...det är väl den vi kom in på idag, när alla arbetskamrater träffades efter festarhelgen.

Den går ut på att man försäkrar varandra om att det var kul "jorå fan, vilket röj!" och att man inte gjort bort sig (så mycket). Lite ängsligt sådär, utifallatt man var den enda som faktiskt hade haft kul och utifallat andra tycks minnas saker man gjort som man själv inte minns.

Det är lite skrattretande att följa proceduren, för den är verkligen förutsägbar - var uppmärksamma nästa gång ni varit på nån fest tillsammans med folk som ni annars är lite mer strikta med till vardags. Folk som man redan vet är galna och som man umgås med på fritiden brukar ju inte förvåna så stort, men just firmafester är speciellt intressanta då det brukar visas sidor som man inte tidigare anat.

Nu kan jag väl säga till min arbetskamrater försvar, att det inte blev så urspårat - det var ju det som var kul. Det blev röjigt men (nästan) ingen blev jobbig eller pinsam. För då är det ju inte så kul längre.

Annars så hade vi väl alla gemensamt att vi hade önskat en extra söndag.

Istället följde den sedvanliga måndagen efter söndagen. Det fick ju gå det med.