Torsdags eftermiddag kände jag mig lite märkligt i magen. Ångrade djupt att jag ätit av blomkålssalladen i skolan som jag misstänkte var orsaken till den skumma känslan i magen - men värre än så var det inte.

Senare på kvällen så fick jag feber och ont i hela kroppen. Jätteont i magen (inte kräkont, utan bara ONT) och sen var det adjöss.

Fy fasen vad trist att vara sjuk!!

Idag känner jag mig förhållandevis OK, ingen feber längre. Det enda som hänger kvar är en dundrande huvudvärk och en obefintlig aptit. Jädrans skönt dock, att kunna röra på sig igen och inte bara ligga stilla i sängen.

Däremot har jag stiftat smått ofrivillig bekantskap med dag-TV. Herregud vilka sjuka program som går på TV om dagarna! Antingen handlar det om matlagning eller så handlar det om bantning. Snacka om schitzofrent! Idag var det först svenska varianten av "Biggest loser", sen var det något program där människa och husdjur skulle banta tillsammans, i det här fallet en tjock snubbe och hans tjocka labrador. Bägge blev lite smalare. Därefter ett program om nån stackars kille som vägt 300 kg, gått ner till 100 och nu skulle lära sig flirta med tjejer eftersom han aldrig haft en tjej förut. Det sistnämnda programmet var faktiskt lite hjärtskärande trots att den som kläckt programidén måste varit helt sjuk i skallen.  (Ärligt, hur går det till egentligen? Sitter folk runt ett bord och krystar fram programidéer, ju knäppare desto bättre?)´

Sedan måste jag bara berätta om dagens mirakel:

I förmiddags så satt en katt - så som våra katter brukar när de vill in - på fönsterbrädan och jamade. Tyckte det var konstigt eftersom jag hade för mig att katterna redan var inne. Då visar det sig att det är vår lilla förlorade kattflicka som är tillbaka!

Lilla Vesslan försvann ju i början av sommaren. Hon brukar vara ute nån vecka i taget sommartid så först var vi inte oroliga. Men sedan gick veckorna och ingen kattflicka. Det har drösat av rävar häromkring så jag var ganska övertygad om att hon blivit rävmat. Nu, två och en halv månad senare så sitter hon på fönsterbrädan och jamar som om inget hänt.

Bror Tjockis blev inte ett dugg glad utan hoppade på och bet henne med detsamma. Mammakatt sprang fram och avstyrde bråket.

Det är också intressant att se, vilka relationer katterna har med varandra. Vesslan och hennes mamma hälsade på varandra med en nosning och ett "Krrr!" och inget mer. Tjockmisse blev bara förbannad. Han har ju varit enda barnet hela sommaren och nu kommer hon tillbaka och ska konkurrera med honom...

Jag vet faktiskt inte riktigt hur det kommer att gå dom emellan. Vesslan kanske försvinner igen om han får som han vill. Vi får väl se. Men nu ligger hon iallafall i min säng och sover. Den lilla förlorade dottern. :)