Heja trådlösa nätverk som gör att en Internetaddict som jag kan fortsätta surfa även om jag inte är hemma!

Idag blev det en färd till Örebro - som för övrigt är en stad som jag tillbringat märkligt myckert tid i trots att jag inte är intresserad av den (ursäkta, kära Örebroare!).
Det är nämligen dags för långmöte i distansrittens tecken. Idag eftermiddag och imorgon förmiddag är det Distanskommittémöte, imorgon eftermiddag arrangörsträff och på söndag, grenledarträff.

Det skulle ju vara kul om det blev någon distansrittstart för Fredrik och Coffee nästa år när jag nu ägnar så pass mycket tid åt sporten trots att jag inte längre utövar den själv... Men vi får väl se.

Det som slog mig på vägen till Örebro var hur FANTASTISK hösten är. Det har alltid varit min favoritårstid. Mest på grund av kravlösheten.

På våren så är allt så förbannat ljust och skirt. Kan inte med vårljuset - det blir liksom för mycket. Möjligen är månaden maj helt OK eftersom det börjat bli lagom varmt och mygg, bromsar och andra äckliga insekter har ändå inte riktigt hunnit vakna till.

På sommaren - den värsta årstiden - så ska man ha JÄTTEKUL varje dag. Man är ju ledig så då måste man hinna med allt man inte hinner annars. Jag blir så stressad!! Dessutom ska man hunnit komma i bikikiform óch redan sedan första solstrålen ska man vara brun. Nej, sommaren består bara av krav. Inte kan man ligga inne och slappa när det är vackert väder ute heller...

Vintern är däremot rätt bra, bara det blir snö. Vinter utan snö är värdelöst.

Men hösten...denna vackra årstid då man åter får ta på sig skylande kläder, äta goda kakor utan att det syns under ylletröjan. Där man kan gå ut utan att svettas ihjäl och när insektshelvetena åter dör. Den är fin.

Allt detta hann jag tänka medan färgprakten virvlade förbi utanför bilfönstret.

Leve hösten!

 

Mia

19 oktober 2008 20:21

Och inte ser man i skummet hur onoga man har städat. Det räcker med att bära upp högarna till övervåningen så ser det städat ut på nedervåningen..

 

Cecilia

20 oktober 2008 08:06

Har visserligen själv skrivit en liten hyllning till hösten på MIN blogg men ändå...nu har man ingen ANING vad man ska ta på sig på morgonen...är det regnigt och 12 grader eller frost med minusgrader? Bananflugorna härjar i hela huset och plånboken gapar tomt efter kvartalsräkningarna. Man kan inte sitta ute och äta/fika längre och der blir mörkare och mörkare för varje dag. Mörkt på väg TILL jobbet, mörkt på väg hemåt igen. Massa jobb dessutom, låååånga dagar...
Längtar redan till sommaren igen....

http://cilla-cecilia.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...