Träffade en gammal bekant på distansmötet i helgen. Hon var numera trådsmal (inte för att hon nånsin varit särskilt mullig, mer som en själv - har lite "trivselvikt"). Vid närmare diskussion visade det sig att hon börjat att motionera och numera springer närmare en mil två gånger i veckan. (MIL!!)

Under den här distanshelgen så hade jag lite svårt att röra mig och släpade  ena benet efter mig i korridorerna likt nån zombie ur "Dawn of the living dead" eftersom jag hade sån träningsvärk i baksidan av låren efter att ha plockat svamp i sisådär 40 minuter i torsdags. Det är ju så krävande att plocka svamp. Huka sig ner och ställa sig upp en massa gånger. Hårt jobb. Eller hur.

Så att sitta och lyssna på nån som plötsligt (ja, kanske inte så plötsligt) springer två mil i veckan gav ju ganska rejält prestationsångest. Eller ångest över uteblivna prestationer snarare.

Idag, måndag, hade jag kompledigt så det fanns ju utrymme för att påbörja ett nytt, mer aktivt liv direkt.

Så blev det inte, utan det blev en fortsättning på helgen ungefär: tog bilen till Rimbo, gick ca 25 meter från bilen till fiket och satt och lunchade och snackade med Mia och Jenny i nästan fyra timmar. Efter lunchen köpte vi var sin rejäl chokladtårtebit och moffade i oss.

Sen var det hela 25 meters promenad till bilen igen.

Det här bådar inte gott. Snart är det mej ni får se i freakshowen "Generation fett" på TV.

För allas bästa måste det bli en ändring. Typ imorgon.

 

Cecilia

20 oktober 2008 21:53

Gissa vem som ska träna på lunchen imorgon då??! Men jag tränar inte för att bli sundare & smalare utan för att få äta mer...

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Addi

21 oktober 2008 12:28

...vilket inte alls är en dum anledning! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...