När jag bott i Vallentuna i något år och Sanna var född var det dags för nästa steg: Bli medryttare!

Det visade sig att norr om stan, till skillnad från söder om stan, så fanns där mycket fler hästar och därmed många fler som ville ha hjälp med sina hästar.

Fick möjligheten att bli medryttare till några hästar. Marie S hade både en arabhäst, Assad, och så småningom skaffade hon även en islandshäst.

Dom fick jag rida.

Brukade även rida en annan islandshäst som kallades "Gurkan". Stackars Gurkan hade världens sommarexem och av den anledningen gick det inte att ha sadel på honom under hela sommaren. Stackaren hade sår över hela kroppen och det här var före nån hade uppfunnit dagens exemtäcken och klåddämpande krämer. Det var bara till att försöka hålla såren rena och ändå fortsätta motionera hästen...

Har aldrig ramlat av så många gånger under en och samma sommar som denna. Det var ju som tur var inte långt ner till marken från islandshästen men det blev däremot redigt många kilometer att promenera. Gurkan brukade visserligen stanna efter att jag trillat av hans hala rygg, men jag fick däremot inte fånga honom.

Det blev många ovärdiga promenader tre meter bakom hästf-n. Försökte jag springa ifatt honom så började han också springa. Saktade jag ner så slog han också av till skritt, men behöll de där tre metrarna mellan mig och honom hela vägen hem till stallet. Suck.

Har fånigt nog inte några bilder alls på dessa hästar trots att jag red så ofta jag fick möjlighet. Här är däremot en bild på lilla Sanna på Maries islandshäst, Faffe:

 

Cecilia

12 september 2010 15:15

Fy farao VAD SÖÖÖÖÖT!!!!!

http://www.familjenhogberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...