Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna.

Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela veckan efter Pepes Bodega...
Minns min bästis från lågstadiet; Hennes mamma åkte alltid till Kanarieöarna. Hon var jättesnygg, ungefär som jag föreställde mig att en flamencodansös skulle se ut: mörkt upptouperat hår, färgstark, parfymdoftande. Dessutom hade hon alltid med sig karameller till sin dotter när hon kom hem från sina resor, var man i närheten vid rätt tillfälle så fick man smaka på dessa delikata spanska godisar. 

Här är vårt hotell utanför Corralejo i Fuerteventura.

Lärde mig att det inte alls var särskilt mycket svenskar där. Det var 89% tyskar, 10% engelsmän och 1% svenskar ungefär. Så buffématen bestod till stor del av schnitzlar med Spätzle och Sauerkrauten.

Vi hade eget resesällskap att prata med så vi behövde inte putsa på tyskan. Den kanariska personalen var jättetrevlig och jag fick några tillfällen att säga några meningar på spanska. Det hände att de svarade på knackig tyska. Well, well...

Fuerteventura betyder "Hård vind" på spanska.
Det var inte ett godtyckligt namn på ön.
Nu var vi fullständigt svultna på sol och bara temperaturen låg över 12 plusgrader så skulle vi varit ytterst tacksamma ändå. Så de dagar med hård vind som vi hade, var mest lite spännande. Vi promenerade längs stranden och tittade på Kitesurfare, vanliga surfare och vindsurfare. Vågorna var riktigt rejäla!
De andra dagarna var det faktiskt antingen vindstilla eller hyfsat sansad vind och dryga 20 varma grader. När vågorna var lugnare kunde alla bada i det 20-gradiga havet. Alla som ville.   Jag badade i bubbelpoolen...

Eftersom detta hotell i sann charteranda var ett all inclusivehotell så ingick drinkar och bubbeldricka.
Så här ser man ut när man marinerat sig en stund i Mojitos och Cava i eftermiddagssolen.

Någon enstaka kväll kunde vi nå den här graden:

Givetvis åt vi tapas. Här tror jag att det är tre sorter pirayor och krabban Sebastian.

Här har man friterat the Kraken.

En av dagarna tog vi båten över till Lanzarote som jag sedan kallade för Teneriffa resten av dagen. Men nu vet jag att det var Lanzarote vi var på. ( Ni vet:   ...)

Vi fick lämna vår ordinarie hyrbil på Fuerteventura och hyra en liten fyrkantig låda på hjul istället. Helt otroligt rymlig fast den såg ut som en skokartong! Den hade man kunna köra "hur många elefanter-"historier med, på riktigt!

Lanzarote är en väldigt cool ö. Om Fuerteventura var en ö med sandstränder och lite halvsjabbig bebyggelse (genuin brukar det kallas) så var Lanzarote ett Island med sommarvärme. Dramatiska lavafält, vulkaner, svarta stränder. Jag gillade den. Däremot var de få byar vi besökte, väldigt mycket mer turisanpassade än på Fuerteventura. Snygga och vitmålade, ja. Men det är lite ocharmigt när alla matserveringar är anpassade efter turisterna. Här var det tydligen engelsmän som höll till, för det var pubar och sportscaféer med fotboll på TV och annat trist till höger och vänster.

 
Uppe på Montana Roja - en av vulkanerna nära byn Playa Blanca.

 
Hur som helst: första charterresan till Kanarieöarna föll väl ut. Roland och jag hade en fantastisk vecka tillsammans med Ulrika, Micke och Emmalouise. För min del var det - trots att hotellet var ett bautahotell för massorna - gott om plats att gå ostört utmed stranden, titta på vågorna, gå upp på någon av sanddynorna och koppla ifrån en stund.
Solen sken, havet glittrade, solnedgångarna var storslagna och sängarna stenhårda så att man faktiskt blir lite glad av att få komma hem också.

Tar gärna en repris på detta igen. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...

Nu har jag varit på kurs i två dagar, vilket betyder att jag också åkt buss in till stan två dagar.   Vad man missar när man inte åker buss!Man missar att sitta bredvid Hallstaviks egen Joel Kinnaman, till exempel.Joel, rough and shabby á la Hold...