Så blev det ännu en hästlig dag.

På morgonen åkte vi till Lovisedals grusgrop igen, fast den här gången fick Sanna rida. Dels för att åter kolla banan som vi snitslade igår, dels för att det var så roligt sist jag red där så jag tyckte Sanna också skulle uppleva det. OM allt går väl så kanske vi ju inte har Bullen kvar så länge till.  (Men ännu är vi inte där...)

Det fanns fortfarande en massa vattenpölar kvar i botten på grustaget och där travade och galopperade Bullen mer än gärna!

På eftermiddagen åkte vi iväg till ATG för återbesök med Cornelia.

Veterinären tyckte att hon såg mycket bättre ut så hon tyckte att vi skulle fortsätta och rida igång henne ordentligt framöver.

Vet inte om jag blev glad eller inte. Alltså, jag önskar ju inte livet ur ponnyn, men jag gillar inte riktigt när man inte får en definitiv friskförklaring, utan "Det ser OK ut, rid igång mer så får vi se om det håller"...

Hovslagaren var jättenöjd med förbättringen och ansåg att Cornelia nog skulle ha de här specialskorna hela tiden framöver. Det går ju att ordna.

Men som sagt var, det är inte jippie att ponnyn KANSKE håller och att den ska ha specialbeslag för alltid och att den inte längre är särskilt trevlig att sko utan sedering. Bättre utgångsläge för försäljning kan man ju ha...

Men, men. Fredrik blev förstås jätteglad och har vi osannorlik bonntur så kanske ponnyn blir riktigt bra och funkar att tävla med. Hm.

Påminner mig om att se saken i dess rätta proportion: det är i allafall inte ungarna som är sjuka och kanske blir bra igen.

Bjussar på en fin bild från grustaget. Den gör mig i allafall glad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...