Iakttaget utomhus de senaste dagarna:

- Luddig, ful larv krypandes över grusvägen
- Flygande insekter svärmandes ovanför stalldörren
- Fet fluga brummandes  förbi

Vad gör dom här?? Nu REDAN??

Jag har verkligen ingen större lust med nånting.

Var i stallet idag för första gången på flera dagar. Inte för att jag inte gillar hästar, men det har varit så mycket jobbigt med hästarna det senaste året. Nu ser jag mest Coffee som ett potentiellt problem. Väntar bara på kraschen. En galla här och ett tjockt ben där. Är det en obetydlig överansträngning eller en annalkande katastrof? Förr var jag förvissad om att det inte var något farligt och att det snart går över. Nu tänker jag istället att det mesta i hästväg fungerar enligt Murphys lag.

På så vis är det skönt med Sacha. Han är ju liksom inte min (eller Sannas heller). Men han är ju förstås hel. Än.

Idag stod han och tittade på lite skådespel. Nån som skulle lasta sin häst vid ridhuset tappade hästen och så sprang den omkring lite hit och dit innan den infångades. Jättespännande för en uttråkad haghäst!

Skulle ta in honom sedan men se det var inte lätt att trä en grimma över huvudet på en 1,75 m-häst som har huvudet rakt upp för att se om det blir nån fortsättning på underhållningen. Jag fick till slut stå och hoppa och mitt i hoppet svinga grimman över först det ena örat, sedan det andra örat... Mitt hoppande brydde han sig inte ett skvatt om.

Så ungefär på den nivån ligger intresset just nu: gå till stallet var femte dag och kanske hjälpa till att ta in hästarna. Oroa sig för hältor. Undra vad i hela friden jag ska göra istället för att hålla på med hästar.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6826064.ab

Det stämmer så väl!

Eftersom jag slipper följa med ända till det slutliga tonårsförfallet utan släpper de små liven efter sexan så ser jag bara början på detta.

- Utom nu när man har ett alldeles eget exemplar hemma, förstås!

P.s

Missa inte följdartikeln om likheter mellan ungdomar och möss i puberteten!

Klicka på bilden...

...och Sanna, som aldrig tycker att du fattar poängen med Berglins, vid din ålder är det inte meningen att du ska fatta poängen med den här serienstripen. Du måste bli lite luttrad och desillusionerad först.

Är hemma igen från en helg i Skövde.

Säkert ännu en stad jag aldrig skulle besökt om det inte vore för Distanskommittén!

Nåväl, nu såg jag inte mer än det som gick att se utefter de 100 steg jag tog från tågstationen fram till Hotell Billingen, men iallafall...

Tågresan gick som på räls   denna gång.

Härhemma passade Sanna på att delta i sin första dressyrtävling tillsammans med Sacha. För att göra det mer spännande så damp det ner en hel del snöslask dagen till ära. Sanna var nöjd med sin insats. Laget kom fyra av 12 lag och det var ju bra, tycker jag! Spännande att se hur det går nästa omgång!

Sanna & Sacha på Söderby Gård 21/3.

Fredrik har precis fått sina fiskar varma.

Han var hemma sent och kom därmed iväg till stallet sent vid åttatiden. Överenskommelsen var att han skulle rida i ridhuset. Men se, det gjorde han inte. Han bestämde sig istället för att rida ut i mörkret.

På ponnyn som är rädd för sin egen skugga...

Givetvis mötte de på en fyrhjuling och då kom även Fredrik på att det kanske var en god idé att bege sig av hemåt.

´Jag är inte särskilt glad - hade något hänt hade det kunnat ta ett bra tag innan vi hade fattat att han ridit ut och innan man hittar en skadad unge ute i gu-vet-vart i mörkret, ja det vill jag inte ens tänka på.

 Idag red jag ut tillsammans med Sanna och Sacha.

Det är fortfarande grusvägen som gäller eftersom snön i skogen är täckt av en stenhård och sylvass skare.

När vi nästan kommmit fram till Ticksta så hör jag att något högljutt och bullrigt fordon kommer bakom oss. Kastar en blick bakåt och ser en stor, svart jeep och hinner väl tänka att det är synd om bilägaren om motorn låter SÅ illa - och så ser jag att precis bakom kör en scooter. När bilen inte täcker upp för oljudet så låter det enormt!
Coffee slänger ut baken och gör en av sina välkända steppdanser, men jag tittar bara framåt och undrar hur i självaste det ska gå för Sanna och hennes jättebäbis till häst. Scootermuppen såg ju att min häst blev livrädd och sedan måste han väl ha sett att Sacha satte av i galopp.

Tror du han saktade ner farten??
Nej inte förrän Sanna är framför honom och viftar hysteriskt med handen att han ska sakta ner så drar han ner gasen litegrann. Stannar gör han då INTE.

Sacha blir rädd, men gudskelov skenar han inte utan galopperar "bara". Sanna lyckas svänga av i avfarten mot Ticksta och får stopp på hästen och så far scootern vidare på grusvägen med mer gas och sladd.

- Ärligt, hur tänker man då?
Vi har ju rätt många ungdomar som åker cross i grusbackarna här omkring och hittills har nästan alla varit väldigt försiktiga och hänsynsfulla. De stannar crossen eller vänder och tar en annan väg om de ser hästar, men det här hjonet hade tydligen inga hjärnceller alls.   

Trist för scooterägaren om jag hittar vart hans brevlåda bor.   

Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Har inte haft tid eller ork till det på ett tag.

Men livet har förstås inte stått still bara för att rapporteringen gjort det: I måndags hade vi styrelsemöte, jag har haft en lärarstudent i klassrummet, igår var vi på avtackningsmiddag för min förra assistent som fått flytta på sig till en annan skola.

En kul grej värd att notera är att Sanna var på dressyrkurs med Sacha och Sachas ägare.
Ägaren hade anmält sig till två dagar och red dag 1 men sedan tyckte hon att Sanna kunde följa med och rida dag 2. Sanna hde frågat vad tränaren hette men hade inte lagt namnet på minnet när jag frågade vem det var.

Det visade sig vara den tyske beridaren Falk Rosenbauer.    Det är ungefär som om jag skulle fått ta tennislektioner för Björn Borg eller en slalomkurs för Ingemar Stenmark. Typ.

När Sanna frågade vad hon skulle betala för kursen så svarade ägaren bara att "Jag tror inte du skulle vilja betala, faktiskt..."

Anledningen till uttalandet finner ni här.