Har följt en otroligt bra artikelserie i DN.

Läs gärna den senaste delen: http://www.dn.se/insidan/vi-ser-det-vi-forvantar-oss-1.850883

Könsroller och identitet är något som alltid legat mig varmt om hjärtat och intresserat mig. Hur människor är mot varandra och vad som triggar olika reaktioner är inte något oförklarligt, utan vi agerar alla utifrån ganska självklara signaler och vi fostras alla till att upprepa det vi blivit lärda.

Mycket av vår fostran är nyttig och rätt för att vi ska kunna känna oss trygga i vår omvärld och ha en gemensam grund att stå på. Om allt och alla vore oförutsägbara så skulle världen kännas som en otrygg och knepig plats.

Men ibland begränsar vi våra barn genom vår fostran, genom vår vilja att förmedla gamla roller och mönster.

Om vi som föräldrar och om hela ens omvärld förmedlar att det bara finns vissa sätt att vara eller se ut som duger, så är det få barn som vågar stå emot och visa sitt rätta jag.

Alla flickor är inte intresserade av kläder och frisyrer. Men det finns pojkar som är det.

Alla pojkar är inte intresserade av att spela hockey och lyfta tyngder. Men det finns flickor som vill det.

Varje gång vi låser våra barn vid vissa förväntningar, varje gång vi lägger fram de förväntade leksakerna, de förväntade kläderna, varje gång vi tilltalar dem med förväntat tilltal så låser vi dem och stänger dörrar till andra möjligheter.

Som allltid när man pratar könsroller så finns det en del som tror att den som vill ge sig själv och sina barn fler möjligheter är ute efter att alla ska vara stöpta i samma form. Att alla ska gå klädda i nån sorts unisexoverall eller kanske att alla killar ska bli "fjolliga" och alla tjejer "butch".
Det är ju definitivt inte så. Det är ju meningen att de tjejer som gillar allt det vi idag klassar som särskilt feminint ska få ägna sig åt det, de killar som gillar sådant vi idag klassar som väldigt maskulint ska givetvis få ägna sig åt det, men det ska inte bara vara DE möjligheterna som står till buds. Det ska inte bara vara de sätten att vara eller se ut på som är de som föräldrarna och samhället framhåller och förordar.

Idag är det ändå något enklare för tjejer att ta till sig manliga attribut. Det är fortfarande svårare för killar att utan att behöva skämmas, ta till sig kvinnliga attribut.

Med något som liknar homofobi så ser föräldrarna till att styra om pojkar som gillar rosa eller vill leka med dockor.

...och stänger därmed dörren till den människan som den pojken kanske hade velat bli eller velat utforska - utan att för den skull vara eller bli homosexuell.

Jag anser att föräldrar är till för att ÖPPNA världen för sina barn, inte sluta den på grund av okunskap eller omedvetenhet.

Ska inte skriva mer om detta utan tycker att ni ska ta och läsa artiklarna och fundera en smula.

...det är det enda man får höra här.

Inte från någon annan människa, men från grannens f-bannade hund.

Grannarna hade en finsk spets när vi flyttade hit. Den var inte särskilt trevlig vad jag minns, utan den sprang alltid lös och sket överallt och stod inne på vår tomt och morrade åt oss.

När grannarna väl började skaffa barn (och det gjorde de med råge: de har fyra stycken nu) så gjorde de sig av med spetsen.

Döm min förvåning när de går och skaffar sig en NY spets nu. Fyra ungar och en valp som de sätter ut på lina i trädgården där den står och skäller oavbrutet i TIMMAR!

Det är inte jag som överdriver. De har hunden där timtals i taget och den är nog mer på  lina än den är inne under dagen.

Idag tog jag mig i kragen och gick över för att prata med dom. Jag blir faktiskt knäpp av att ha de här oljudet omkring mig hela tiden. Jag jobbar i en ljudintensiv miljö om dagarna och vill ha lugnt när jag kommer hem. Skallet hörs ju in genom väggarna så det hjälper inte att man är inomhus med stängda dörrar.

 Det var inte så kul att gå dit och prata med dom, för jag vill ju inte bli osams, bara att de gör något åt sin hunds skällande vad det nu ska vara.

Jag vet inte hur det mottogs egentligen men nu har jag framfört att vi blir väldigt störda av detta och jag frågade också om de behövde hjälp med att gå ut med hunden. Fredrik kan ju kanske ta en promenad om dagen om de inte hinner, vilket de ju inte verkar göra. Då svarade de att hunden inte verkar bli lugnare av att få gå på promenad. De sa att de hoppades att den skulle lugna ner sig när den blir vuxen (den är 6 månader nu) men det är inte bra svar nog, tycker jag.

Hittade det här på nätet: http://www.antiskall.se/?gclid=CLjgneTGjJoCFQVaFQodIGc4FA

Nån som känner till det och vet om det funkar? Jag betalar gladeligen bara hunden håller käften nån gång.

Det blev ju inte mycket sova på planet direkt.

Jag var ovanligt o-nervös men jag kanske helt enkelt inte orkade stirra upp mig mer nu på hemvägen. Man resignerar ju liksom när man ska sitta i ett plan i nästan tio timmar.

Vi landade på Arlanda strax efter två på natten och var hemma vid halv fyra.

Allt var KALLT (surprise!)
Vi fick skrapa bilrutorna vid Lindskrog och hemma var hela huset utkylt. Roland hade slagit av elementet i vårt sovrum innan vi åkte (varför - VARFÖR??) och även om jag skulle till jobbet bara några timmar senare så la jag mig på sängen under dubbla duntäcken. Kände mig faktiskt rätt pigg när jag åter vaknade bara en och en halv timma senare.

Upp och in i de normala rutinerna. De gav mig genast magont.

Trist att behöva tvätta håret, trist att behöva blåsa det torrt, trist att behöva välja en massa kläder att ha på sig.

Jättetrist att inte hitta jobbnycklarna (har fortfarande inte hittat dem eftersom jag måste lagt dem på ett MYCKET bra ställe innan resan).

Rätt kul att komma till klassen för de var som små ljus idag. Jag hann t o m sätta ihop en bildvisning av en del av bilderna från bloggen samt Omanska bilder från webben för att kunna berätta lite för dem om min resa och landet i största allmänhet.

Var uppe ända till klockan halv elva och var visserligen lite skumt groggy + att det susade rätt mycket inuti huvudet, men pigg var jag ändå. Troligen typiskt övertrött.

Men imorse...DÅ...hela dagen har gått i ultrarapid - seeegt...

Vilken tur att det är fredag!!

Var med klassen och tittade på den sista föreställningen av Musikalen "Drömfångaren" som Fredriks klass skrivit och uppfört.
Fredrik spelade fiol i ett av styckena, sedan hade han hand om rökmaskinen och så hade han en liten roll med en "oneliner" i själva musikalen.

De var verkligen jätteduktiga! Så otroligt modiga och proffsiga. Ska bli skoj att se de kommande årens musikaler!

Idag är sista heldagen på semestern.

Imorgon får vi checka ut vid ett och sedan blir vi bussade till flygplatsen vid tre där vi får sitta och häcka till klockan sex då flyget går hemåt igen. Vi lär ju hinna med några timmar vid stranden ändå.

Men för säkerhets skull tillbringade vi dagen vid vågorna idag också. Och vågor - det var det! Igår när vi tog vår time-out från stranden hade det varit röd flagg och idag var det gul. Vågorna var riktigt stora!! Vi höll oss vid strandkanten - även Roland efter att han inte lyssnat på mig utan provat att dyka i vågen och sedan fått sopa botten med magen. Inte bekvämt.

Avslutar med lite bilder från idag!

Roland är på väg att göra sandbotten ren!

Det är här jag borde börja springa från vågen...det gör jag bara någon sekund senare!

Idag fick vi ta en ledig dag från stranden. Helt klart för mycket sol och värme dagen före. Jag har några röda fläckar på rygg och ben och Roland är bara inte bra helt enkelt. Barrikaderade oss på hotellrummet under dagen och tittade på Dexter (bisarr serie, men vanebildande!) och gick ett tag till det enorma hotellobbyn och läste tidningar.

Senare framåt halvfemtiden gick vi en sväng till stranden igen och bara satt i skuggan under parasollet. Solen är inte så stark vid den här tiden och fläktarna lite svalare. Skönt.

Sedan, till slut, tog vi oss i kragen och släpade oss iväg till kvällsmarknaden, Haffa suq.
Det finns inga bussförbindelser i Salalah så man måste ta taxi. De är inte helt billiga trots att bensinen bara kostar 2,40 litern här och man måste pruta. Både Roland och jag tycker ju att det är SÅÅÅ kul att pruta - inte. Där är man lite stel svensk helt enkelt. På hotellet rådde de oss att inte betala mer än högst 3 rial för en enkel resa till stan (= ca 75 kr).

Det finns massor av taxibilar utanför hotellet och första chauffören vi pratade med tyckte att 5 rial var  ett skäligt pris. Han kunde senare tänka sig ta det för 4. Vi vände och började gå. Givetvis kom det någon springande och föste in oss i sin taxi. Tre rial ner till stan och sedan kunde han komma och hämta hem oss för ytterligare 2 rial för hemfärden. Det var "vår vän" Abu Mohammed (taxi driver and tourist guide stod det på visitkortet som han försåg oss med) som även hade andra Swedish friends och pekade på en liten pin av en dalahäst på backspegeln och en bildalmenacka från Sverige som hans Swedish friend hade försett honom med. Dessvärre fattade vi knappt 2 promille av vad han sa men trevlig lät han för all del. Han lämnade av oss vid marknaden och så gjorde vi upp om att ses två timmar senare. Han pekade ut en restaurang (läs: gatukök typ) som han rekommenderade.

Nu hade det mörknat - underbart - var lite trött på solen. Vi gick in bland alla stånden och här är det som är så skönt med Oman: folk är inte påflugna! Visst sa en del av försäljarna "hello" och "mister, mister" men inget skrik och gap och inga som trängde sig på en. Vi passade på att köpa lite souvenirer (och jag prutade - men inte Roland hihi!!)
Vi åt t o m på gatuköket men det var en lite genant historia. Fan vet hur man ska äta eller ens riktigt vad man beställt! Pekade på några grillspett och dom fick vi tillsammans med lite grönsaker och två pannkakor. Så vet man inte riktigt om det kommer ut något mer eller om var "it". Inga bestick så vi gjorde tunnbrödrulle av det hela och var noga med att äta med höger hand (vänster hand är toahanden här och används inte till mathantering). Det var gott men superkletigt och några servetter fanns ju inte. Men käket gick ner och det var rätt gott. Det var lite tid kvar till åtta så vi köpte färskpressad juice som vi också blivit tipsade om. Supergott! En iskall mangojuice som smakade himmelskt i hettan.

Sedan stod "vår vän" Mohammed och väntade på oss vid avtalad plats. Han tyckte att han kunde få guida runt oss i stan dagen efter, "money no problem", och det hade väl varit intressant om det inte var så vansinnigt varmt på dagarna. Vi sa bara yes yes för annars slutade han inte prata. Vill ni ha en trevlig men smått obegriplig taxichaffis när ni åker till Oman så säg till så kan ni få telefonnumret till "vår vän" Mohammed!

 Vår andra utflykt var på söndagskvällen och första stoppet var vid utgrävningarna av Al Baleed, som var en stad som grundades för 6000 år sedan, alltså pre-islamisk tid. Det som syns i bakgrunden var det stora palatset. Runt det hela gick en bred mur som även hade en hel del utkikstorn mot havet. Det fanns t o m ett avloppsystem i staden. Rätt innovativt på den tiden kan jag tippa.

Det var varmt som bara den trots att klockan var sex på kvällen, så man längtade mest efter den luftkonditionernade bussen. Vi var dock inne på de två muséerna på platsen också. På sjöfartsmuséet så såg vi vad "våra" små krabbor heter: Spökkrabbor! Bra namn med tanke på de grå färgen och att de springer omkring i skymningen och natten!

Efter detta stannade vi till vid en godisaffär! Halwa, något sorts arabiskt Yello, typ. Smakade och införskaffade. Inte vet jag om någon hemma tycker det är gott men för egen del gick det ner även om det inte hamnade på top-10 på godistoppen. Området var fullt med godisaffärer som skyltade med färgglada plastbunkar i skyltfönstrena.

EFter detta fick vi åka till fisk- och grönsaksmarknaden. Tog inga kort där eftersom en del muslimer inte gillar att hamna på kort och jag orkade inte fråga. Men det fanns massor av fula och finare fiskar där och det luktade...fisk. Gick mest omkring och hoppades att inget av renset skulle stänka på mig - gäck!! Grönsaksmarknaden är jag avis på. Önskar att vi hade så fina grönsaker och frukter hemma... Men tyvärr är de fruker som säljs just nu bara bananer (odlade i området, det har vi köpt och ätit massor av), papaya (trist frukt tycker jag) och kokosnötter. De är ju lite svåra att öppna på hotellrummet, annars hade jag köpt.

Slutmålet var en typisk omansk restaurang där vi fick sitta på kuddar på golvet. Lite kul då hela restauraingen var indelad i små rum med kuddar. Att hitta till toan var rena labyrinten! Det var mest kul att se hur oviga våra medresenärer var och Roland stånkade när han försökte knöla ihop sina ben på kudden :). Maten var tyvärr lite sådär faktiskt. Jag gillar arabisk mat men de hade lyckats översteka såväl kyckling som fisk så att de var torra. Riset (kryddat med anis) och bläckfiskröran var god!

Ser ut som efter ett barnkalas med picknicktema!

Roland mådde lite peck senare på kvällen och själv kände jag också att vi fått överdos av sol under dagen. Drack så mycket vatten vi kunde innan vi la oss för natten.

Så var det dags för första utflykten. Som tur var hade bussen luftkonditionering!
Vi åkte upp i Dhofarbergen som finns strax bakom Salalah. Först stannade vi vid ett fort där borgmästaren hade bott fram till 80-talet.
Han tyckte att folket som besökte honom var dåliga på att visa tillbörlig vördnad - de bugade helt enkelt inte tillräckligt djupt för honom. För att lösa detta så sågade han helt enkelt upp en mycket mindre öppning i dörren så att man automatiskt måste buga för att komma in! Fiffig snubbe den där.

Inne i fortet kunde man gå runt och titta i alla rum. De gillade påfåglar väldigt, väldigt, väldigt mycket att döma av väggdekorationerna i nästan varje rum:

Efter detta åkte vi längre upp i bergen och fick titta på lite utsikter:

Som vanligt går det ju inte att återge i bild... Det var en riktigt häftig kust med klippor ner till sanden...

Efter det åkte vi ner i en dal där det faktiskt fanns vatten (!) och dit deras nomadfolk vallade sina djur under torkan. Där träffade vi en massa kameler också (och här heter det kameler oavsett antal pucklar!)

Vi är ju här under sista ordinarie turistveckan. Sedan blir det för hett i maj - men i juni kommer turisterna från arabstaterna för då kommer nämligen...REGNET!
Kan ni tänka er - vi kommer hit för solens skull och de reser hit för att skvalpa runt i regnet. Det är nämligen monsunperiod under juni-augusti och då regnar det som fasen och temperaturen blir förstås lite mer dräglig för de som ständigt har sol. Övriga arabstater har äckligt hett under dessa sommarmånader, men inte regionen runt Salalah... 

Fortsätter att äckla med lite strandbilder...

Idag var det riktigt fina vågor. Det har det visserligen varit hela tiden, men nu var de lite större. Jag dyker gärna under för om man hamnar mitt i virveln så blir det en torktumlareffekt och det kan dessutom sluta med att man bonkar huvudet i botten och det är inte mysigt. Roland surfar hellre med, men han kanske är tung nog att inte dras med i virvlarna..?

På kvällen så lyckades vi fånga en sån här på bild:

En liten invånare från krabbhålen med minareter! Vi hade sett en massa små 2-centimeterskrabbor tidigare på eftermiddagen och de pilade ju in i sina pyttehål. Då funderade jag just på hur krabborna som bodde i hålen som var två knytnävar stora såg ut... Här var de - i alla storlekar! Men skygga, så det var inget man behövde vara rädd för att bli attackerad av :).

De såg rätt kul ut när de pilade omkring bland vågorna i strandkanten för att fånga vad det nu är de äter...