Skumt det där med gruppindelningar och hur man fungerar bättre eller sämre i olika konstellationer.

Idag var det dags för handledarkurs. Vi brukar läsa någon fackbok inför delkursen och sedan blir det något sorts grupparbete och redovisning om bokens innehåll.

Jag är inget fan av grupparbeten, men ibland hamnar man onekligen i en kul grupp där folk har lite intressanta och oväntade åsikter om de böcker man läst. Det kan bli riktigt spännande diskussioner varifrån man går styrkt och försedd med nya insikter.

Ibland hamnar man i rätt omöjliga grupper där tiden känns ganska bortkastad.

Idag var jag med om bägge delarna. Första grupparbetet var trevligt. Jag upplevde att alla fick bidra och blev lyssnade på.

Grupp nummer två kändes som grupparbetena i högstadiet när man hamnade med två bästisar och ett UFO. Och UFO:t var man själv.

Just så kändes det idag.

Boken vi skulle diskutera var en av mina favvisar. Den var för ovanlighetens skull en ren fröjd att läsa och jag tycker att den satte ord på en massa som rör läraryrket som jag tidigare bara känt men inte kunnat uttrycka. Här var det någon som satt mina tankar på pränt, sida upp och sida ner.

Hade de andra två fattat det så?

Nä!

De satt och försökte hitta passager direkt ur boken att skriva av (!!) som svar på en del instuderingsfrågor vi fått. Jag tyckte bara att de missade målet med flera mil varje gång de hittade något som de glatt utbrast "Ja!!" och skrev av.

När jag försökte berätta om hur jag uppfattat boken så tittade bägge två lite fjärran halvt förbi mig, sa knappt "jaha" och fortsatte sedan skriva av totalt meningslösa stycken ur boken. Såg att de tog med EN mening av det jag bidrog med, och den hade de till råga på allt satt inom parentes... (-Vafan!?)

Tänkte att jag inte ska vara den som är den så till slut så ägnade jag mig bara åt att bekräfta dem, nicka och le och säga "-Guvabra, skriv det" så fort de hittade något halvdåligt som inte besvarade frågorna alls men som de var nöjda med.

När det var dags för muntlig redovisning så var det faktiskt det jag muntligen inflikade (och som inte tagits med i den skrivna texten) som kursledaren nickade och kommenterade - och inte det som de andra två läste upp. Kändes ganska mulligt!

Egentligen ska jag väl inte behöva denna yttre bekräftelse utan bara lita på att det jag känner är rätt, men ibland, när man bara blir avfärdad och behandlad som luft så känns det rätt bra att man inte varit fel ute, utan tvärtom.