Var extremt uttråkad idag på morgonen, men vädret var trevligt och dagen var ung. Roland och jag bestämde oss för att åka in till Stockholm och passa på att titta på körsbärsträden som blommar som bäst i Kungsträdgården. Den blomningen går ju över så fort så man måste skynda sig för att hinna med.

 
Roland som nästan fick ducka för det rosa blomtaket!

Sanna och Fredrik hade gått förbi de blommande träden i lördags då de blev bjudna på teater av faster Ullis. De såg Dirty Dancing på Chinateatern - Sanna tyckte det var det bästa hon sett på scen. Kul! Fredrik tyckte förstås också det var roligt men han är en kille som är svår att impa... ;)

Nåväl, man kan ju bara sitta och glo på rosa blommor så länge, sedan bestämde vi oss för att promenera iväg en sväng.

Vacker vy mot Strandvägen. När man stod i lä så var det riktigt varmt i solen.

Passade även på att luncha utmed strandpromenaden. Räkmacka och vin kändes inte helt fel!

Därefter fortsatte vi mot Djurgården.
Insåg efter ett tag att det är rätt onödigt att åka från landet till stan för att titta på gräs, buskar och träd. Det har vi ju liksom nog av hemma! Förutom de rosa körsbärsblomskyarna så är det ju inte så mycket spektakulärt att se i trädgårdarna ännu. Efter att ha fikat och tagit det lugnt en stund så gick vi ner mot Grönan för att ta Djurgårdsfärjan mot Slussen och sedan bussen hemåt igen.

En riktigt skön dag. Fötterna blev platta och jag fick nog en liten luft- och solöverdos men det är väl bara hälsosamt?

Tror jag skrivit det nån gång förut, men konstaterar det igen: våren är inte min tid.

Det är inte så att jag föredrar att frysa och ha vinter, men jag blir bara inte glad av våren. Jag blir bara deppig trots att det är meningen att man ska bli uppåt och pigg.
Nu har det hänt så många år i rad att det inte bara kan vara en slump, bara att inse att våren för mig är en tid att härda ut och ta mig igenom. Våren består av skarpt ljus, smuts, lera, trötthet och likgiltighet.

Det är rätt jobbigt. Inget är särskilt kul, jag blir otroligt lättstressad och får kortare stubin än någonsin.

Lite, lite lindring får jag av att vara i stallet. Kroppsarbete är bra när själen mår piss.

Går och lägger mig nu och hoppas vakna upp senast nån gång i slutet av maj.

Dags för tävlingar på Lovisedal imorgon. Första för säsongen!

Roland och Fredrik ska vara funktionärer men Sanna och jag åker till Stäket eftersom Sanna och Sasha ska vara med i division III-laget i dressyr. Nu när tävlingssäsongen startat upp igen så är det sedvanlig tävlingsträngsel varje helg. Allt samtidigt.

Att man är borta under tävlingsdagen betyder inte att man slipper ifrån funktionärsyssor för det. Idag var jag uppe på Lovisedal och förkokade flera kilo pasta till dagens lunch och nu på kvällen bakade jag dubbel sats bullar. Några tar jag med till dressyrtävlingen imorgon men resten ska upp till Lovisedal att säljas eller ätas av hungriga funkisar.

Såg till att ta min promenad idag. Har kopplat upp mig mot Runkeeper så att man kan se hur fort och långt man går (eller springer, men det lär inte hända mig). Idag blev min promenadtakt kvaddad då jag blev stoppad av bilister två gånger. (Har typ aldrig hänt tidigare!) En undrade om vi eller nån granne hade nån jättestor grå-svart hund som möjligen var ute och sprang på egen hand ibland. Han hade nämligen sett en sådan jättehund på tomten. Frågan var om det är en varg eller om det är en hund. Rialavargarnas revirgräns går ju ungefär här, så visst kan det ha varit en varg! Tidigare i veckan stod det i Norrtäljetidningen om en nyvaken björn som siktats mellan Rimbo och Edsbro - det börjar bli lite väl spännande med vilda djur i skogen nu.

Lite senare stannade en stor lastbil bredvid mig varvid föraren undrade om jag behövde skjuts eftersom jag verkade ha bråttom. Men vad fasen, jag försöker ju bara hålla upp mitt powerwalktempo!
Det var ju snällt, men jag avböjde och hastade vidare på min runda...

Den här helgen skulle jag och Fredrik ha varit på kurs för John Ricketts.

MEN.

Jag har inte ens tagit bilder på eländet, för jag vill inte minnas, däremot kan jag berätta att snöHELVETET som föll ner under tidig lördag morgon var inte måttligt!
Man vaknade, alldeles ohemult tidigt, man tittade ut genom fönstret och möttes av ett tjock snötäcke överallt. Först blev jag väl mest lite irriterad. Förrförra veckan var vi ju iväg på division III-tävlingar i nykommen snö. Det gick ju bra att köra ändå bara man tog det lugnt.

Med den inställningen åkte vi iväg mot stallet, men redan på vägen dit började jag förstå skillnaden mellan förrförra veckans snö och denna. Den här gången var det dels mycket mer snö, dels "snöigare" snö. Hur ska man förklara det? Det var liksom inte slask som for iväg när man körde på den, utan det var snorslime som inte försvann helt när bilen rullade över den, utan man kanade bara runt i skiten.
Vi kom fram till stallet men det var inte tal om att haka på transporten och åka. Antisladdsystemet hade ju blinkat oupphörligen även på raksträckorna - nej ingen häst i släp i detta väglag inte.

Det tog ändå emot att bestämma sig för att stanna hemma. Vi hade ju verkligen sett fram emot detta!
Som tur är fick vi flytta vår bokning till nästa tillfälle som är om en månad. Då lär det ju inte snöa. Men vem vet, det kan bli jordskred eller något annat istället..?

Idag var det dock en bättre dag. Solen sken, snön smälte (Sashas och Ice´s hage ser ut som en swimmingpool, men det ska jag försöka förtränga). Fredrik kunde vara med på programridningen som han annars skulle missat.
Sanna skulle rida LA:1 på Sasha och Fredrik anmälde sig både till LB:1 och LA:1. Sedan visade det sig att starten i LA skulle krocka tidsmässigt med hans bussfärd in till Täby för bio så erbjudandet att rida Ice i den klassen gick till Sanna.

Nåväl, LB gick jättefint. Ice skötte sig bra under programmet trots att hon skyggat rejält för staketet och bokstäverna precis innan. Han red ihop 63,79 %. Kul!

Förskräcklig hissmusik i denna programridning!

Sanna fick 66% på Sasha och även om hon inte tyckte han gick fram ordentligt så såg det trevligt ut. Han är stadig och hans nivå har hela tiden höjts så även när det går halvbra så går det bra.

Så skulle Sanna rida Ice i LA. Inte helt enkelt för henne. Hon har ju ridit Ice, men det är inte så många gånger, och hon har inte tränat regelrätt dressyr på henne, det har varit uteritter eller WE-banor. Travdelen gick fint, men galoppdelen blev väl inte riktigt som den skulle. Det är ju just galoppfattningarna som är svåra på Ice. Hon laddar rejält! Så det blev inte 60% där, men ändå en fin insats på brorsans häst. Huvudsaken är att Ice får lite tävlingsvana nu.

Igår var vi på bio, Roland och jag.

Det blev lite extra specialeffekter då byggarbetarna som bilar och pålar det nya Täby Centrum höll igång ända in på kvällskvisten. Det vibrerade och klonkade ända in i biografen. De som var lite om sig och kring sig gick och klagade och fick pengarna tillbaka, men då skulle man ju asa sig ur biofåtöljen och det orkade inte vi. Det blev hur som helst lugnt efter 30-40 min och filmen var ju ändå över två timmar lång. 

Vi tittade på filmen Hunger Games, som är väldans populär just nu. Fredriks flickvän tvingar t o m Fredrik att läsa hela bokserien eftersom hon är en smula besatt av berättelsen. Vad gör han inte för kärlekens skull?

Jag tycker att filmen var bra, märkte inte ens av att den var så lång. Annars brukar jag alltid bli lite uttråkad en bit in på filmerna och börja snegla på klockan. Det gjorde jag inte den här gången.

Det enda som störde mig - och det ganska rejält eftersom det inte ville lämna mitt huvud ifred, var namnet på tjejen som hade huvudrollen. Hon hette Katniss i filmen. Men kom igen, Katniss??

        är väldigt likt       

Att hela tiden tänka "Haha, Katten Nisse" varje gång de pratade med huvudrollsinnehaverskan gjorde mig lite ofokuserad ibland.

Stallet vi flyttat till nu har väldigt skiftande hyresgäster. Här finns ju ridskolehästar samt privathästar med ägare som är allt ifrån alldeles nyblivna hästägare till gamla uvar som haft häst i all oändlighet (snudd på).

Inför flytten fick vi kommentaren "Bra att ni flyttar hit för det behövs lite mer hästkunnande i stallet" vid ett par tillfällen. Jag hejdade tanken en kort sekund med fick inte riktigt ihop det. Vaddå? Hästkunskap? Men om man har  häst så har man väl hästkunskaper, tänkte jag ungefär. Sedan, ridkunskaper, det kan ju ta tid innan man skrapat ihop.

Oj, vad jag glömt beträffande hur det var att vara nybliven hästägare. En del av de frågor jag fått och de situationer jag tagit del av nu på sistone har fått mig att förstå kommentaren.

Bara som av en händelse hittade jag min gamla dagbok från tiden med Fachall. Han var ju inte ens min allra första häst, men inte hade jag varit hästägare så där rasande länge, inte.  Själva handhavandet av häst hade jag väl lärt mig till viss del, men när det gäller ridningen, vad jag gjorde och vad jag tolererade från hästen...tja...sånt hade jag glömt bort. Häst som reste sig, häst som var rädd, häst som skenade och som sidoskuttade och tvärstannade om vartannat. Men ändå var jag optimistisk i mina dagbokskommentarer fast jag inte alltid var nöjd med dagens ridpass. Läsningen gjorde mig väldigt ödmjuk, för jag var ju precis som nybörjarna i det här nya stallet. Man vet ju inte alltid vad man ska fråga om ens. Man gör så gott man kan. Det gäller bara att vara öppen, nyfiken och ta in de råd och tips man får från andra.

Det var förresten i samband med Fachall som jag började träna Natural Horsemanship. Jag förstod ju till slut att situationen var snudd på ohållbar med häst som sprang lite som den ville och dessutom var rädd för allt. Det blev ju en trevlig häst av Fachall också så småningom (det tog enormt mycket arbete) och jag lärde mig MASSOR av detta med NH!

Nu har vi löpt hela cirkeln runt och den är på väg mot att slutas: I helgen ska vi på NH-träning för John Ricketts med Fredrik och hans Ice. Ser faktiskt fram emot det - det är minst 15 år sedan sist.

NH-kunskaperna var dessutom det som gjorde att jag vågade köra in Geshira alldeles själv.
Hon är faktiskt mitt mest gedigna och genomtänkta hästprojekt nånsin. My pride and joy!
 
Sista året som körponny. Inte förrän långt efteråt fattar jag vilken enormt fin allroundhäst hon blev.