Så blev det ännu en hästlig dag.

På morgonen åkte vi till Lovisedals grusgrop igen, fast den här gången fick Sanna rida. Dels för att åter kolla banan som vi snitslade igår, dels för att det var så roligt sist jag red där så jag tyckte Sanna också skulle uppleva det. OM allt går väl så kanske vi ju inte har Bullen kvar så länge till.  (Men ännu är vi inte där...)

Det fanns fortfarande en massa vattenpölar kvar i botten på grustaget och där travade och galopperade Bullen mer än gärna!

På eftermiddagen åkte vi iväg till ATG för återbesök med Cornelia.

Veterinären tyckte att hon såg mycket bättre ut så hon tyckte att vi skulle fortsätta och rida igång henne ordentligt framöver.

Vet inte om jag blev glad eller inte. Alltså, jag önskar ju inte livet ur ponnyn, men jag gillar inte riktigt när man inte får en definitiv friskförklaring, utan "Det ser OK ut, rid igång mer så får vi se om det håller"...

Hovslagaren var jättenöjd med förbättringen och ansåg att Cornelia nog skulle ha de här specialskorna hela tiden framöver. Det går ju att ordna.

Men som sagt var, det är inte jippie att ponnyn KANSKE håller och att den ska ha specialbeslag för alltid och att den inte längre är särskilt trevlig att sko utan sedering. Bättre utgångsläge för försäljning kan man ju ha...

Men, men. Fredrik blev förstås jätteglad och har vi osannorlik bonntur så kanske ponnyn blir riktigt bra och funkar att tävla med. Hm.

Påminner mig om att se saken i dess rätta proportion: det är i allafall inte ungarna som är sjuka och kanske blir bra igen.

Bjussar på en fin bild från grustaget. Den gör mig i allafall glad