Årets tvärnit  
Måste ju bara bli mitt brutna ben som höll mig i princip tvärstilla i två månader, måttligt rörlig i ytterligare två månader och sedan spökat med i kulisserna resten av året.
Säger det igen: märkligt sådan mängd skada som kan åstadkommas så snabbt och så lätt. Men det säger väl alla som varit med om oväntade olyckor – ena sekunden är man helt frisk på väg nånstans i någon mening, nästa sekund har spelreglerna ändrats totalt. Kan vara glad över mitt pluggande som höll hjärnan igång och slog ihjäl ganska många timmar på de rätt oändliga dygnen de första månaderna.

Årets berg-och-dalbana:
Vår fina Ice

Hon har bjudit både på fysiskt åkande (hänvisar till min video från KM) och till mentalt sådant. Lika fantastisk och superbussig som hon kan vara, lika tväravig och kantig kan hon bli nästa stund. Utvecklingen har   ändå gått åt det positiva hållet. Hon har blivit mycket stabilare, finare muskel- och hullmässigt och hon är en riktig personlighet. Nyfiken, lättlärd, öppen och intresserad. Gäller att människorna omkring henne taggar ner och inte skruvar upp förväntningarna så enormt, det är då man faller hårt. Men det är lättare sagt än gjort med en så begåvad häst.

Årets luftombyte
Det blev en hel räcka sådana i år. Innan olyckan var jag ju redan på väg till nytt jobb . Efter sjukskrivningen blev det dessvärre inte världens bästa upplägg för att det skulle funka så bra. Jag hade fortfarande ont, var inte så rörlig som jag brukar vara - bara att orka med dagen tog all den energi som gick att uppbåda. Kan bara konstatera att det är svårt att vara lärare om man inte kan ge minst 100% i arbetet. Så det fick bli ytterligare ett ombyte för att få den där rätta känslan.  Efter sommaren var jag mycket piggare så nu fanns förutsättningarna för att det skulle bli lyckat. Den skola jag bytte till passar mig dessutom som hand i handske. (Oj, det uttalandet gav mig märkliga vibbar! ;)

     Årets ”milstolpe-i-livet”        
Jodå, sådana blir det också ibland! Det är det faktum att bägge barnen faktiskt i princip är utflugna nu. Sanna är ju färdig sjuksköterska och har fixat egen lägenhet och Fredrik bor på Strömsholm utom några helger och på loven. Roland och jag är nästan ensamma hemma nu. - Party!!!
Däremot går en ganska avsevärd summa till att hålla nämnde Fredrik på Strömsholm vilket gör att det inte blir så mycket pengar över till party. Men den dagen kommer väl också.
Sen ska vi väl även nämna att det är vansinnigt kul när Sanna och Fredrik är här hemma, party or not.

Årets plugghäst  
Sorry Fredrik och Sanna, menar inte er. I år är det JAG!
37,5 HP har jag skrapat ihop under året och det har mestadels varit roligt. Nä, inte matten. Jag kan bara inte få den kursen att bli kul fast jag tycker att matte i andra sammanhang kan vara riktigt intressant. Det finns så många andra saker jag hellre hade velat lära mig om matematik, än de som ingick här. Men, men, nu är den avklarad i alla fall. Engelskan har däremot varit skoj. Laddar inför teknikkursen på 7,5 HP som jag ska gå nästa termin. Piece of cake!!

En av de serier jag följde för många år sedan var Ally McBeal. Vet inte hur många av er som minns den, men den handlade om Ally som var en advokat i åldern 30-nånting och var allt jag aldrig blev: välbetald karriärsmänniska - och så var hon ju också tjusigt klädd i högklackat och dräkt.

Hur som helst, trots dräkten och karriären så hade hon förstås sina jobbiga stunder i livet och då tillämpade serieskaparna ett - på den tiden - relativt nytt grepp: hennes tankar och känslor spelades bokstavligen upp som en scen, som till exempel här.

Till dessa scener hörde ofta en "theme song" som även spelades upp i bakgrunden när Ally kände liknande känslor vid ett annat tillfälle.

Själv har jag väl faktiskt också haft diverse theme songs.

En som jag inte haft så mycket användning för på sistone men som jag trallade ihärdigt på de sista åren på det gamla jobbet är:

En annan frekvent theme song under samma tidsperiod var:

(Slutet tillägnas den som var orsaken till att jag behövde dessa små sånger att nynna på...)

Nu känns det inte längre så, så nu skulle jag nog snarare nynna på: