...eller snarare, skit-samman-var here I come!

Bryr man sig vart man åker när man åker Finlandsfärja?

Nä.

Viktigaste är ATT man åker. Det här blir för en gångs skull en lite mer påkostad firmafest. Vi hade ingen kickoff när terminen började så vi sparade pengarna därifrån + lite pengar som vi får för lärarstudenterna och så åker vi iväg med Silja Galaxy ikväll med betald 3-rätters middag, frukost och lunch imorgon + att vi har hyrt konferenslokal där vi ska "utvärdera resan" och fika de sista timmarna innan vi kommer hem imorgon. Soft.

Hörs imorgon!!

Våra katter började titta sig omkring när ljudet till det här klippet var på!

Minst lika kul den!

Idag var vi lite trötta, jag och en tjej som jobbar som resurs i trean.

Treorna håller på att göra dinosaurier i papier maché och ett av de små liven satt och formade en tubformad, rejäl grej under en längre stund.

Klassens lärare och resursen utbytte lite stressade blickar.

När den lille eleven sedan kämpade med att sätta fast denna tubformade skapelse nånstans undertill på dinosaurien blev de vuxna i klassrummet riktigt oroliga och bad honom att "förklara sin dinosaurie".

Eleven visade vad som var kroppen, halsen, huvudet, svansen och några av benen. Och den tubformade grejen?

Tja, det var ett extra ben, sa eleven. Annars ramlar ju dinosaurien!

Det här föranledde lite diskussioner i lärarrummet och jag kom ju på att jag aldrig nånsin sett en dinosauriep_tt nånsin!
Har ni det?

Vi filosoferade vidare och kom fram till att om de vore proportionerliga med dinosauriens kropphydda så borde de definitivt inte vara så osynliga att man aldrig fått se en sådan på bild. Var är de?? Censurerade?

Eller är de som hästarnas: infällbara? Det vore ju praktiskt. Så borde ju alla hankönade varelser ha det egentligen. Men vad bryr jag mig.

Så småningom, efter vi skrattat så vi kippar efter andan och mascaran runnit så kom vi ju på att dinosaurier är reptiler. Då är det ju bara att kolla vart vanliga ödlor har sina. Eller krokodiler. Och inte har man sett en kokodilp_tt heller! De kanske helt enkelt inte HAR nån. Stackare.

Men hur gör blir då? Ja inte är jag någon reptilexpert, så det får någon annan berätta för mig och tills dess hoppas jag att inte nån elev ställer den här frågan heller. Men de är väl kloka nog att inte göra det.

Tills vidare, barnförbjuden länk till hur det kanske är men som vi, fina flickor inte fått se: http://www.scifiworld.cz/images/dinosex04.jpg

Allra minst stackare med inbillningssjuka. Nu har den slagit till på två nivåer:

Den lite lättare:

Det går löss i skolan igen. Visst känns det som om något rör sig i hårbotten? Och visst börjar det klia något alldeles infernaliskt nästan direkt som ordet "lus" sprungit ut i luften??

Av den lite tyngre sorten:

En kollega till mig satte sig i lärarrummet igår förmiddag och såg plötsligt blek och blank ut.

.."Jag mår lite...dåligt... men jag mådde alldeles utmärkt nyss..?" Hann hon säga med en nästan lite förvånad ton i rösten, innan hon plötsligt slängde sig upp ur soffan och ut på toan, och där :

Nu sitter jag här hemma och känner efter.

- Har jag inte lite ont i magen nu?

Är det inte illamående jag känner??

Jag hoppas verkligen att det bara är utslag av min hypokondriska natur!!

I går kväll skulle Fredrik öva på sin fiol.

Det går framåt trots allt, men någon överflöd på musikalitet måste jag tillstå att min i övrigt perfekta avkomma inte har. Men man kan ju ha kul med musik ändå - det vet jag sedan vi hade musik på lärarhögskolan. Att sjunga i kör, där de lite svajiga lätena man tutar fram maskeras av andras lite mer tonsäkra bidrag, är ju riktigt kul!

Så hur som helst har Fredrik övat flitigt på "Smoke on the water" (jo, det går faktiskt att spela på fiol och det låter till och med rätt bra!) och igår skulle ha ta sig igenom "Josefin". Ni vet den där barnvisan: "Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin-fin-fin Josse-josse-jossefiiin". Och så blir det förvecklingar med en båt och hennes symaskin. Den var det. Bara att Fredrik inte hade en aning om hur låten går.

- Vad lär de sig i skolan egentligen??

Där hoppade jag in och försökte tralla igenom låten så att han skulle höra melodin. Att få den i samma tonart som han skulle spela på fiolen var inte att tala om, men ändå. Steg för steg började gnisslet från fiolen påminna om "Josefin" men det var en ton som bara inte ville sig.

Jag hörde den så tydligt, men oj vad svårt det var att hitta rätt!

Tur att vi inte bor i hyreshus får då hade vi nog ganska snart haft nån granne bankandes på dörren. Att lyssna hur några korta strofer ur Josefin upprepas 20 gånger i sträck (dessutom med en högst felaktig, skärande ton skallrandes mitt i) hade nog inte någon annan än en mammas nerver hållt för...

Till slut verkar det som om vi ändå hittade rätt i melodin. Iallafall de flesta gångerna som Fredrik spelade igenom låten, får se om rätta tonen finns kvar där idag eller om den återigen flugit sin kos!

...eller i allafall gå på högmässa för att kolla hur den egentligen går till?

http://vk.se/Article.jsp?article=219681

Någonstans får de väl dra gränsen för vad som är OK för att locka nya kyrkobesökare.... ;)

Jag har några kollegor som är engagerade i den lokala kyrkan. De berättar att det ibland inte kommer en enda kyrkobesökare till söndagens gudstjänst. Hur kul kan det vara? Där har prästen förberett sin predikan, kantorn har övat på psalmerna, kyrkvaktmästaren har värmt upp lokalen och tänt stearinljusen och så kommer inte en jävel (hm, kanske inte vad de vill ska komma men ändå...)

Motiga dagar får jag väl trösta mig med att jag åtminstone har folk i salen varje dag (fast de MÅSTE förstås komma hit).