Igår konstaterade Roland att det luktade lite skumt i uterummet. Jag hade ju faktiskt grovstädat det förra helgen, skakat ner alla torra vinrankeblad och sopat ut dom + en massa fjädrar från en stackars fågel som råkade flyga in och sedan hade lite problem att hitta ut.

Det fanns ju liksom ingen anledning till att det skulle lukta konstigt därinne!

Idag kikade jag in lite mer noga och hajade till.

Det låg en död igelkott i solen!

Verkligen, han låg helt på sidan med utsträckta ben och ögat helt öppet.

-Eww! Inte undra på att det luktar!

Plötsligt rasslar det till i den döda igelkotten och den rullar på fötter och pilar iväg. Den lille jäkeln låg ju bara och solade - och så kom jag och störde!

'Nu har vi ju faktiskt haft en igelkott som stammis varje sommar, vi har döpt honom till Peter efter grannen (fråga mig inte varför, grannen ser inte ut som en igelkott...) men ska jag vara riktigt ärlig så är jag inte helt lycklig över detta.

När andra utbrister "Ååååh så gulligt" så ser jag bara bild1 (se nedan) framför mig.

Igelkottar bajsar redigt.

Det är nästan svårt att tänka sig att en så liten kropp lyckat klämma ur sig korvar i de mängder och storlekar som nu finns att beskåda på trallen i vårt uterum. Tacka fanken att det luktar!

Så jag hoppas att Peter snart tar sitt pick och pack och flyttar till lövhögen i trädgården eller vart som helst annars. Men jag gissar på att han trivs med att sola i värmen inne i vårt fordom rena och fina uterum.

Idag känner jag mig ovanligt nöjd nu till kvällen.

Har varit igång hela dagen och det betyder att jag vare sig tagit 50 kylskåpsrundor eller bara vankat omkring och varit uttråkad.

Dagen har fyllts av provridningar av Bullen. Lite taskigt kanske att det skulle komma två personer samma dag, men det var lite svårlöst då jag lyckats dubbelboka varav den ena kom från Sundsvall. Den som kom på förmiddagen kanske man hade kunnat styra om, men men. Var lite orolig över att Bullen skulle vara lite seg vid provridning nr 2 men det visade sig att han var lika seg vid bägge istället.

Första människan tror jag inte vi hör av igen, för Bullen var verkligen inte så charmerande där. Sanna glömde också att påpeka att det inte är en bra idé att lägga spöet på honom, vilken hon förstås gjorde då han är seg som tuggummi. En bakutspark som ett brev på posten. Nu höll hon sig kvar, men ändå. Hon tyckte ganska snart att hon ridit klart.

Person nr 2 visade sig vara en riktigt duktig ryttare. Hon red faktiskt riktigt, riktigt bra och Bullen såg - för att vara Bullen - väldigt fin ut när hon red dressyr. Hon hade varit hoppryttare men gjort sig illa och ville nu ha en häst att bygga upp självförtroendet med. Det låter ju som handen i handsken. Döm min förvåning när hon sedan sa att hon tyckte han kändes läskig att hoppa! (Han som är klippan själv i hoppning!)

Det visade sig att den gången hon gjorde sig illa så var det en häst som tvekade och sedan gjorde ett jättehopp. Bullen gör värsta längdhoppen när hindren är låga, men han brukar inte göra det när man höjer. Nu vågade hon inte höja, tyvärr. Hon tyckte därmed att dressyren kändes bra, men inte hoppningen (första människan hittills som tyckt så om honom...) Men hon tyckte ändå att han var intressant och att hon säkert skulle vänja sig vid hans hoppstil.

Det tråkiga var bara att hon, förutom att vara bra på att rida, var bra på att pruta och dessutom ville hon ha prövotid. Nu red hon så bra att en prövotid nästan får ses som en tillridning för vår del, men jag måste tänka  lite mer på saken.

I övrigt har jag idag gjort inlägg i forumdiskussioner som har titeln:

- Mina blå vänner (Inte Viagra...inte smurfar heller)

- Genusdilemma i skolan

samt

-Vad läser era barn i årskurs 2 i matte?

Ljuset är tänt...

Idag var jag och resten av familjen hos svärföräldrarna på middag.

Väl där visade det sig att svärmors bror gjort en omfattande släktforskning på deras sida av släkten och nu fick vi en diger katalog i handen med släkten Rönnstedts anfäder i en hemult massa generationer bak i tiden.

Fredrik och jag satt och kikade igenom sidorna. Det var ju rätt roliga namn, för uppe i Dalarna döps man många gånger efter släktgården och det blev ju rätt skojsiga kombinationer ibland, som t ex: Stuss Anders,  Bond Jöns (hjälp!!), Ris Erik osv. Flera namn gav helt klart anledning att dra på smilbanden.

När vi så småningom kom fram till Pung Per och Pung Brita så gick det inte att hålla emot längre. Dubbelvikta och kvidande av skratt hamnade halva familjen under bordet.

Det visade sig dock att Pung-grenen (!) av släkten hade lite spännande historia: Fredriks och Sannas farfars farmors farfars farmors farfar, som hette Pung Erik Ersson, var nämligen en av de fem dalkarlar som dömdes till döden i dalaupproret 1743. Han benådades dock och sattes istället i Bohus fästning. Därifrån skickade han mellan varven brev hem till sin hustru och dessa brev nu finns återgivna i Dalarnas hembygdsbok från 1993.

Det visade sig även att mina barn också är släkt med en av ridklubbskompisarna: Hjort af Ornäs, då grundaren av den släkten återfinns  i ungarnas stamtavla.

Backar vi ännu längre så visar det sig att mina ungar har kungligt påbrå. De har både Folkungar och Sverkrar (se  eller läs "Arn" om ni behöver påminnas om Sveriges konungalängder och bråk) så jag kan bara tänka mig vilka stormiga familjemiddagar man haft på den tiden!

Nu vet jag inte om det beror på att fornsvenskan blev svårare och svårare att läsa och därmed gav större utrymme för egna tolkningar, men ju längre bak i stamtavlan vi kom, desto grandiosare anfäder.

Vi har delar av släkten Oxenstierna, Kung Sven "tveskägg" av Danmark, Harald Blåtand (även han kung av Danmark), Greve Baldwin "den skallige" av Flandern - uppvägd av Harald Hårfager av Norge två generationer tidigare.

Ja, tjenare.

Jag får väl buga för Roland och mina barn. Vad jag vet så kanske jag bara kommer av många generationer av skoputsare och lagårdssopare och hur skulle det stå sig mot alla dessa fina titlar som jag nu fått läsa.

Däremot har jag bidragit till att blanda ut det smått linjeavlade Dalablodet. Och det är väl bra med lite outcross ibland!

Idag skulle det komma en spekulant och titta på Bullen.

Givetvis (och det ska jag väl vara tacksam för - att de hörde av sig alls, menar jag) så ringde de och sa att de fick ställa in provridningen. Kommer kanske i veckan istället.

Roland och jag åkte istället till metropolen Rimbo för att titta efter en tapet. Jo, det finns faktiskt en färgaffär här, och det var faktiskt EN tapet vi skulle titta på.

Vi har nämligen köpt nya sänglampor. Med dimmer, för jag brukar vakna mitt i natten ibland  och vill då läsa en stund tills jag åter är sömnig och då lyser tyvärr våra gamla sänglampor så duktigt att jag får tårar i ögonen och Roland vaknar och tror att det är morgon.

Hur som helst: tapeten på väggen bakom sängen kommer då ha fula märken efter våra gamla lampor och så är den tapeten inte så värst snygg heller. Men det räcker med EN rulle, för vi orkar inte tapetsera om hela rummet.

Men hur lätt var det att hitta något som passar?

Eftersom det ska vara typ fondtapet med tanke på att bara en av rummets väggar ska få nytt, så kunde vi ju vara lite crazy och välja något som sticker ut, tänkte jag.

Crazy..?

Äääh...Nä. Det blev en ganska försiktigt mjäkigt dämpad grön tapet med diffusa stora blad på. Det enda crazy är väl att den inte är enfärgat beige.

Bara att inse att man inte är så crazy och inte ens lyckas med det när man verkligen anstränger sig. Suck.

Sedan tvingade jag mig själv att leta rätt på alla småkrukor för att fylla dem med såjord en gång för alla. Jag känner ju i alla fall mig själv ur vissa aspekter och en av dessa vassa glimtar av självkännedom innebär att jag VET att jag kommer att vara för snål för att köpa färdiga växter till trädgården längre fram i vår.

Just nu, för att slippa slabba med jord och elände, kan jag försöka förleda mig i tanken och säga "strunt i detta, köp färdiga petunior, rudbeckior, kantnepetor eller vad det nu kan vara. De är kraftigare, finare och blommar snabbare - och du slipper jorden, de små förbaskade fröna som sprätter över hela bordet, att skola om dem senare (alternativt glömma vattna och se dem vissna)".

Men jag har provat den vägen tidigare. Sen stod jag och klämde på blommorna på växtvagnarna vid plantskolan. Och tittade på prisskyltarna. Och grämde mig.

Så nu var jag duktig. Har stått ute i trädgården dubbevikt över krukorna och fyllt med såjord. Sedan var det bara att hämta fröna som jag köpt tidigare.

Nu har jag vänt upp och ner på alla lådor i köket och i hörnskåpet och dragit fram hallbordet (utifall fröpåsarna aldrig kom längre), men jag hittar dem inte!

Såååååå väntat!!

Är det här man ska utbrista Jeeeezus!! ?

http://tjuvtittat.se/tankefel/dra-i-spaken-om-du-vill-se-ljuset-mitt-barn/

Och nu blir det inga djuplodande analyser, inte heller vill jag bli del av särskrivningsGestapo. Men....

Sitter i godan ro och letar efter hästar och ponnysar som jag inte ska köpa. Kommer in på en website med annonser där man kan söka på annonser utifrån storlek på ponny, användningsområde eller geografiskt område. Du kan alltså klicka på om du vill ha annonser från folk som bor i södra Sverige, norra Sverige eller mellan Sverige.

Mellan Sverige och ...vaddå??

Mellan Sverige och Norge?

Mellan Sverige och Finland?

Eller?

Hur jävla svårt är det att inse att mellansverige ska sitta ihop? IHOP!!!

Skriv ihop för fanken!!

Allt som låter som om det sitter ihop, sitter ofta ihop: blåbär, inte blå bär. Pajform, inte paj form. Sjuksköterska, inte sjuk sköterska.

Och det här är inte frågan om arbetsskada. Jag hade denna böjning för ordens rätta ihopskrivande redan innan jag blev lärare.

www.skrivihop.se

för den som vill uppröras vidare.

I dagens Metro står att läsa att två personer i USA har bloggat sig till döds! :o

Georgio Grossi, docent i medicinsk psykologi vid Stressmottagningen i Stockholm vittnar:

"Det finns bloggare som vittnar om att de mentala och känslomässiga kraven leder till stress (---) -Man ligger vaken och nätterna, ältar, oroar sig, funderar på nya sätt att ligga steget före. Man får svårt att sova, att återhämta sig. Somliga kanske börjar missköta sig, söker lindring i alkohol och droger, hinner inte motionera."

Så om ni tycker att jag ser ovanligt hålögd och glåmig ut, om ni ser hur jag rastlöst vankar av och an, nervöst ryckandes och inte kan fullfölja en normal mening när ni försöker prata med mig, då vet ni varför.

Jag har å min sida äntligen fått en god ursäkt till varför jag inte motionerar! :)