Som min kära kompis Cilla påpekade så följde sedan flera år då jag obcessade en del kring andra djur. Mindre och mer överkomliga sådana. Jag vet faktiskt inte hur många hamstrar, ökenråttor, dvärghamstrar och råttor som jag hade en period. Säkert sammanlagt runt 60 stycken. Samtidigt.

Detta ackompanjerades av ett stort kattintresse som faktiskt hållit i sig genom åren.  Men trots min oro att utvecklas till galen kattant när jag blir gammal, så tror jag ändå inte det blir så. Jag är lite för lat och bekväm av mig för att mocka flera kattoaletter och hur mycket jag än tycker om katter så avskyr jag kattlukt. Ni vet, den där lite kvalmiga kattpisslukten som kan utvecklas hos folk som har många katter inomhus. Urk. Så gränsen går vid högst tre katter, tycker jag. Det kan man hålla relativt luktfritt utan alltför stor insats.

Helt hästlöst var det ändå inte under denna tonårsperiod, vi åkte ju ändå till Taffsnäs fjordingridläger utanför Gnesta vid ett flertal tillfällen. Vi var inte där på sommarläger, utan under helgerna under off-season. Det var mycket billigare och det räckte med att samla ihop några kompisar så fick man hyra lägerstugan och hästarna.

Börje Klangenstam hette gubben som ägde denna gård fylld med gula, tjocka hästar.  Alla fjordingar såg ju precis likadana ut (-Aj, slå mig inte, Ellinor!!) så för att hitta den häst man skulle ha, så fick man först titta i en lista där alla hästar tilldelats ett nummer och sedan gå runt i den stora hagen och leta efter den häst vars rumpa hade rätt siffra inklippt i pälsen.

Utrustningsmässigt var det ganska spartanskt: Det fanns visserligen träns till alla men långt ifrån sadlar till varje häst, så oftast red vi barbacka. Man fick ta två turer om dagen och däremellan fördrev man tiden i lägerbyggnaden som i bästa fall hade fungerande TV. Fast på den tiden fanns ju inte satellit-TV utan man fick snällt vänta på att det blev kväll och TV1 och TV2 började sina sändningar. Vi fick inte använda duscharna (för det blev för dyrt sades det) men å andra sidan luktade vi ju alla ungefär lika skunkigt efter nån dag så det gjorde inte så mycket.

Vi fick ju till och med våra pojkvänner att följa med till Taffsnäs (Vad gjorde de inte för oss!!) Så håll tillgodo: Roland till häst anno 1987!

...och här är jag, året efter:

 

Ellinor

9 september 2010 22:50

Men hallå? Hästarna då?! Vad hette de...? Taffsnäs har ju fortfarande lägerverksamhet och har fött upp en del riktigt fina hästar. Bland annat tre godkända hingstar och de ägde under några år stoet Lene 168 som är min favorit-stofamilj. :-D

http://habina.blogg.se

 

Addi

10 september 2010 08:06

Äääähhh.... nr 22, 34, 14...?
Ärligt, har lite dåligt minne, man träffade ju bara hästarna under ett par dagar och eftersom de hyrdes ut under lågsäsong så var det inte alltid så att samma häst fanns kvar om man kom tillbaka några veckor senare. Krona och Jytte är nog de enda namnen jag kommer ihåg.

 

Cecilia

10 september 2010 09:23

Vadå nostalgi att se dessa bilder!!!
Krona var ju MIN favorit kommer jag ihåg. Det var hon som slängde av mig i leran, kommer du ihåg? Så att ridbyxorna kunde stå av sig själva när jag tog av mig dom och de torkat...

http://www.familjenhogberg.blogspot.com

 

Cecilia

10 september 2010 09:24

PS. Du glömde nämna att katten tog merparten av hamstrar och annat som titt som tätt rymde från sina burar...hahahhaha...

http://www.familjenhogberg.blogspot.com

 

Maite Arwedsson

3 januari 2012 22:28

Hej!
Hittade din blogg när jag sökte på Taffsnäs Krona!
Jag hade henne flera år på ridläger och hyrde henne även flera vintrar innan vi äntligen fick köpa henne av Börje! Krona var min första egna häst. En mycket speciell dam som har betytt otroligt mkt för mig och lagt grunden för mitt stora fjordhäst intresse. Hade du hittat något kort på Krona hade det varit så kul att se.
Vi fick tyvärr låta Krona somna in år 2000 pga av att hon var knackig i benen. Hon började få svårt att komma upp när nog legat ner och det började bli problem när hovslagaren skulle sko henne. Hon var stel. Vi tog beslutet att avliva henne medans hon hade sin värdighet kvar. Krona var speciell på många sett. Hon bjöd alltid på sig själv. Hon var pigg och snabb och älskade att hoppa. Hon var en riktig enmanshäst och gillade inte andra hästar ;-)
Mvh Maite Arwedsson

http://www.allarpshastgard.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...