Igår konstaterade Roland att det luktade lite skumt i uterummet. Jag hade ju faktiskt grovstädat det förra helgen, skakat ner alla torra vinrankeblad och sopat ut dom + en massa fjädrar från en stackars fågel som råkade flyga in och sedan hade lite problem att hitta ut.

Det fanns ju liksom ingen anledning till att det skulle lukta konstigt därinne!

Idag kikade jag in lite mer noga och hajade till.

Det låg en död igelkott i solen!

Verkligen, han låg helt på sidan med utsträckta ben och ögat helt öppet.

-Eww! Inte undra på att det luktar!

Plötsligt rasslar det till i den döda igelkotten och den rullar på fötter och pilar iväg. Den lille jäkeln låg ju bara och solade - och så kom jag och störde!

'Nu har vi ju faktiskt haft en igelkott som stammis varje sommar, vi har döpt honom till Peter efter grannen (fråga mig inte varför, grannen ser inte ut som en igelkott...) men ska jag vara riktigt ärlig så är jag inte helt lycklig över detta.

När andra utbrister "Ååååh så gulligt" så ser jag bara bild1 (se nedan) framför mig.

Igelkottar bajsar redigt.

Det är nästan svårt att tänka sig att en så liten kropp lyckat klämma ur sig korvar i de mängder och storlekar som nu finns att beskåda på trallen i vårt uterum. Tacka fanken att det luktar!

Så jag hoppas att Peter snart tar sitt pick och pack och flyttar till lövhögen i trädgården eller vart som helst annars. Men jag gissar på att han trivs med att sola i värmen inne i vårt fordom rena och fina uterum.