När jag bott i Vallentuna i något år och Sanna var född var det dags för nästa steg: Bli medryttare!

Det visade sig att norr om stan, till skillnad från söder om stan, så fanns där mycket fler hästar och därmed många fler som ville ha hjälp med sina hästar.

Fick möjligheten att bli medryttare till några hästar. Marie S hade både en arabhäst, Assad, och så småningom skaffade hon även en islandshäst.

Dom fick jag rida.

Brukade även rida en annan islandshäst som kallades "Gurkan". Stackars Gurkan hade världens sommarexem och av den anledningen gick det inte att ha sadel på honom under hela sommaren. Stackaren hade sår över hela kroppen och det här var före nån hade uppfunnit dagens exemtäcken och klåddämpande krämer. Det var bara till att försöka hålla såren rena och ändå fortsätta motionera hästen...

Har aldrig ramlat av så många gånger under en och samma sommar som denna. Det var ju som tur var inte långt ner till marken från islandshästen men det blev däremot redigt många kilometer att promenera. Gurkan brukade visserligen stanna efter att jag trillat av hans hala rygg, men jag fick däremot inte fånga honom.

Det blev många ovärdiga promenader tre meter bakom hästf-n. Försökte jag springa ifatt honom så började han också springa. Saktade jag ner så slog han också av till skritt, men behöll de där tre metrarna mellan mig och honom hela vägen hem till stallet. Suck.

Har fånigt nog inte några bilder alls på dessa hästar trots att jag red så ofta jag fick möjlighet. Här är däremot en bild på lilla Sanna på Maries islandshäst, Faffe:

Tjusiga manar! Min kompis, Sandra rider hästen framför mig.

På väg till galoppbacken. Roligaste stället! Noll koll och full fart!!