Jag har köpt talgbollar!

Hur 60+ är det på en skala?

Men ärligt talat, så tycker jag jättesynd om de stackars uppburrade fåglarna som inte har så mycket kvar att smaska på. Rönnbären är slut, oxelbären också. Koltrastarna har t o m grävt små gångar under buskarna för att få tag på bären som föll ner bland grenarna tidigare i vinter.

Jag stödfodrar redan harar och rådjur genom höet som vi ställer ut till hästarna kvällen före. Det syns att fler än hästarna kalasar på det.

Enda problemet med takgbollarna är att jag inte har så många grenar att hänga dem på. Det är ju lårhög snö runt alla våra äppelträd....

Man kan väl säga att Fredrik twistat till konceptet från "Planet Polly" ytterligare ett litet snäpp när kostymen för Fleet planerades!

Så var det dags för Fredriks klass att ha premiär på sin musikal om Pocahontas.

Ungefär en timma lång - klassen har gjort i princip allt själva. 

Det var faktiskt riktigt bra gjort, man ser skillnad från förra årets musikal, som visserligen också var bra - men nu var de mer slipade.

Det enda som möjligen kunde varit bättre är om nedrans Disney hade målat Pocahontas lilla följeslagare Fleet (en kollibri) i andra färger än turkos och rosa...

Det var iallafall vad Fredrik tyckte.... :)

Så har jag avslutat den sista Wallanderboken - "Den orolige mannen".

Jag har läst alla Mankells Wallanderböcker och det är en av de bokserier som jag verkligen uppskattat. Därför blev jag faktiskt riktigt glad när det äntligen dök upp en ny - och lite förvånad då jag länge hört att Mankell ansett att han redan skrivit den sista boken om honom för flera år sedan.

Det var som att ta på sig gamla ingångna, sköna tofflor att läsa denna bok och jag fann mig bli riktigt ledsen på slutet när det verkligen sattes punkt för tiden med Wallander. Trist.

För övrigt så har det varit en riktigt gnistrande kall och solig dag. Rätt skönt med allt detta ljus. Vill gärna njuta av det vackra med vintern.

Och hade det varit varmare, så hade all den snö som nu fallit varit...regn - inte fasen hade man varit särskilt glad för det?

Nej, ärligt talat är jag rätt nöjd med all snö. Fredrik och Sanna var ute och red idag och tog en tur över åkern. Sacha fick gå först och bana väg och då räckte snön ändå upp till magen på Coffee... Wow.

(Syftar inte på mig...)
Vaknade upp till vinande vindar och ett iskallt hus.

När det blåser direkt från norr blir det alltid svinkalllt härhemma eftersom den största fasaden (souterrängdelen) vetter mot norr och här och där känns det faktiskt som om det blåser rakt in...

Hur som helst: vi hade planer på att göra en löshoppningsbana på Denan vid niotiden, men jag räknade med att de flesta andra kände som jag: att i det här vädret så tar vi nog och skiter i det hela. Satt därmed i morgonrock framför TV:n när Camilla från stallet ringer och undrar vart vi tagit vägen. "Jag är i ridhuset och tar fram hinder nu!"

Jaha. Det var ju bara att packa in sig i polarexpeditionskläderna och pallra sig iväg till stallet.

Det blåste verkligen iskallt, men med min "Ubåtsjacka" så kände jag inte av kylan så mycket.

Sagt och gjort: vi byggde upp en löshoppningsbana. Linnéa hoppade sin ponny, sedan tog vi upp Coffee som premärhoppade några låga skutt. Hon tyckte det var JÄTTEkul!!

Sedan hämtade Sanna Sacha som också fick prova. Han hoppade glatt!

Kul att vi ändå fick något gjort den här snöstormsdagen.

Tittar ut just nu och undrar vart det egentligen ska sluta med allt snöande. Imorgon skulle egentligen Sanna till Rimbo med Sacha och vara med på en programridning, men det skippar vi nog. Även om det inte är så långt dit så känns det lite läskigt att köra ut på hala vägar med så tungt släp.

Avslutar med en bild på nöjd Coffee som säkerligen väntar på något gott:
  

Dumma slemhögsmänniskor som är slemhögslediga jättelänge och är på vita slemhögsstränder. De solar sig slemhögsbruna i slemhögsvärmen....    

Jag är inte alls avundsjuk!!!!!

Har precis varit på biblioteket och lånat böcker.

Kände ett behov av att läsa om böckerna om Mumintrollen av Tove Jansson.

Nej, jag har inte drabbats av för tidig senilitet eller en påbörjad återgång till barndomen, utan faktum är att hennes böcker om Mumintrollen i allra högsta grad riktar sig till vuxna läsare!

Ni som bara sett tecknade debila mumin på TV, bläddrat i bilderböckerna eller är så pass gamla att ni var hänvisade till TV-program med utklädda fånar i tjockisdräkter som pratade fiiinlandssvenska, ni har missat de RIKTIGA mumintrollen! Hade jag inte tvingats läsa ett antal av de skönlitterära Muminböckerna på lärarhögskolan så hade jag också missat denna skatt.

I persongalleriet finner ni alla de människor ni har omkring er. Vem i din bekantskapskrets är Morran? Hemulen? Sniff? Snorkfröken?
Och visst har vi alla till mans dessa figurer inkluderade i vår egen personlighet.

Handlingen är också direkt överförbar till ens eget liv, om än via symbolik.

Min favorit, så vitt jag minns, är "Sent i November".

Låna gärna en av dessa böcker nästa gång ni är på biblioteket, så att ni inte går miste om upplevelsen! Rena terapisessionen!