Så här glad ser man ut när man fyller tonåring!!

Fredrik har tränat på sin oberörda coola min rätt länge. Blir man 13 och ska överleva på högstadiet så gäller det att inte röja alltför mycket känslor...

(Minns ni?)

Han fick en heldag på Gröna Lund i födelsedagspresent på själva födelsedagen - hade världens tur med vädret faktiskt. Resten var lite trist sådant som han redan visste om eller som han fått vara med och prova ut som tex ny tävlingskavaj och ridstövlar. Inte så jättespännande men ändå.

Sanna hade bakat tårta med Nutellafrosting - mums!!

Underliga dagar.

Är det inte konstigt att man kan känna så olika känslor på samma gång?

Kommer hem och ser att Agria jobbat snabbare än blixten. Vi fattade beslutet att ta bort Bullen i slutet på förra veckan. Skickade in ifylld blankett till ATG i fredags för att få veterinärens underskrift om att avlivning är det som rekommenderas. De skickar sedan vidare till Agria som behandlar fallet och antingen medger eller avslår rekommendationen. Redan idag kom kuvertet som beviljar avlivning vilket betyder att det enda som återstår är att ringa nödslakt. Jag vet att det här är det enda som är vettigt och det enda som återstår för en häst som har kronisk strålbenshälta. Vi har låtit Kepan behandla honom under 7 tillfällen, vi har tagit ut hästtandläkare som rätade ut ett väldigt snedslitet bett (redan där indikation på lång tids besvär), vi har behandlat på klinik, vi har låtit sko med sjukbeslag. Ni hör - en dåres försvarstal och en monolog med mig själv. Det återstår inte något mer.

Bullen är vackrare än nånsin och har fått en fin sommar på betet.

Det här är vinäger och besk medicin.

En skvätt honung har ändå förärats mig denna dag:

Vi var iväg till Denan för att träffa Anssi och även Björne som jobbar där igen, för rundvisning av vart Coffee ska bo och hur rutinerna är i stallet.

Det känns jätte-jättebra.

Det finns hö, havre och spån på plats att köpa - inget mer slitandes och släpandes. Spolspilta. Fina boxar, och framförallt (och det förvånade mig att det gladde mig så) MÄNNISKOR!

Det känns som om jag befunnit mig under en matta i flera år och så kommer jag fram och får prata och umgås med folk igen! Vad kul!

Hagen var jättefin, en av de större, och Coffee kommer att få gå med Linnéas Daisy. Utebanan på 80x25 är klar att använda och ridhuset - ja det står ju där. Hästarna är fortfarande ute till 20-21 på kvällarna så de har definitivt spänt av väldigt mycket sedan den tid då Geshira stod där. Alla hade även kommit överens om att man tar på hästarna det täcke de ska gå ut i nästa dag, redan kvällen innan så ingen ska behöva stå med geggiga täcken på morgonen då man ska ta ut och sedan åka till jobbet. Det låter soft. Jag bor dessutom tillräckligt nära så att jag KAN göra annorlunda bara jag själv åker dit och tar på täcket på morgonen, vilket jag säkert inte kommer att göra, men känns bra eftersom jag har valmöjlighet.

Längre rapport på söndag då jag rider dit Coffee och vi flyttar in definitivt!

Nu har jag lagt in årets boklista under länken "Visa presentation".

Jag har många gånger tänkt att det skulle varit kul att ha en lista på alla böcker man läst. Tänk om man skulle börjat skriva en lista redan i tonåren? Hur många böcker skulle då varit uppskrivna nu?

Tyvärr gjorde jag aldrig något sådant, men efter att åter ha tänkt den tanken så bestämde jag att börja nu! Det blir ju lätt att komma ihåg att jag började lista mina lästa böcker från och med det år jag fyllde 40, så då sätter jag väl igång nu!

Tyvärr har jag säkert missat en och annan bok som lästes där i början av året, men de flesta är säkert med, och hädanefter skriver jag upp titlarna allt eftersom. Har även tagit med kurslitteratur så länge den är av den sort som man faktiskt ska läsa från pärm till pärm.

Har inte heller skrivit något omdöme eller betygssatt dem, så de är huller om buller - bra som mindre bra böcker!

Idag var sista hoppträningen på Lovisedal för Ragna. Det är dessutom sista veckan på bete för på söndag ska hästarna till Denan och få sova gott på nätterna.

Det har varit lite småkallt nu men det är gott om gräs så hästarna ser runda och fina ut fortfarande, det är egentligen mest för ens egen bekvämlighets skull (att ha en sadelkammare att ha grejerna i, kunna stå under tak och sköta hästen osv) som jag börjar längta till uppstallningen. Med den kommer visserligen mockning och in- och utsläpp, men äsch, det kan vara värt det.

Träningen gick hur som helst fint. Ragna har gett idel beröm och tycker att ponnyn och Fredrik sköter sig fint.

Man brukar ju bara visa bilder på allt som ser bra och rätt ut, men självklart går det inte alltid så smidigt och lätt. Bara för att ingen ska få prestationsångest av allt bra jag skriver om Coffee och Fredrik så får ni smygtitta på en bild där det inte riktigt gick som det skulle! :D

Eftersom jag inte räknar arbetsdagarna innan eleverna kommer till skolan som riktigt jobb (det är det verkligen inte, det är ren semester fortfarande!) så är det inte förrän nu, när vi haft elever i skolan som jag börjat känna av hur man är när man är mer normaltrött. Läs: helt slut.

Vi hade ändå rätt kul i lärarrummet och klarade oss igenom veckan med hjälp av att folk fyllde år och bjöd på tårta och genom att roa oss med sista slatten helium som fanns kvar i gastuben sedan det traditionella ballongsläppet första skoldagen. Det kan man ha mycket kul med!

Till helgen så var vi bjudna på kräftskiva och i år - för första gången - så kokade jag kräftorna själv! Har en fd kollega som fiskar kräftor i sjön Erken här i Norrtälje, så vi köpte nyfiskade kräftor av henne.

Ska väl säga att det smakade väl bra men inte något himlastormande jättegott. Hade önskat att det var större och mer omvälvande skillnad mot de frysta importerna, men det kan jag faktiskt inte säga att det var. Å andra sidan så har man ju ibland köpt direkta bottennapp bland de där frysta kinesiska, turkiska eller vad-de-nu-är och de här färska hemkokta var givetvis mycket godare än så.

Kräftskivan gick bra. Jag rökte för mycket, drack väl lite för mycket - men mådde som vanligt mycket bättre än Roland morgonen därpå vilket på något osolidariskt sätt får mig att bli ännu piggare och hurtigare dan efter än jag egentligen är.

Jag glömde något mer jag gjorde för mycket: åt.

Vi hade massor av kräftor och sedan (fast jag vet ju redan sedan tidigare att det är gott) så bjöds det på paj med Västerbottenost och det är ju bara så SJUKT MUMSIGT!!! Det är ju überfett och dallrande, tänk er: pajdeg med ost på. Hur många kalorier tror ni det spinner loss på? Någon?

Det åt jag. Dessutom åt jag det till frukost dagen efter också (vilket säkert fick Roland att må ännu lite sämre) - får ju passa på när tillfället ges!

Behöver jag förresten tillägga att jag plötsligt upptäckt att jag har värsta chaffismagen? Värst när man sitter lite hopvikt i bilen med säkerhetsbältet som accentuerande ram. Var kommer den ifrån? För mycket helium??

Sanna och Roland är precis på ATG i Täby och väntar att Bullen ska bli lite mindre groggy efter det lugnande medlet han fick inför röntgen, så att de kan åka hem igen.

Det är konstaterat att det samma som spökar nu, som förut i höstas.

Det var inga röntgenförändringar i hovleds/strålbensområdet jämfört med förut, men det kan lika gärna vara mjukdelarna som är ansatta och ger smärta. Enligt veterinären är det ett svårbehandlat område så hon tyckte att Sanna skulle gå hem och överväga att ta bort Bullen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Finns det inget magiskt spö som man kan svänga och få hästen hel?

När jag för första gången nånsin blivit djupt berörd av en häst så ska det sluta så här....

Usch, jag kan inte sitta och se rödögd och förstörd ut på jobbet. Bums huvustupa in i något som tar bort tankarna. Over and out.

Dryga månaden före sommarlovet start så påbörjades en renovering av vår skola. Den ansvarige för kommunlokalerna (en ganska rejält tilltagen man som brukar pricka in sina besök i skolan lagom till fikat och som brukar bre ut sig på ungefär tre sittplatser i lärarrummet) lovade att man skulle vara otroligt effektiva och att varje klassrum skulle ta en vecka (!!) att få klart.

Det där med en vecka trodde vi sådär lagom på. Men man kan ju i bästa fall tolka det som att man har planerat renoveringen väldigt ordentligt och att man tänker göra en koncentrerad insats.

Skolan är drygt 25 år gammal och den har INTE blivit renoverad under hela den tiden. Vi har härlig 70-talsinredning med oranga fondväggar, brungula rullgardiner och mörkbetsade lister. Mumma för den som är nostalgiker!

Så vafan, vi hoppar på. Samordnaren peppar oss vidare med att de verkligen ska göra sitt bästa för att få klassrummen som vi vill, så länge vi inte önskar oss marmorgolv och kristallkronor. Så vi skissar och skriver.

De börjar med första klassrummet, sexornas, vars lärare är nobel nog att erbjuda sig ta första "smällen" och evakuera klassrum och ha sina elever i "studiehallen" - ett område alla klasser passerar genom ett otal gånger per dag. Inte direkt någon arbetsro, men det är ju de äldsta eleverna som är lite tåligare än de yngre. När deras klassrum är klart - inom en vecka - så är det femmornas tur. Men vi räknar kallt med lite förseningar.

En vecka efter evakuering har man inte ens börjat ta bort korkmattan!

Vi har slitit som slavar för att packa inredningen, barnen försöker jobba i den stökiga studiehallen, men byggjobbarna lyser med sin frånvaro...

Dagarna före avslutningen, en månad efter sexorna flyttat ut, är åtminstone korkmattan borta och när vi går på semester så har man målat klart fast man har "glömt" att vi skulle ha fönstrena mot studiehallen igensatta då de inte släpper in ljus utan bara distraherar eleverna.

Ni förstår givetvis hur det såg ut när vi kom tillbaka förra veckan. Klart? Nix. Ett av klassrummen hade inte fått nån ny korkmatta än och alla möbler låg huller om buller i en jätteröra. Kapprummen och toaletterna var inte färdiga alls. I detta skulle vi börja jobba.

Försöker ringa samordnaren men han är på SEMESTER!

De som däremot jobbar som illrar är kommunens "bärare". De jobbar med att släpa möbler och annat vid flytt och renovering av kommunhus och monterar enklare saker, som hyllor och liknande. De befinner sig säkert ganska långt ner i jobbhierarkin - och det vill inte säga lite i kommunal verksamhet. De hjälper oss och står i, aldrig sura och alltid redo. Mumlar "...och snart ska barnen in här - stackars dom och stackars er..." medan de bär och monterar, sliter och släpar och försöker hitta lösningar på svårlösta problem.

Till slut får vi tag i samordnaren och skäller ut honom efter noter. En vecka per klassrum - pyttsan - och vad har han tänkt att vi ska göra av eleverna om det inte finns klassrum och fungerande toaletter?? Han menar på att han "inte fått signaler om att det inte var klart i vår skola". Vi VET att de anställda på fritids hållt honom underrättad ända tills han beslöt sig för att ta semester mitt i skiten.

Dagen efter kommer en av våra "bärare" och ser jätteledsen och slokörad ut. Han tar till orda och börjar förklara att de jobbar så mycket de kan men att de inte hinner mer än de gör fast de gärna skulle vilja.
Det vet vi ju och de är verkligen uppskattade av oss. Efter ett tag går det upp för oss - de har ju blivit utskällda av samordnaren - det är därför de försöker ursäkta sig trots att de inte behöver det!!

Han fick skäll av oss och sedan gav han sig i sin tur på dessa personer - som definitivt INTE varit på semester i röran.

Helt otroligt och väldigt uselt, för ansvaret för en illa planerad renovering - den är hans och ingen annans.

En studie i kommunal inkomptetens. De som har lägst lön jobbar mest och får också mest skit utan att förtjäna det. Nu börjar jag låta som en text i nån gammal progglåt. Men den matchar väl vår inredning: De gamla avskavda brunbetsade listerna finns kvar, fastspikade ovanpå det fina nymålade, och de brungula rullgardinerna - de sparades av någon sjuk anledning de också. De oranga fondväggarna fick dock ge vika för en ack så modern kommunalbeige färg!

Lycka!!!

Något har hänt på jobbet som gör mig superglad, lättad och lycklig!

Det rör sig inte om befordran, löneförhöjning eller kärlek (bara för att slippa spekulationer) men det är minst lika bra, känns det som! Nu kan jag gå till jobbet med lätta fötter! :)