Idag var jag och resten av familjen hos svärföräldrarna på middag.

Väl där visade det sig att svärmors bror gjort en omfattande släktforskning på deras sida av släkten och nu fick vi en diger katalog i handen med släkten Rönnstedts anfäder i en hemult massa generationer bak i tiden.

Fredrik och jag satt och kikade igenom sidorna. Det var ju rätt roliga namn, för uppe i Dalarna döps man många gånger efter släktgården och det blev ju rätt skojsiga kombinationer ibland, som t ex: Stuss Anders,  Bond Jöns (hjälp!!), Ris Erik osv. Flera namn gav helt klart anledning att dra på smilbanden.

När vi så småningom kom fram till Pung Per och Pung Brita så gick det inte att hålla emot längre. Dubbelvikta och kvidande av skratt hamnade halva familjen under bordet.

Det visade sig dock att Pung-grenen (!) av släkten hade lite spännande historia: Fredriks och Sannas farfars farmors farfars farmors farfar, som hette Pung Erik Ersson, var nämligen en av de fem dalkarlar som dömdes till döden i dalaupproret 1743. Han benådades dock och sattes istället i Bohus fästning. Därifrån skickade han mellan varven brev hem till sin hustru och dessa brev nu finns återgivna i Dalarnas hembygdsbok från 1993.

Det visade sig även att mina barn också är släkt med en av ridklubbskompisarna: Hjort af Ornäs, då grundaren av den släkten återfinns  i ungarnas stamtavla.

Backar vi ännu längre så visar det sig att mina ungar har kungligt påbrå. De har både Folkungar och Sverkrar (se  eller läs "Arn" om ni behöver påminnas om Sveriges konungalängder och bråk) så jag kan bara tänka mig vilka stormiga familjemiddagar man haft på den tiden!

Nu vet jag inte om det beror på att fornsvenskan blev svårare och svårare att läsa och därmed gav större utrymme för egna tolkningar, men ju längre bak i stamtavlan vi kom, desto grandiosare anfäder.

Vi har delar av släkten Oxenstierna, Kung Sven "tveskägg" av Danmark, Harald Blåtand (även han kung av Danmark), Greve Baldwin "den skallige" av Flandern - uppvägd av Harald Hårfager av Norge två generationer tidigare.

Ja, tjenare.

Jag får väl buga för Roland och mina barn. Vad jag vet så kanske jag bara kommer av många generationer av skoputsare och lagårdssopare och hur skulle det stå sig mot alla dessa fina titlar som jag nu fått läsa.

Däremot har jag bidragit till att blanda ut det smått linjeavlade Dalablodet. Och det är väl bra med lite outcross ibland!