Addi

Alla inlägg under september 2008

Av Adriana - 28 september 2008 09:33

Ännu en fördel med att var ouppbokad på en helg är att man faktiskt kan besluta sig för att göra lite oväntade utflykter. (Inte för att det händer särskilt ofta...)


Satt och läste tidningen på Internet och snubblade på en annons om att Bergianska Trädgården skulle ha nattöppet lördag kväll/natt. Då skulle man ha något så skumt som visning i nedsläckt växthus och man skulle ta med sig egen ficklampa! Det lät ju bara så osannorlikt så jag frågade Sanna om hon ville åka med och så for vi iväg dit på kvällen.


Måste säga att det var en rolig utflykt! De hade tänt marschaller hela grusgången till stora växhuset. Om ni inte varit där, så har de växter ur olika växtzoner i olika delar av drivhuset, så man kan besöka djungeln, öknen, Australien osv. Man kunde gå runt och botanisera lite på egen hand med ficklampan (återigen, skum idé, men kul!) eller hänga med guiden som berättade lite mer, främst om nattblommor. Visste ni om att de flesta nattblommande blommor pollineras av antingen nattfjärilar eller av fladdermöss (!)?


 

Givetvis måste vi leta upp de lite mer scary blommorna: köttätarna!


 

Den här fotade jag mest för att den var söt!


Slutligen var vi i Näckroshuset, ett drivhus för sig som har växter från Amazonas. Jättenäckrosen kan ha blad med 2,5 meter i diameter och som har flytkraft för 70 kilo! Det var väldigt vackert ordnat därinne med flytande lyktor i vattnet och de vackra lyktorna ovanför bassängen.



Jag rekommenderar ett besök på Bergianska även när det inte är nattspektakel, Växtzonerna i drivhusen är intressanta och på våren och sommaren så är även utomhusträdgården trevlig att promenera runt i.









Av Adriana - 27 september 2008 14:29


Här är den!

Tycker ni att den ser precis likadan ut som den gamla? Jo, ja det stämmer! På utsidan.

Men på insidan finns idel nyheter, vilket gläder mig. Nu kanske den slutar att hänga sig varannan dag och nedladdningen går kanske lite fortare. Ta i trä, men det tycks faktiskt vara så!


I övrigt så är det äntligen en helg utan något speciellt inbokat. Sanna och jag har tagit igen de avsnitt av Top Model som vi missat och legat och slöat på soffan i största allmänhet. Eller nej, Sanna var faktiskt ute och red Coffee idag eftersom Fredrik är på födelsedagsfest (Bowling i Norrtälje).

Solen tittar fram då och då och temperaturen ute är rätt behaglig för att vara slutet på september. Najs!

Av Adriana - 24 september 2008 21:27

Däremot blev det ett förfärligt svamlande på mig.

När det gäller boken så var det fler som inte lyckats läsa klart den så de flesta hoppades på att redovisningen inte skulle vara alltför grundlig.
Det visade sig istället att man skulle ha skrivit ett utkast till sin personliga yrkesteori (s k PYT). Där är det meningen att man ska formulera sina värderingar och sin grundsyn på eleverna och sitt arbete.

Detta utkast skulle presenteras under 30 minuter (!!) för två av ens kurskompisar medan den ena skulle agera handledare och lyssna aktivt medan den andra skulle vara observatör och ge feedback, främst till personen med handledarrollen, men även till den som presenterade sin PYT.

Så ni förstår, ingen skriven PYT och ändå skulle jag blaja fram något under 30 minuter och dessutom få feedback på det.

Det blev inte något av mina mest lysande framställningar kan jag lugnt säga. Att formulera sådant som man bara lite vagt funderat på men som man dagligen ordlöst uttrycker via sin yrkesutövning är inte "bara att".


Well, life goes on.


Svettfrossa nummer två var ett mail jag skickade till Barn- och Skolnämndens ordförande i Norrtälje. Det var inte så värst negativt, men frågorna jag ställde kanske kan upplevas som rätt kritiska. Jag är nämligen fortfarande rätt upprörd över den kommande omorganisationen av skolan, framför allt att ingen information om hur det ska gå till har lämnats till vare sig föräldrar eller lärare. Nu returnerade nämndordföranden svaret med kopia till skolkontoret och därmed, skolans högsta chef. Att som lärare ha besvärliga frågor om ett uppdrag som jag som lärare förmodas utföra utan att ifrågasätta är inte populärt. Vår rektor har redan fått bassning av skolchefen per telefon därför att han påpekade för föräldrarna att luften är fri och att man måste få ställa frågor (vilket de också tydligen gjort, direkt till skolchefen). Det var tydligen inte okej att säga så. Det råder alltså "locket på" inom kommunen just nu.

Sådant retar rent principiellt livet ur mig och då måste jag nästan tvångsmässigt få säga min mening. Känns lite jobbigt att den hamnade hos skolchefen, men samtidigt vill jag inte gå en kass förändring till mötes och veta att jag inte ens försökt sprattla emot.


Ja vi får väl se om man har något jobb kvar om ett par år. Kanske inte för att jag skrev detta mail, utan för att jag tror att småskolorna kommer att försvinna i och med denna omorganisation.

Vad man ska göra då? Ja, vem vet. Inte jag.

Av Adriana - 23 september 2008 13:57

Läste precis klart en bok som kanske bara är riktigt rolig för lärare. Eller näh, den har ju även en mer allmängiltig handling även om mycket av komiken ligger i igenkänningen när man själv är lärare. Boken heter "mogen för skrubben" av Solja Krapu som tydligen även sysslat med Poetry Slam (skum syssla det där!) Ni kan läsa mer om boken här.


Egentligen skulle jag läsa lite mer än hundra sidor om reflektion i praktiken för handledare eller om det var reflekterande handledare i praktiken. Eller var det månne Praktiska handledare reflekterar??

F-n vet, för det är riktigt trist och jag vill hellre läsa "riktiga" böcker. Men jag kommer att ångra mig när jag är på handledarkursen på onsdag där man dessutom ska ha varit en duktig flicka och ha skrivit en sammanfattning av det man läst. Men nu är jag riktigt naughty och skiter i att göra det och ser om världen går under för det.

Vad tror ni?

Av Adriana - 21 september 2008 15:55

Idag var det dags för hopptävling igen.

Fredrik och Coffee var anmälda till en LD och en LC i Hufvudsta Ridklubb i Solna.

Det är ett rätt kul ställe, definitivt social träning för hästarna! Gården och stallet är inbäddat bland höghusen på ena sidan, Huvudstabadet på andra sidan. Bromma flygplats ligger inte långt därifrån så planen kommer in för landning strax ovanför ens huvud känns det som.
Ett promenadstråk går precis utmed volten så där kommer cyklister, stavgångare, mopedister och promenerande människor med barnvagnar i parti och minut. De stackars hästarna får helt enkelt gilla läget, och det tycktes också de flesta göra. Fanns så mycket att titta på så till slut iddes de väl inte ens reagera.

Framridningen görs på den närliggande skolans fotbollsplan, men sedan har de en bra ridvolt och ett ridhus också för själva framhoppningen och hopptävlingen.


LD:n gick riktigt bra. Fredrik hamnade strax utanför placering bara några hundradelar från den före: Det var rätt tätt mellan placeringarna. Coffee gick jättefint och hoppade med flyt. Såg kanonfint ut!

Tills LC-klassen så hade Fredrik fått ont i huvudet (blev lite sent igår hos Cilla) och mådde inte helt bra. Men han gick banan och det var inte så många startande så vi bestämde oss för att stanna kvar.

D'r gick det inte lika bra. Coffee såg faktiskt bra ut på framridningen, men väl på banan väjde hon ut på 4:e hindret och vägrade sedan ut sig på det 6:e. Lite tråkigt. Första utbrytningen tror jag att Fredrik hade kunnat göra något åt om han hållt lite mer i den berömda yttertygeln, men på den 6:e såg det ut som hon ponnyn blev lite väl tittig (en oxer fylld med "sockerbitar") så där började hon bromsa rätt långt innan. Hm.


Men skitsamman. Första klassen var kristallklar, bara att hitta känslan framöver, så länge har vi inte haft ponnyn.


Ikväll ska jag lägga mig tidigt! Zzzzzzzzz.......

Av Adriana - 19 september 2008 19:10

Idag hade vi mini-OS för skolan.

Vi brukar ju ha en friluftsdag på hösten, men nu - givetvis - så hade vi en OS-inramning, en idé som visserligen inte är särskilt unik, men som vi ändå spånade fram i sista sekunden. Lustigt att saker och ting blir bättre ibland när man inte planerat in i sista detalj, utan snarare får växa fram genom infall.

Vi brukar jobba en del med sk "kompisgrupper" då vi delar in hela skolan i grupper där alla åldrar är representerade. Sexorna får vara gruppledare och sedan har de barn från förskoleklass till femman i sin grupp. Det brukar bli mellan 10-12 ungar i varje. På Lejdet hade varje kompisgrupp fått måla en egen flagga med textilfärg, som skulle användas på OS.

Nu fick alla kompisgrupper tåga fram bärandes sin flagga medan vi spelade pampig invigningsmusik. När alla ställt sig på rad så kom fackelbäraren - en person som faktiskt har två riktiga OS-medaljer!! Det var ungarna enormt imponerade av.

Fackelbäraren, tillika OS-medaljören är Daniel som jobbar på fritids. Han är rullstolsburen och har vunnit silver i störtlopp och brons i kälkhockey i Paralympics (minns inte åren).

Sedan hade vi olika grenar, t ex stövelkast, kast med OS-ringar, 100 meterslopp, hinderbana med rullstol (alla fick köra!) mm.

Vi avslutade med en lika tjusig avslutningsceremoni där segrande grupper fick en pokal (återvunna Folkracepokaler som en lärares nu vuxne son donerat) och alla deltagare fick en medalj runt halsen (godispeng). OS-avslutningen bjöd på lite skådespel då gruppledarna fick släppa iväg heliumballonger. Gasflaskan vi hade till ballongsläppet vid terminens början hade nämligen inte hämtats av AGA och det var gas och ballonger kvar...


Solen sken dessutom hela dagen, så det blev riktigt, riktigt lyckat!


Väl hemma lyckades Fredrik äntligen fånga in sin förrymda råtta som boat in sig inuti hans säng. Den bodde bland fjädrarna och tänkte inte låta sig locka fram. Den stackars systern väntade ensam i buren medan ego-tvillingen hade det gott i frihet. Den hade varit borta sedan igår och jag började undra hur gott det skulle lukta i den där sängen om råttan fortsatte att bo där länge till. Sängen är dessutom bara något år gammal så jag hade ingen lust att skära upp den i första taget... Men nu är det problemet löst och Pip och Tut bor återigen tillsammans i sin bur!

Av Adriana - 16 september 2008 18:50

Jag är en svampklant, dvs jag brukar ALDRIG hitta några svampar när jag är ute i skogen hur jag än spanar och spejar.

Det tråkiga är att jag tycker att det är jättegott med svamp så jag skulle ju så gärna vilja hitta de där fantastiska ställena som folk pratar om, där de plockar korg efter korg med svamp som de sedan knappt orkar äta upp.


Idag när jag var i stallet så stod Björne (gårdskarln) och pratade med en av ponnymammorna och jag råkade höra att de höll på att överträffa varandra med svamphistorier. Det slutade med att Björne sa att han faktiskt plockat en hel Icakasse full med höstkantareller i skogen precis bakom ridhuset.


Där var jag bara tvungen att spärra upp ögonen och fråga var?

-Precis bredvid ridstigen, svarade han.


Jag menar, hur många gånger har jag inte ridit där och det enda jag ser är lite flugsvampar och annat svampaktigt som säkert inte går att äta.

På vägen hem kan jag inte låta bli att ta in på stigen bakom ridhuset och ut i terrängen. Jag knallar omkring och blåstirrar på mossan - och inte f-n ser jag nån svamp som ser ätbar ut!

Till slut, mitt i en lång tankeharang om "hur synd det är om mig och alla andra hittar svamp men inte jag och varför ska det vara så när jag ju så gärna vill ha svamp och folk som inte ens gillar svamp de hittar minsann en massa men inget åt mej nej" så stannar jag upp mitt i steget.

Är det inte en höstkantarell det där? Jag kan ju tråkigt nog bara just den sortens kantarell, vanlig orange kantarell samt trumpetsvamp - övriga ätbara svampar ser jag för sällan för att känna igen :( .


Visst var det det! Och jag stod dessutom mitt i svamphögen! Hade krossat några med ena foten och runt om fanns MASSOR!!!


Nu hade jag bara en liten fånig fryspåse i fickan, men jag ska hitta tillbaka och jag ska plocka dem alla!!  ...Moahahahahaaaaa..!!

Av Adriana - 15 september 2008 19:48

När man ska börja träna så går det ju bäst när man har en träningskompis. Ni vet - en sån där som har ungefär samma usla kondis som man själv har och kanske ungefär samma behov av att gå ner några kilo, eller åtminstone samla dem på lite tjusigare ställen än de befinner sig på för ögonblicket.

Då kan man peppa varandra och se till att den där träningen blir gjord.


Jag har funnit min perfekta träningskompis som lever upp till alla likheter med mig.


Denna träningskompis har helt klart samlat på sig en hel del kilon runt magen under sommaren. (Som jag!)

Hon flåsar också så fort hon utsätts för lite ansträninging. (Som jag!)

Så idag vi var ute på promenad tillsammans upp och ner för crossbackarna med lössand och vi tyckte bägge att det var jobbigt.


Det enda tråkiga är att peppingen lär bli rätt ensidig, eftersom det handlar om Fredriks ponny, Coffee.




Presentation


Addis Blogg

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2008 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

RSS

Kategorier

Sök i bloggen


Skapa flashcards