Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.    

- Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" året på något sätt. Men inte mig emot - måste säga att det varit ett varierande och ganska spännande år ändå. :)

Årets ÄntligenÄrJagKlaaaaaar!!!!       

Tre års halvtidsstudier samtidigt som jag råddat runt ett heltidsjobb som omfattar fler arbetstimmar än en heltid i regel innebär, är äntligen klara! Det tog ut sin rätt att plugga, jobba och dessutom planera för vikarien de dagar då vi hade campusdagar. I våras var jag TRÖTT med stora bokstäver. Jag och min uppsatspartner, C, slet som djur för att genomföra uppsatsen och avsluta studierna - och vi tog oss ända in i mål.

Visserligen flämtande och trötta. Men nu är det klart och visst var det värt det, fast jag hellre hade velat haft en sådan panglön från början så att jag hade haft råd att gå ner i tid för att plugga utan blodsmak i munnen.

Årets JössesSåFörvirrande:  

Att sätta mig in i min nya yrkesroll. Det här är ju något jag trodde att jag visste vad det handlade om, men det var bra mycket svårare än jag föreställt mig att hitta mitt nya yrkesjag.

Jag vill ju genomdriva förändringar, inte traska runt i gamla banor och upprepa förlegade traditioner. Jag vill att mina insatser ska göra skillnad... Men det är inte helt lätt.

Jag vet vad det innebär att vara klasslärare med det enorma ansvar man har, med det ständiga dåliga samvetet som kommer som fastklistrat på klasslärarrollen. Inte en chans att man hinner med allt man borde och måste för att alla elevers behov ska tillgodoses, och ändå SKA man. Så jag vill inte lägga sten på börda utan vara en avlastning, den som man kan bolla med och med gemensamma krafter, genomföra förändringar till det bättre. Men det kräver att klassläraren verkligen också vill genomföra något nytt och vågar språnget. Börjar greppa rollen, men är inte helt framme än...

Årets hästkarusell - eller ska vi säga hästberg&dalbana?

Annandag jul verkar vara en ödesdag. Det var den dagen jag bröt benet så fatalt för fem år sedan, det var också den dagen stackars Fantastico som vi bara haft på foder i 1,5 månad, gjorde sig ruskigt illa i hagen.

Inte så skoj att ha en alldeles ny häst med benet i bandage och med fem veckors boxvila utan innesällskap att se fram emot.  Men det gick vägen. Från elände till fullständig läkning och igångsättning i slutet på sommaren.

I samma veva bestämde jag mig - efter lång tids velande - att sälja Sillen.

Jag är tacksam över de år jag fick med honom. Tillsammans med Sillen fick jag tillbaka min balans, mina ridmuskler, kunde både träna och tävla igen - men något saknades. Ingen häst ska behöva gå omkring och känna att dess ryttare inte är riktigt nöjd med honom trots att han gör sitt bästa. Då är det bättre att inse att det kan finnas ett bättre hem, där han får bli älskad och omtyckt för den han är. Det hemmet hoppas jag att vi fann för Sillen, och att nya ägarinnan är nöjd och trivs med honom.

 

Fredrik och jag äger Fantastico tillsammans och har flyttat honom till Stall Frötuna utanför Norrtälje och är (ta i trä, tvi tvi tvi, sjuttio-andra-anti-jinx-riutualer-senare) SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ nöjda med honom och med nya stallet.
Hästen trivs och frodas. Vi trivs (och jag frodas, för egentligen är det lite för lite motion för mig att dela häst...) och just nu känns varje ridtur sjukt rolig. Jag är enormt tacksam över att få sitta på denna underbara häst som är så positiv och lättlärd. (Och VACKER!!) Som jag längtat efter att få känna så här igen.

Årets resor:
Roland, Sanna och jag inledde med 14 dagar på Dominikanska Republiken hos min bror och hans fru. Tror inte jag umgåtts med min bror så många dagar i streck sedan jag var pytteliten, men det gick mer än bra och vi hade en underbar semester i hans fantastiska lägenhet vid Hispaniola beach, Sosúa. Vi var på valsafari, besökte andra stränder, red en ridtur utmed kusten och hade det allmänt slappt och semesterskönt...löjligt lyxigt.  

Första veckan på sommarlovet åkte Roland och jag en vecka till Portugal, Algarvekusten, och bilade runt. Även detta över förväntan. Vädret var toppen, vi åt gott och gjorde spännande utflykter.
 

Under sommaren var det Fredriks tur att ge sig av på äventyr: drygt fem veckor i Argentina (och en sväng till Chile) tillsammans med sin kompis. Tack gode gud för Internet och för att Fredrik för en gångs skull var ganska medelsam med var han höll hus så att vi visste att allt gick fint. Kan inte riktigt föreställa mig hur det kan ha varit för tidigare tiders föräldrar som fick vänta på vykort eller någon sällsynt collectcall från fjärran tågluffarländer....

Årets flyttfågel:

Fredrik igen, som nu köpt egen lägenhet i Norrtälje och flyttat hemifrån på riktigt. Nu är det inga ungar kvar härhemma.

 

Årets Fyfasendethärgickjuintesåbra:
Livet är ju inte bara sandstränder och praktfulla solnedgångar så här är ett axplock av det som var kämpigt...
- Starten på året med ny häst med ben i bandage och ovisshet om hur det skulle sluta var ju inte så skoj.
- Att de nya ridhusägarna 800 m från vårt gamla stall bestämde sig för att stänga ridhuset utan förvarning var en jädrans downer. Speciellt som man själv kunde se 1000 lösningar på deras problem som de inte själva kunde se - men nu är det som det är. I förlängningen så hamnade vi nu på ett toppenställe där det finns utrymme att växa på ett sätt som jag förstår att vi aldrig fått möjlighet till på gamla stället, så jag kanske snarare ska tacka dem.
- Att ta beslutet att sälja en häst man älskat. Sedan hade vi en svit av otur med sår och avtrampade skor just när annonsen kommit ut och hästen skulle visas... Tog några månader innan allt var i sin ordning igen.
- Gå-in-i-väggen-väggen var ganska nära under våren då jag skrev uppsatsen. Nu, drygt ett halvår senare börjar min hjärna komma igång litegrann med en smula kreativitet, ork till initiativ utöver de vardagen kräver, lust att läsa böcker (har inte klarat av att läsa en enda skönlitterär bok på evigheter - jag som annars älskar att läsa!)

Bara att inse att det som inte dödar, härdar - och att man ska njuta av varje sekund då man är frisk och inga större katastrofer uppstår.