Den här bilden var bara så härlig!  (och som tur var syns inte ansiktet på det flygande lilla livet, så jag vågar lägga ut den på bloggen...)

Idag gick jag, lite bävande, iväg med klassen till det närbelägna grustaget för en heldags pulkaåkning.
Jag är, hästägare och tidigare distansryttare till trots, inte någon friluftsmänniska. Får jag välja mellan att gå ut och att vara inne så är jag inne. Gärna.
Att vara ute en hel dag är för mig att bli kall, trött, grillad av solen eller blästrad av vinden, kissnödig, törstig, ännu mer trött... Så därför är det faktiskt en rejäl hjärteuppoffring jag gör för min klass att se till att de får ha lite vinterkul trots mig.

Nu har jag den stora turen att ha en assistent i min klass. Han är ung och rask än så länge och tycker dessutom att det är kul att leka. Jag gör vågen lite i min ensamhet här vid datorn. Han får därför komplettera mig till glädje för hela klassen.

Jag tog därför bilen till pulkabacken (ja någon måste ju få med sig veden, korvarna som ska grillas och den varma oboyen till ungarna + att det är bra med en bil om någon gör sig illa och inte kan gå hem. Gud så ledsamt att just JAG måste ta bilen och inte kan gå den där 20-minuterspromenaden med ungarna). Säger vi.

Gjorde upp en eld som faktiskt tog sig och väntade sedan in pulkagänget.

Det blev en fantastisk dag! Runt nollan, sol mitt på dagen och ingen vind. Perfekt! Inga ungar skadade sig särskilt mycket. Blev väl lite skrapsår, någon överkörd tumme och fot i kläm under pulkan, men det gick över rätt fort. De som behövde lite extra spänning åkte par på Snowracern med assistenten vars extra tyngd gav rejäl skjuts nedför backen och ett sjuhelvetes hopp i guppet. Tur att inga ängsliga föräldrar var med...

Så min antifriluftsinställning till trots så var det en trevlig dag och alla kom hem rosiga och dötrötta, men nöjda!

Vy över grustagsbackarna. Jag står högst upp i den största backen, nedanför är hoppguppen och de lite lägre backarna mittemot.

Marvin Gaye - Dream of a lifetime.  -85. Köpte den här skivan mest för att man "borde ha" en skiva med Marvin Gaye eftersom han nu ska vara så legendarisk. Den är helt OK, men jag köpte inte nån mer.

Erasure - The Innocents -88. En skiva köpt i blotta farten. Tyckte om deras första skiva (dyker väl snart upp i listan) och den här var väl rätt OK.

Stockholms Negrer - Den vita apan. -86. Inte lika bra som deras första som redan figurerat i listan. Ska väl understryka att låten i klippen är en ANTIrasistlåt trots namnet, så att ingen får för sig något annat...

Dead Kennedys - Fresh fruit for rotting vegetables. -80.
En av mina absoluta favoritplattor - håller än!

The Cure - The head on the door. -85. Helt okej. Var aldrig nogot stort Cure-fan men lyssnad på dem. Var till och med och såg dem på Isstadion någon gång på 80-talet, men jag kommer ihåg att jag tyckte att de började spela samma låtar om och om igen efter ett tag (vilket de troligen inte gjorde...) - Och shit vad läskig Robert Smith ser ut i det här klippet. Han har då inte åldrats med behag.

Simple Minds - Waterfront. -83. En maxisingel. Är väl sådär. Var och kollade på simple Minds -82 och då tyckte jag att de var bra (förstås).

Gyllene Tider - Puls. -82. Var och tittade på Gyllene Tider (återigen: Folkparken i Södertälje!) och tyckte väl de var rätt bra, men det här är den enda skivan jag har med dom och den är definitivt inte den bästa.

Stockholms Negrer - Brutal Disciplin. -85. Kul skiva, kul låtar! Går fortfarande att höra på utan att må illa.

Sex Pistols - Never mind the bollocks. -77. Från min brorsas samling. Hm. Han har rätt många skivor att återkräva. Å andra sidan kanske jag kan åberopa att jag haft dem i min ägo längre än han, vid eventuell vårdnadstvist... Den här lyssnade jag i allafall mycket på.

Igår var jag på föreläsning om distansritt. Man hade bjudit hit Frankrikes Chef d´Equipe och med tanke på att Frankrike är Europas mest framgångsrika nation inom distansritt så är det ju extra intressant att höra vad man gör där, som man kanske inte gör här.

Kan väl kort konstatera att den största skillnaden är att de har tusentals tävlande distansekipage medan vi...eh... inte har det. Om man skulle misslyckas med det urval på hästar och ryttare som finns i Frankrike så skulle man ju skämmas. Det här fick mig snarare att tycka att svenskarna lyckats väldigt bra med tanke på förutsättningarna.

Nåväl, det fanns ju ändå en massa intressant att lyssna på och ta till sig så visst fanns russin att plocka ur kakan!

Kul dessutom, att han ställde upp och kom till Sverige. Fransmän brukar ju inte vara så förtjusta (eller särskilt bra) vad gäller att prata engelska. Han gjorde i allfall en god ansträning. Men det lät ju rätt kul. Om ni sett "Rosa Pantern" och hört inspector Clueseau så förstår ni hur det var.
Ibland flöt man iväg i tankarnas värld för att det blev lite för jobbigt att hänga med i accenten. Kom på mig själv med att undra varför han pratade så mycket om australiensarna. Ni vet: "You put zö Aussies in zö paddock". - Så kom jag på att det kanske var "horses" han menade.. :)

På kvällen åkte jag hem till mina föräldrar, för min pappa fyllde år. Och idag var det jag som fyllde! Grattis till honom och grattis till mig!

Level 42 - The world machine. -86.
Gillar "Something about you" och så tror jag att jag lyssnade på ytterligare nån låt från den här skivan. I övrigt så var det inget för mig.

The Who - Quadrophenia. -79. Soundtrack till filmen "Quadrophenia" som handlar om engelska mods. Som definitivt inte är samma som man kallade för mods här i Sverige. Något i filmen tilltalade mig DÅ, idag tror jag inte att jag skulle tycka den var värst bra. Skivan innehåller mest Who-låtar men även en del andra 60-talslåtar. Helt OK.

Deep Purple - Machine Head. -72. Från en reaback. Innehåller "Smooooke on the waaaater..."  :)

Kraftwerk - The Man Machine. -78. Den bästa Kraftwerkskivan...

Secret Service - YeSiCa. -81. Första skivan med Secret Service ("Oh Susie", som säkert dyker upp i den här uppräkningen så småningom) var en av mina första skivinköp. Den här var ett reabacksfynd -19.90 står det på prislappen - och var väl värd det priset, faktiskt.

Grease - The soundtrack. -78. Oj, den här skivan har jag nog lyssnat på tusentals gånger. Jämsides med ABBA så var det nog helt klart den här man mimade till framför spegeln med hopprep som mick. Och TÄNK om man hade kunnat bli så cool som Olivia Newton John blev där på slutet...!!!  ;)

Våra katter är fantastiskt söta!
Tjockisen är kramgoast även om han säkert hade önskat att han INTE var det ibland...

Kattmamma är den som har mest vett att uppskatta när vi klappar och lilla Vesslan är mest som en liten vessla. Men när hon äntligen satt eller lagt sig ner så gillar hon att bli klappad.