Addi

Alla inlägg under november 2017

Av Adriana - 19 november 2017 18:53

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner.
De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbättra igen innan produkten sändes vidare för masstillverkning och försäljning. De var noga med att lära sig nytt, deras chef var också noga med att ge dem tillfällen till kvalificerad fortbildning.


Deras chef var en bra chef. Han kom och tittade och lyssnade med jämna mellanrum och när VD:n önskade förändringar, såg han alltid till att låta ingenjörerna göra en konsekvensanalys. Då kunde de lätt se om de resurser som skjöts till, räckte till att genomföra de förändringar som VD:n önskade. Om inte, så såg chefen till att ta bort några funktioner på den färdiga produkten så att förväntningarna stämde överens med rådande resurser och omständigheter.


Så kom dagen då chefen gick i pension. Ingenjörerna skulle få en ny ledare. De var förväntansfulla för de var ju vana vid att ha en bra chef och varför skulle nästa vara annorlunda?


Den nya chefen kom på besök och redan med detsamma talade om han om att mobiltelefontillverkningen skulle förändras. Han hade varit ute i den stora världen och sett att de allra senaste telefonerna var något helt annat än de som tillverkades i denna verkstad nu. De moderna människorna krävde något annat, något nytt som passade det moderna livet.


Ingenjörerna tyckte det lät superspännande och var genast med på noterna. De förstod varför mobiltelefonerna behövde förändras och de såg målet och visionen där människorna trivdes och hade god användning av alla de nya funktionerna som skulle ingå. De satte sig och gjorde som de alltid gjort: en konsekvensanalys där de listade upp det de behövde för att kunna möta upp det nya målet.


Verkstaden var gammal och otidsenlig, datorerna och programvaran var daterad – de hade inte kapacietet och prestanda nog att processa det som behövdes till de nya mobilernas programvara. De läste igenom analysen och nickade mot varandra. Nu hade de fått med allt som behövdes. De tryckte på ”sänd” och kände sig förväntansfulla.

Dagarna gick, men inget svar kom. Ingenjörerna var lite förbryllade för det lät ju som om den nye chefen var väldigt angelägen om att de fort skulle komma igång med det nya, och så kände de ju själva.


-Han kanske måste förhandla lite med VD:n för att få loss mer medel för att införskaffa det allra senaste så att det ska gå riktigt bra för oss att prestera goda resultat och framställa den bästa telefonen av alla. Det tar nog tid.


Ingenjörerna var ju väldigt ambitiösa, så istället för att låta tiden gå, så började de själva läsa manualer om moderna telefoner för de visste ju hur viktigt det var att genomdriva denna förändring. De började göra egna hack och fix på befintlig programvara. Det var inte alltid lätt att tolka det som stod i manualen och programvaran blev inte riktigt som de önskade – men visst blev det en förändring. Designen på telefonen var inte mycket att göra åt. Det material och de maskiner de hade i verkstaden var anpassade till den gamla generationen mobiler – men de gjorde så gott de kunde med vad de hade tillhands. De stretade på och uppmuntrade varandra att hålla ut och göra sitt bästa tills alla de nya, anpassade maskinerna och datorerna skulle installeras så att de verkligen kunde göra sitt jobb och lyckas till fullo.


Så äntligen kom chefen tillbaka till verkstaden.


Det rådde en uppskruvad stämning i rummet. När skulle renoveringen ske? Kunde de börja gå kurser för de nya datorerna så att de verkligen kunde nyttja dem fullt ut till det viktiga förändrings- och förnyelsearbetet? De kunde knappt sitta stilla och lyssna när chefen äntligen tog till orda:


-          Men vadfalls?? Var det första han utropade. Var är de nya telefonerna? Har ni suttit och rullat tummarna? Jag trodde att ni var professionella och kompetenta ingenjörer, men nu börjar jag nog att tro att ni är inkompetenta bakåtsträvare!


Ingenjörerna stirrade förskräckt på varandra. De kunde inte tro sina öron. Hade han inte fått deras konsekvensanalys? De hade ju inte fått en enda av de resurser som de, utifrån sitt yrkeskunnande och mångåriga erfarenhet av telefontillverkning, hade punktat upp? Var han inte minsta nöjd med de ansträngningar de ändå gjort med hjälp av…ingenting? De hade ju trollat med knäna!


-          Bah, konsekvensanalys! Behov hit och behov dit. Det handlar ju om vilja och kompetens, det hänger inte på en massa yttre bjäfs. Klart att ni kunde tillverka moderna telefoner om ni bara ville det och lade manken till! Se bara grannfabriken. Där tillverkar de minsann bra telefoner och det utan att kräva en massa dyra maskiner och programvaror. Och bygga om verkstaden? (Här fick chefen ett skrattanfall som nästan fick honom att kikna). Märk mina ord: ni kan om ni vill. Om ni inte är med på tåget, så är det bara att säga upp sig och söka jobb någon annanstans.


Chefen tog sedan med sig en EXPERT på området för att förtydliga hans vision. Experten hade visserligen aldrig själv tillverkat mobiltelefoner, men han visste precis hur de skulle fungera och hur enkelt det var att göra sådana, bara man ville och inte kom med en massa invändningar som bara kostade pengar. Ingenjörerna höll  ändå med experten om att en telefon av den typ som han beskrev skulle vara ett himlarike att äga. Alla dessa funktioner! Den fulländade designen! Batteriet som aldrig tog slut! Det var bara det att han inte kunde beskriva HUR den skulle tillverkas. Men det var ju å andra sidan ingenjörernas sak att veta. De hade ju utbildning inom området och skulle föreställa professionella…


Ingenjörerna suckade och började inse att deras konsekvensanalys inte var något som någon skulle bry sig om. Och ja, om grannfabriken kunde så… det var väl bara att kavla upp ärmarna för inte ville de att chefen och omvärlden skulle tycka att de var inkompetenta och oprofessionella. Några i arbetslaget började fundera på att säga upp sig och söka jobb i grannfabriken, där man måste ha lyssnat på ingenjörerna och införskaffat rätt resurser, annars skulle de ju omöjligen kunna tillverka så bra mobiler.


Samtidigt i grannfabriken… sjukskrev sig den tionde ingenjören på kort tid, på grund av utbrändhet. Han hade tagit hem arbete under flera månaders tid och suttit hemma vid sin egen dator, som hade högre prestanda än den gamla trötta datorn på jobbet. Om han arbetade vidare hemma under kvällar och nätter så kunde han åtminstone få de viktigaste delarna i den nya mobilen att fungera. Med hans och hans närmaste kollegors obetalda övertidsarbete hemma, skulle målet gå att nå. 

Ytterligare en kollega som nu dragit sig tillbaka till ett silent retreat för att försöka bli av med sitt höga blodtryck och tinnitus, hade lämnat över en ritning av den nya telefondesignen strax innan han sade upp sig på grund av hälsoskäl. Designen var snygg, men – erkände han för sin kollega – den skulle nog gå sönder väldigt lätt. Den såg bra ut på ytan, men materialet var av så dålig kvalitet att den sprack vid minsta stöt. Men det var allt de hade råd med utifrån den budget som stod till buds. Chefen sa att de skulle hålla god min och sälja så många som de kunde innan kunderna upptäckte att den var värdelös. Huvudsaken att det ser bra ut, mot omvärlden.


Det enda som oroade chefen just nu, var att ingenjörerna verkade lite klena av sig. De sjukskrev sig till höger och vänster och bytte jobb. Samtidigt var det färre och färre unga som ville bli ingenjörer, så någon återfyllnad av ung, välutbildad arbetskraft syntes inte vid horisonten. Så synd, tänkte chefen. Det hade ju varit bra att kunna byta ut den här motsträviga bunten av oprofessionella inkompetenta äldre ingenjörer som bara INTE VILLE – då skulle ju allt bli bra. Det hade ju experten sagt. Men, man kanske kunde anställa arbetslösa vaktmästare istället? De är väl rätt händiga och tacksamma för att få jobb. De är nog inte hälften så besvärliga som de här ingenjörerna.


Samtidigt i handeln, började den första vågen av reklammerade mobiltelefoner lämnas in till butikerna.

Tidningsrubrikerna basunerade ut jämförelser med andra länders mobiler. Experter och kunder uttalade sig i tidningarna: 

-Vet inte ingenjörerna vad de håller på med? Varför tillverkas så många dåliga mobiler idag? Och detta gnäll om otidsenliga lokaler och otillräcklig resurser… Kan de inte bara drämma näven i bordet och kräva det som behövs av sin arbetsgivare? Dessutom kan man tydligen bli ingenjör även om man presterar jättedåligt på Högskoleprovet. Ja, det är nog ingenjörernas fel, alltihop. De är inkompetenta och bara VILL INTE…

Av Adriana - 8 november 2017 21:02

Nu har jag varit på kurs i två dagar, vilket betyder att jag också åkt buss in till stan två dagar.


Vad man missar när man inte åker buss!
Man missar att sitta bredvid Hallstaviks egen Joel Kinnaman, till exempel.
Joel, rough and shabby á la Holder i The Killing.

Honom kan ni hitta på Hallstaviksbussen. Ni kan till och med få sitta bredvid honom om ni prickar in rätt tur.

Jag är däremot inte säker på om han själv vet om att han är Joel. Jag vet inte ens om han är nöjd med att vara Joel modell Holder eller om han bara råkade somna i sina arbetskläder igår kväll och definitivt inte hann raka sig imorse. Det tar ju ganska lång tid att åka buss från Hallstavik till stan och är man sen så får man helt enkelt hoppa över vissa saker. Att raka sig, Att ta på sig nya, fräsha kläder.


Han kanske hellre hade varit Joel Kinnaman á la JW på väg till ett Stureplanspartaj.
På bussen från Hallstavik.

Presentation


Addis Blogg

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

RSS

Kategorier

Sök i bloggen


Skapa flashcards