Ja, det var ju det jag tänkt bli nu när jag köpte en alldeles egen (100% ägare!!) häst.

Inte gjorde jag det så enkelt för mig genom att köpa Fachall, arabkorsning e. Mustapha u.Chalull ue. Dschaffar.

Fachalls mamma var russ/arab men han gick som en arab, han såg ut som en arab, han bar sig minsann åt som en arab gör...

Om Nelex var fullt ös medvetslös på ett bulldozervis, så var Fachall detsamma men han dansade som en fjäril - stack väl inte som ett bi, men väl som en avlöning så fort man lättade minsta på tyglarna.

Dessutom hade han nerverna på utsidan och blev i princip rädd för sin egen skugga.

Det var liksom inte så lätt att träna dressyr på honom. Jag som trodde allt skulle lösa sig bara man köpte en annan sorts häst än en travare... :(

Men jag var som sagt var ung och energisk på den tiden så jag gav inte upp. Jag till och med tog hopplektioner - kamikazeflygare nummer ett. Ställde upp på en hopptävling där jag visade exakt vad kamikazeflygarna gjorde under andra världskriget. Det blev en rejäl kraschlandning.

Ställde upp på en distanstävling och kom tvåa. Missade förstaplatsen för att en i publiken fällde upp sitt paraply precis när vi skulle börja spurta. Kul att hamna så bra till, men faktum var att jag inte hade ett smack att säga till om. Fachall sprang fort som f-n efter de andra hästarna och det var bara att hålla i sig och hänga med.

Så ville jag inte ha det i fortsättningen men jag hade ingen aning vad jag skulle göra åt det. Provade olika bett utan större framgång. Hackamore ignorerade han totalt, med det var han knappt styrbar.

Räddningen för mitt hästliv framöver - och för Fachall också tror jag - var att jag råkade på John Ricketts som sysslade (sysslar fortfarande) med Natural Horsemanship.

De som aldrig haft en riktigt, riktigt speciell häst anser ofta att sådant är båg och onödigt. Även om jag idag inte alltid använder mina kunskaper ens när jag verkligen borde, så är jag ödmjuk nog att tillstå att NH-metoderna rent generellt är skitbra. För den som ännu inte har tillräcklig hästerfarenhet eller har en naturlig känsla för "hästspråk" så är NH tydligt och förhållandevis enkelt. Det ger en metod att kommunicera med hästen och jag tror att hästen själv är den som är gladast för det!

För att göra en lång historia kort: Vi tränade NH i många långa månader. Året efter startade jag en distans bland 25 andra ekipage och hade INGA problem att hålla min häst eller ens få honom att stå helt still medan de andra travade förbi. Han kunde numera ridas i grimma och lyssna bra. Han lastade sig själv och han var inte längre rädd för allt i världen.

Fachall fick jag avliva efter en lång konvalecens p g a operation av lös benbit. Han blev inte ohalt, attans trist. Han var en fin och känslig häst.

Jag blev inte bättre på dressyr men på väldigt mycket annat inom hästsfären tack vare honom.

Sanna, nu lite större, håller i Fachall.