Vi hade den stora äran att bli bjudna på bröllop!

Har tråkigt nog inte hittat sladden för att ladda ner bilderna från kameran, så jag får be er att se bilder på det tjusiga nygifta paret direkt på Cillas hemsida.

Har däremot ett par mobilkamerabilder från när bordsbomben fyrades av:

Om ni inte ser vad det är spreds med explotionen så är det...

...tjusiga rosblad!

Kommer ihåg att bordsbomber var jättepoppis när jag var liten. Eller iallafall när vi åkte till goda vänner i Danmark. Där pangades det varje gång det var fest och jag tyckte det var så kul!

Bröllopet var hur som helst mycket vackert, både brud och brudgum var jättefina för att inte tala om brudnäbbarna.

Drack och åt, åt och drack av allt det jättegoda som bjöds. En mycket trevlig och lyckad dag, tycker jag!
Passar även på att återigen önska bröllopsparet all lycka i fortsättningen och tacka för att vi fick vara med på högtidsdagen!

Fredrik var på lagträning för division II-laget i hoppning och då hade klubben anlitat Arnold Assarsson som tränare.

Som vanligt var det på inlånade Shag som han hoppade. Bägge gjorde som vanligt sitt bästa men idag var träningen inomhus och då blir det mindre ytor vilket gjorde att det blev lite svårare för hästen.

Fredrik tyckte att det gick hyfsat ändå men i slutet av lektionen när tränaren summerde insatserna så avslutade han med kommentaren "arabhästar är iallafall vackra" vilket jag tror avspeglade vad han egentligen tyckte om Fredriks låneponnys hoppförmåga.

För min del förstår jag faktiskt de tränare som kanske avråder ryttaren från att satsa på en gren som hästen uppenbarligen inte har fallenhet för, men jag önskar att de undvek att dra in rasen i omdömen ÄVEN de gånger som det kanske faktiskt stämmer att den rasen överlag inte brukar lyckas så väl.

Det är ju så mycket enklare att prata om individen istället för att dra in en hel ras. Eller ännu hellre: prata om vad ryttaren kan göra för att uppväga hästens brister och skit fullständigt i att kommentera ponnyn/hästen så länge ryttaren inte rakt ut frågar om tränaren anser att hästen är värd att satsas på.

Nu tog jag inte direkt illa upp av hans kommentar, tyckte bara den var lite onödig.

Tror inte jag nånsin hört Haking fälla någon kommentar om hästen utom när den uppenbart är farlig på något sätt.

http://lostfrog.org/

Klicka vidare på bilderna.

...Nä nu ljuger jag ju. Men det hade kunnat vara jag. Det hävdar jag med bestämdhet.

Idag blev jag iväglurad att vara funktionär på en körtävling för första gången sedan jag själv slutade köra.

En del människor är väldigt bra på att övertala ;)   - Ärligt talat var det faktiskt trevligt att vara där. Vädret var fint (hade inte varit lika glad om jag varit där under gårdagens ösregn...) och det var roligt att se alla körekipagen. 
"Övertalerskan" vann dessutom både DM och totalen på tävlingen så det var ju kul att få se henne köra.

Väl hemma så var det dags för premiärridtur på Cajun sedan provridningen på Gotland. Imorse blev han ihopsläppt med Jaspis som är lika gammal som honom och skimmel han med. De fann varandra med detsamma och ställde sig och hängde bredvid varandra från första stund. När jag kom till hagen på dagen så låg Cajun och sov i solen bredvid Jaspis.

Ridturen var riktigt trevlig. Cajun verkar ha dock något otalt med avspärrningsstenar. Det har vi ganska gott om på de små grusvägarna så det blir många tillfällen att lära känna dessa stenar. Nu var det inga större reaktioner utan han glodde lite misstänksamt på dem och gick förbli lite mer skyndsamt. Mer än så hände inte.

Jaspis och Cajun. Jaspis ägare är en 14-årig tjej om ni undrar över färgen på hans täcke...

Cajun ox f -02 e. Gomir u. Show Mee

Tänk att vakna i sin vanliga lilla hage med sina vanliga kompisar. Så hämtas man av sin vanliga matte och kliver in i sin vanliga transport för en - troligen vanlig - åktur.

Och så visar det sig att man ska åka färja, och när man åkt av färjan får man kliva ur sin vanliga transport och in i en helt främmande transport.
Det blir en åktur till ett främmande stall med främmande hästar och okända människor.

Det var en sammanfattning av Cajuns morgon denna dag...

Nu var han faktiskt efterlängtad och han är precis så fin som jag mindes honom. Och lika lugn, om det inte är så att han är helt perplex och förstummad och därför lugn. Jag förstår honom i så fall.

De närmaste dagarna får han gå i en egen hage och bo in sig på Denan. sedan får vi fundera på vilken hästkonstellation han passar i.

Avslutar arbetsveckan med ett klipp från Paolo Nutinis (skotte, namnet till trots) nya skiva.

När jag först hörde låten tyckte jag att det lät som Cat Stevens (eller Youssuf Islam eller vad han nu heter efter han konverterat.) men se det var det inte.

Här går Paolo countrystyle och egentligen ska man väl kanske mest lyssna och inte titta sådär jättemycket, han ser rätt stenad ut på scen...

Äldre klipp med en av de låtar jag gillar: http://www.youtube.com/watch?v=f7hgXSPM5MY  - Vilken röst!

Idag hoppade Fredrik för Haking på inlånade araben Shag.

Ska väl inte säga att det var stiliga och vackra språng hela tiden, men det var ändå en av de roligaste träningarna på mycket länge.

Shag är en blandning av bussig och sträng. Bussig för att han inte gör några sanslösa eller konstiga grejer utan försöker göra sitt bästa, sträng för att man helt enkelt måste göra rätt för att det ska bli bra:

Om Fredrik inte höll yttertygeln utan försökte svänga med innertygel (trots åratal av dyr träning med tränare som tjatar om yttertygeln...) så seglade ponnyn helt enkelt sidledes genom hela ridbanan utan att svänga. Om han kom snett och slarvigt mot ett hinder blev det stopp. Om han inte rätade upp överlivet och trampade ner hälarna riskerade han intryckt näsa av en svängande arabskalle. Om han inte behöll lugnet i så blev hästen också stirrig.

Här var det ingen förlåtande ponny á la Falcon och Coffee där det finns utrymme för en ganska bred slarvmarginal från ryttarens sida. Det gällde helt enkelt att rida rätt och rida bra. Fram med alla kunskaper som är lagrade i bakhuvudet, inget slarv.

Så faktum är att Haking tyckte att Fredrik skulle låna Shag flera gånger och Fredrik själv var jättenöjd med sig och sin insats trots att de knappast skulle vinna någon stilhoppning i det här skedet.

Jag hade tänkt att fota och filma, men jag blev så uppslukad av träningen så när den var slut så insåg jag att inte ett enda kort hade blivit taget. Det får väl bli nästa gång, om Helena är så snäll och lånar ut sin arab igen!