När jag började inse att Fachall inte skulle bli bra igen så var jag tvungen att fundera på hur jag skulle ha det med häst efter det.

Jag var mitt i pluggandet och rakt av luspank.

Att köpa en vuxen, "färdig" häst kom inte på fråga och jag hade dessutom inte heller råd att tävla särskilt mycket hur som helst.

Kina, som jag haft Fachall uppstallad hos, hade en enormt fin arabhäst som hette Garish. En sån skulle jag ha!

Det året hade ett helsyskon till Garish fötts och hon var förstås till salu.

Måste varit en uppfödares önskedröm, för jag tingade henne redan som litet föl att hämtas efter avvänjning.

Förutom att hon (hoppades jag) var en miniGarish så var fördelen den att jag kunde få henne på avbetalning och att ett föl, sedemera unghäst, inte behövde ridas för tränare eller tävlas. Hon passade med andra ord även min plånbok!

Ytterligare förhoppningar jag hade på denna lilla häst, var att hon skulle kunna köras in, för ända sedan tiden med Nelex och körkursen på Johannesberg så hade jag velat fortsätta med körningen.

Lilla Geshira (e. Shakespeare u. Galadriel ue. Red Baron) flyttade hem till mig i januari -97. Hon såg inte mycket ut för världen då.

Minns en bekant som skulle följa med till stallet för att se mitt fina arabsto. Bekantingen var inte hästmänniska men hade väl lite koll på hästar ändå och tänkte sig en häst som liknar de där fina arabbilderna man kan se i stuteriannonser. Dishade varelser med flygande manar.

Hon fick träffa:

...en liten luddig raggsocka!

Och jag kommer ihåg att hon stod alldeles tyst en stund och sedan utbrast hon:

- De har lurat dig, Addi!!

Men ni vet hur det är, fula ankungar växer upp till vackra svanar!

Här är Geshira som fullvuxen:

Geshira var kvar inom familjen i tio år, så det går inte att sammanfatta hennes existens på ett enda blogginlägg, så fler kommer!

 

Åhza

26 september 2010 06:19

Ja, inte var hon vacker när hon var liten, gamla Tjiran. Men hon blev ju väldigt fin sen!

http://ahzaleoni.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...