Brukar inte gilla "fåniga filmer" men den här kan man inte värja sig mot. Buddy the Elf är ju så oskuldsfull!

Åkte till Täby med Sanna för att, om möjligt, fynda.

Väl på plats blev vi förvånade över att det var så lite folk. Skönt, men konstigt.

Tyvärr infann sig inte inspirationen som behövs för att leta REA-fynd. Fanns faktiskt inte så mycket att välja på heller, tycker jag. Det enda jag köpte var ett par högklackade glittriga festskor. Nu väntar jag bara på att få inbjudningar till fester där det passar sig att använda högklackade, glittriga festskor...

Min topplista just nu:

1. Boken "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood.
Maken till söt bok får man leta efter! Skrattade högt flera gånger - rekommenderas varmt!

2. Min flaska Pastis från Marseille. ÄNTLIGEN hittade jag rätt märke. Mums!

3. Min egen, sköna säng. Efter en vecka i en knölig bäddsoffa så är den egna sängen rena himlariket!

Borta bra men hemma bäst.

Det bara är så. Men samtidigt måste man ju bort för att få känna så.

Från ett Sverige med embarmerligt tråkigt vinterväder så var det skönt att landa i Alicante där det visserligen inte var tropisk värme, men vars temperatur var som en typisk svensk sommardag i juni. (Är det inte orättvist så säg: deras vinterväder är som vårt sommarväder!!)

Att dessutom få vara där när man slipper trängas med tusentals turister är kanon!(Sen blev jag kanonförkyld också - men det glömmer vi snabbt). Klart godkänt!

Till flygresan hem trodde jag att det skulle kännas lugnare, det gick ju bra på vägen ner.

Behövde dock några lugnande tryck av herr Muffins tass vid uppstigningen igen, samt min gin & tonic. Det verkar funka.

 - Du är en tupp!!

...och om du dessutom går på en trottoar i Spanien så har du säkerligen trampat på en hundskit.

Man lär sig att snegla lite neråt när man promenerar omkring.

Inte för att det syns så många lösspringande hundar, men det de lämnar efter sig, det syns och i värsta fall: känns.

Med en lite improviserad julgran så firade vi jul i Torrevieja.

Allt är komprimerat. Vi bor fem personer i en liten tvåa så det finns knappt plats att vända sig om utan att alla koordinerar sina rörelser.

Men en liten, komprimerad julklappsutdelning blir det, ett litet komprimerat julbord likaså: i den skandinaviska shoppen har mina föräldrar köpt sill och julskinka och snaps!

Finaste utflykten var nog till Guadalest som ligger i bergen ovanför Benidorm. Slingrande, svindlande små vägar uppåt, genom apelsinodlingar och mandelträd.

Väl uppe hittar man den lilla staden i en klippskreva. Turistanpassat, javisst. Husen är inställsamt vitmålade och det finns souvenirbutiker med krimskrams. Men vi är ju här på lågsäsong så inte behöver vi trängas med andra turister. Gatorna var snudd på tomma.

Utsikten rakt av fantastiskt!

Vi hittar en liten taverna och går in för att äta lunch. Min pappa börjar givetvis prata med ägarinnan (han pratar med alla. Jag menar verkligen ALLA). Tyckte hon hade konstig spansk dialekt, men de har de ju ofta i Spanien - de ursprungliga dialekterna ute i provinserna står ibland långt från riksspanskan). Det förkalrades dock denna gång av att hon inte var spanjorska, utan från tyskland och hade för några år sedan köpt tavernan och flyttat ut i den spanska bonnvischan. Modigt.

På vägen ut från den lilla staden skulle man ta sig genom denna bergsskreva. Såg det inte när vi var där, men nu när vi kom hem och jag tittade på bilderna på datorn... Ja, jag vill inte skylta med att jag har snuskig fantasi, men av döma av formen - visst borde de som går igenom denna lilla tunnel känna sig, typ, pånyttfödda när de nått andra sidan..?

Jobbade halva dagen: Hann med att dansa "Prästens lilla kråka", "Morsgrisar är vi allihopa" och lite annat svettframkallande runt granen, kastade i mig lite diverse ur julbordet på stående fot och sedan hem för att packa det sista och åka till Arlanda.

Vädret: milt, grått, trist.

Jag har lite issues när det gäller att flyga.
Jag var inte flygrädd förr, men efter att ha suttit bredvid en kollega vars bror tillverkade flygsimulatorer så var det klippt. Hon satt och berättade allt som kunde gå åt pipan och hur känslig alla flygutrustning var. Till råga på allt hoppade hon till och såg skärrad ut för varje förändring i motorljuden under hela flygturen till Köpenhamn. Hjälp!

Så nu satt jag och försökte tänka på något annat än krascher och explosioner och misslyckade starter som slutar på en åker i Gottröra.

Men man ska ju inte tänka i negationer. Tänk inte på en flygkrasch. Visst fan inte tänka inte!

Att sitta i ett flygplan är inte värre än att sitta i en buss. Uppe i luften!

 Jättenaturligt!

Fler dör i bilolyckor än i flygkrascher.

Men jag tycker ju inte om att åka bil heller ju... :(

Precis under uppstigningen så dök plötsligt Herr Muffin upp i mina tankar.

Han är huvudperson i en fin liten barnbok om döden.

Nu är han ju ett marsvin och han dör inte direkt i en flygkatastrof, men berättelsen var fin och kändes lite trygg sådär OM shit happens på riktigt.

Så herr Muffin fick hålla mig sällskap tills jag äntligen fick min gin & tonic som blurrade tankarna på att sitta i en stålcylinder 10 000 meter upp i luften (jättenaturligt!) i åtminstone någon timme.

Vi kom hur som helst helskinnade fram till Alicante.

Det får bli en tidig julhälsning eftersom jag inte är hemma när det beger sig. I brist på snöig julstämning fick jag plocka fram en bild från de 4 snödagar vi hade förra månaden...

- Ha det bra och vi hörs igen efter jul!!