Höll DiK-mötet hos Gunilla den här gången.

Det här slog de flesta hotellvistelser på alla sätt och vis!

Gunilla och hennes familj bor alldeles idylliskt på en gård i Närke, där hela familjen fördelar sig i mysiga stugor kring en sjö. Hästarna har det minst lika trevligt:

Vädret var vackert, maten jättegod och som grädde på moset blev vi bjudna på grillat att äta vid långbord inne på logen:

Vilket Scandic slår det??

Dessutom fick vi förstås väldigt mycket gjort, så slöa, det gjorde vi inte.

Enda som inte var hurra och fantasktiskt var min tågresan hem. Tåget var proppfullt, det var kvavt och varmt och dessutom blev det signalfel utanför Västerås. Ingen jätteförsening, men jag var redan trött och ville bara HEM i värmen. Väl i Stockholm fick man leka japansk tunnelbaneresenär för att komma på tåget till Tekniska... Så mycket folk!!!

Hann läsa en hel del under resan: Jag läste klart Karin Fossums "Döden skall du tåla" och den var riktigt bra! Hon har skrivit en del höjdardeckare och några bottennapp. Den här hörde till de förstnämnda. Riktigt djävulsk och väldigt spännande. 

Nä, riktigt så euforisk är jag inte.

Det är istället titeln på den låt som vann skolans Mimfestival i år.

Lady Gaga må vara rätt kul, men det kändes lite creepy när småungar åmar sig på scenen och mimar till "I touch myself allthrough the night"...

Men, men. De lär väl ha tränat till den hemma och tycker mamma och pappa att den passar sig så... Vad kan vi göra åt det? Lite lagom skoj om de upptäcker vad de mimade till, i framtiden när de kanske kollar igenom sin gamla DVD från mimfestivalen 2010 och inser vad det var för text.

Ungefär som nyligen när det slog mig att jag i tonåren faktiskt hade en hamster som hette Dick of Honey utan att få minsta association. Och jag döpte den själv så jag kan inte skylla på nån annan.    - Hej Freud, liksom!

Över till annat.

Upptäckte följande blommor i min rabatt:

Kunde inte komma på att jag planterat nya tulpaner så jag blev verkligen förbryllad.

Men jag kom på det till slut: det här var ett gäng lökar som man fick ta gratis på Globen Horseshow i vintras. Det var Holland som var "värdland" i år och då skänkte de bort påsar innehållandes lökar av olika sorter. Sanna och jag tog (uppenbarligen) en påse med tulpanlökar, och nu när jag minns det: två till med amaryllisar och en med snödroppar. Förklarar varför det var så mycket snödroppar i rabatten i våras!

Hade glömt bort det helt och jag tror nog att jag var skeptisk till att något skulle komma upp. Globen Horseshow hålls ju runt första advent så de här lökarna blev planterade i december!

Nåväl. Här är de och tjusiga blev dom!

...knark.

Det bara måste vara så.

Det är sjukligt gott och helt omöjligt att sluta äta.

Fann mig själv sitta och doppa de överblivna skruvmakaronerna från middagen direkt i bearnaise-burken så att det fastnade ett tjockt lager bearnaise på varje makaron. En efter en, ner i burken och sedan, ner i magen.

Man kan tänka sig att jag borde tycka att det blir för mycket, att det blir fettigt och stabbigt och att jag faktiskt någonstans skulle inse att Lohmanders bearnaise bara består av smör som gör mig fet - eller ännu värre: någon sorts kemisk sörja med artificiell smörarom, som gör mig fet.

Det är säkert också så och det bekräftar bara min tes: bland de kemiska ämnen som blandats i såsen, finns någon sorts beorendeframkallande substans. Vill bara ha meeeeeer.......

Dope.

Ägnat helgen åt att läsa böcker.

Läste klart "Fyrmästarens dotter" som är en pusseldeckare. Den var rätt OK men det var lite för många personer för att jag skulle hänga med i handlingen helt problemfritt. "Vem sa vad till vem och var det där polisen eller var det den där tjejen i början av boken...eller..?"

Därefter började jag läsa Mark Levengoods "Sucka mitt hjärta men brist dock ej".

Jag gillar hans berättelser. Den här boken består precis som "Hjärtat får inga rynkor", av korta anekdoter utan koppling sinsemellan. Det, plus att innehållet är så lätt att ta till sig, gör den till en perfekt mellanbok där man kan vila upp sig rent mentalt men ändå ha lite substans i det man läser.

Tar med en bit av inledningen för att ge en hint om hur den är:

När min morfar dog, 89 år gammal, tyckte min moster att vi skulle skriva såhär i dödsannonsen: Varför?
"Nej", sade mamma, "jag tycker vi skriver såhär: Varför inte?"

(---)

I min dödsannons ska det stå: Tack och hej.

Eller som man säger till värdinnan när man lämnar en fest i Finland: Tack och förlåt.

Förutom det myckna läsandet så var jag uppe på Lovisedal en sväng idag i det myckna regnandet och såg Sannas och Sashas avslutningsritt för säsongen (både Sanna och Sasha tar sig en tids semester nu).

Hon red LB:3 på dryga 64%. -Jättekul!!

Jag tycker det såg spänstigare och finare ut än på länge och just det som varit svårt förut, såg lättare ut nu. Hon fick dessutom bra poäng på det allmäna intrycket och det är inte dumt.

Vi väntade i snålblåsten och regnet ända tills hela klassen var slut - och det tog tid. Sanna hängde nämligen kvar på 6:e plats som var placeringsplats...ända tills det allra sista ekipaget kom och fick 1 poäng bättre än Sanna vilket petade ner henne från placering...

Nåväl struntsamman. De avslutade med bästa procenten hittills. En ständigt förbättring för varje tävling hela vårsäsongen!

Förkyld och på det hela kraschar datorn.

Life sucks!   

(Använder Rolands dator om någon undrar).

...som Fredrik brukar säga.

Idag gjorde Fredrik iordning ett av våra gamla kastspön. Imorgon ska han nämligen iväg med skolan och fiska.

När linan var urtrasslad och draget fastsatt så frågade han mig hur man gör när man kastar. Det har jag ju gjort många gånger (i min ungdom) så jag visade honom förstås.

Numera återfinns det fina öringdraget längst upp i toppen på vår björk.

Men det var ett jädrans fint kast!

I fredags åkte vi iväg mot Värmland.

Vi fick låna Shag så att Fredrik kunde delta i Folksam Cup och själv skulle jag vara speaker på tävlingen. Roland fick vara chaufför och groom.

Trevligt nog fick vi alla övernatta hos familjen Pont i Karlskoga. Otroligt trevligt. Det är alltid roligt att träffa dom!

Årets A9-ritt var en mastodonttävling med 8 olika klasser. Dubbel-SM i form av både senior- och YR-SM samt både CEI- och nationella varianter på de tre längsta sträckorna. Kan bara kort konstatera att det inte alltid var så lätt att hålla koll på vilken klass som var vilken...

För Fredriks del var jag mest orolig för att han själv skulle orka runt. Han var ju sjuk och sängliggande förra veckan och nu var han visserligen på benen men med en förskräcklig hosta. Han lät inte frisk. Han ville dock rida eftersom man nog måste vara med i alla tre deltävlingar av Folksam Cup för att ha en chans på placering i slutändan, så han bet ihop - och det gick vägen!

Första delen av tävlingsdagen var ganska rejält regnig. Grusplanen där tävlingsplatsen var belägen var full av vattenpölar och rännilar. Framåt dagen ändrade sig väderleken så att det plötsligt blev varmt och soligt. Skönt för oss som inte red, men det blev nog ganska kvalmigt och klibbigt för de som befann sig på hästryggen.

Det var bara fyra startande i FC-klassen så det var bara en placerad. Fredrik kom på andra plats. Nu fick dock alla något pris: 30 kg korn och en ljuslykta för Fredriks del. Dessutom viktiga poäng för cupen.

Jag var kvar på tävlingsplatsen tills dagens sista prisutdelning var över, sedan åkte jag med Carro Ponts mamma, Nina, tillbaka till Karlskoga. Var nog framme vid 21-tiden.

Idag åkte vi hem efter att ha tagit det lite lugnt på morgonen. Shag hade ätit och druckit bra under natten så det kändes OK att lasta i honom och åka de drygt fyra timmarna hemåt igen.

Sammanfattningsvis: en bra tävlingshelg och dessutom jättekul att prata på ritten!

Idag var vi i Enskede då det var dags för final i div III dressyr.
Spännande plats.

Stallet och ridhusen (två stycken jättefina) låg inklämda bland stora vägar och bebyggelse. Det är inte långt alls till Globen därifrån. Parkeringen för transporterna låg på andra sidan vägen och därför fick man passera rödljus och trycka för grön gubbe när man skulle gå med hästen från parkeringen till ridhuset.

Bredvid parkeringen var det byggarbetsplats och för en gångs skull jobbades det för fullt fast det var röd dag. Det hamrades, svetsades och sågades i stål... Bra social träning för hästarna.

Förklassen i LB:2 gick inte så bra för Sanna. Nära 60% men Sasha var seg som tuggummi. Tror inte det blev nån ökning alls där det skulle vara så.

Lagklassen i LB:3 började med att lagets ankare red bort sig. Har inte sett hästen bära sig åt som hon gjorde idag: skyggade och trasslade vi galoppfattningarna - så där försvann alla chanser till lagplacering, för utan deras goda insats hade vi inte mycket att hämta. Det här var ju som sagt finalen och då är det ju de bästa lagen från regionen vi tävlade emot.

Sanna och Sacha gick det däremot mycket bra för. Jag tycker att Sanna red jättefina vägar och Sacha gick stadigt. Tyvärr drog han upp huvudet vid en galoppfattning och även om det blev mer längning i traven och galoppen nu än i förklassen, så är det en bit kvar till att få bra poäng på de momenten. Hon fick dock mellan 61 och 63,9% från de tre olika domarna och det är defintivt något att vara nöjd över.

Framridningen var spännande tyckte Sasha. Bredvid går en vältrafikerad gång- och cykelbana.

Förutom att Sasha var lite bökig att få i transporten på morgonen och att han sparkade till i transporten i en tunnel så att vi alla fick rejält adrenalinpåslag - så skötte han sig bra.