Då var det dags att summera sommarens intryck.
Först ut är veckan i Portugal. Det var ju första gången jag var i Portugal - vilket är lite märkligt med tanke på att jag varit nästan överallt i Västeuropa och många, många gånger i Spanien. Kanske låg det bara lite för långt bort när mina föräldrar planerade in sina husvagnsrutter. Men det är ju egentligen bara roligt att ha något land kvar att resa till som vuxen och upptäcka något nytt.
Roland och jag valde att resa till Algarvekusten och det var en höjdare! 
 

Första stoppet var i den lilla byn Olhao, nära Faro. Vi övernattade i ett litet pensionat som hade en terass med formidabel utsikt! Vi hade egentligen tänkt ta en tur ut till sandöarna utanför Olhao och titta på naturreservatet. Det blev inte så, det får vi ta en annan gång. :)

Därefter hyrde vi en liten lägenhet utanför Carvoeira, längre västerut. Själva byn var väldigt pittoresk, men nedlusad av engelsmän. Inte för att jag har något principiellt emot engelsmän, men som vanligt när turister från ett och samma land invaderar en liten by, så tappas känslan av genuinitet. Restaurangerna serverar Fish n' Chips och man hör mer engelska än portugisiska omkring sig. Njah...inte så kul.
Däremot tog vi en båttur utmed kusten och tittade på grottorna och de dramatiska branta klipporna.

Därefter var det dags att åka vidare till Lagos. Vi hittade ett hotell mitt i gamla delen av staden, knappt så vi hittade den lilla oansenliga ingången mitt ibland alla restaurangerna och butikerna. Nära till allt.

Lugnt och sömnigt i eftermiddagshettan. Mitt i natten var det däremot ett myllrande folkliv!
  

Utanför hotellet fanns också den lilla taxifärjan över kanalen. Om man ville ta sig över till den långa stranden Meia Praia så kunde man ta den. Här hade det blåst upp rejält på eftermiddagen, så färjan svajade betänkligt i vinden... Vårt hotell är den vita byggnaden som syns till höger.

Vi hade ju bokat en vandring i området känt som "Världens ände" väster om Lagos, utanför den lilla staden Sagres, där Portugal vinklar av från södra kusten till den västra, riktigt vilda kusten. Här skulle vi få klättra runt bland klipporna. Mer om detta äventyr fick ni läsa i förra blogginlägget, så jag nöjer mig med att lägga in några bilder till därifrån.

         

Sista dagarna tog vi det lugnt på stranden.

   
Om man tröttnade på en strand, kunde gå utmed kusten mellan flera olika stränder. Allt ifrån välbesökta praias till sådana med bara några få besökare. Man fick leta sig fram helt enkelt!

Sammanfattningsvis: Jag blev positivt överraskad av Portugal (i allafall den delen vi hann besöka). Det är vackert - visserligen torrt och kargt, men oleanderbuskarnas blommor lyste upp som färgglada karameller utmed de solstekta brungula vägkanterna och i trädgårdarna. Portugiserna tycks bättre på engelska än spanjorerna och filmer/TV är textade istället för dubbade. Det är förhållandevis billigt för turister att bo och äta och jag gillar ju fisk och skaldjur så jag var mer än nöjd med maten - utom möjligtvis med det faktum att man verkar ha färsk koriander i allt... Urk.
Roland lade märke till att man, till skillnad från Spanien, inte har galler för precis alla fönster och dörrar. Det är faktiskt rätt sympatiskt, och jag läste att brottsligheten är låg överlag.
- Jag återvänder gärna till Portugal och kikar igenom någon annan del av landet framöver.

Efter denna inledning på sommaren så varvade vi ner. Roland hade några veckor kvar på jobbet innan den längre semestern och jag hade hästar med allehanda förbaskade problem att sköta om. Den där sommaren där både hästar och ryttare vilar i och med sommarbetet kunde jag vinka adjö till. Nu blev det till att greja med sår och hovar som ska skyddas under utväxt, in- och utsläpp och mockning...
Söta är de små hästliven hur som helst!
 

Medan Roland fortfarande jobbade, så tog Jessica över hästarna några dagar och då åkte Sanna och jag till Öland och hälsade på Ulrika, Micke och Emmalouise. Hejhopp, campingsemester igen! Försöker undvika tält nu för tiden, men det ser ut som om jag hamnar i ett sådant varje sommar ändå. :D   Det var dock jättetrevligt att umgås, och promenaderna längst med Bödas strand går inte av för hackor. Det är stunder som dessa som hamnar högt bland de minnen man vårdar.
   
Solnedgång vid stranden. (Lånade ditt foto, Ullis!)

På vägen hem gjode vi ett planerat stopp i Strängnäs där vi åter sov i tält (tack Jenny för tak över huvudet!) och så dömde jag WE på Arabsportcupen. Teknikbana i brinnande solnedgång...
 

När Roland äntligen fick semester blev det en del jobb - stackars Roland! Ommålning av stallet (välbehövligt!) stod först på listan.

Sedan var vi ute och åt på lite mysiga ställen och hittade en kortare vandringsled med fina picknickställen vid Kapellskär.
 

Nu är vi framme vid nutid och semestern är alldeles strax slut.
Portugal var som sagt var fantastiskt, men ändå är det ofta de små stunderna hemma, tillsammans med familj och vänner som hamnar närmast hjärtat. Man måste inte åka långt och vara med på spektakulära äventyr för att få minnen för livet.