Det är snudd på förjävligt vad jag har blivit lättrörd med åren.

Har alltid tyckt att jag är en hårding, men nu för tiden får jag snarare säga att jag var en hårding. En gång i tiden för länge sedan.

Det kommer smygandes i och med att man själv får barn. Innan dess var barn bara lite äckliga, illaluktande knyten som folk envisades med att försöka pracka i famnen på en vid släktträffar. De var inget jag vare sig rördes av eller hade något behov av att gulla med. Äldre ungar var väl lite lättare att förstå sig på, men mest av allt var de irriterande och borde vara nån annanstans.

I och med de egna barnens inträde i livet så började jag tycka att åtminstone mina egna barn var fina. Började även tycka att sentimentala filmer faktiskt var just: sentimentala.

Började leva mig in i vad folk kunde tänkas känna i romaner och böcker som jag tidigare bara avfärdat som töntiga och där huvudpersonerna borde kamma sig och skaffa sig ett liv.

Och nu...nu blir jag tårögd och snyftar nästan så fort nån unge öppnar munnen och piper fram en sång eller dikt.

Idag kom just ett sådant tillfälle, då vi åkte in till byn för att titta på ett annorlunda julspel (och det VAR verkligen annorlunda, vill jag tillstå). Det var inte ens så att handlingen var sorglig, den var snarare jätterolig! Ändå blir jag alldeles rörd och rödögd, för de är ju så MODIGA och DUKTIGA alla ungar som sjunger och säger sina repliker!! Snyft...hulk...brööööt!! (Den genommjuka tanten måste snyta sig).

Jag har varit ledig flera måndagar i rad så nu när jag återgick till att jobba även på en måndag så blev jag snabbt påmind om hur svinkallt det är i skolan när värmen varit neddragen över helgen. Det tar hela måndagen att värma upp lokalerna igen.

Virade in mig i en stor stickad schal som jag "lånat" av Sanna och som jag har i skolan för tillfällen som dessa och gick runt med den som en jättelarv i kokong. Undvek att sticka ut fingrarna ens, om jag inte absolut var tvungen.

En av ungarna satt i bänken iklädd ett linne utan ärmar, fick ytterligare köldfrossa bara av att titta på henne. Fyyyyyy vad kalllllt!!!

På fredag åker vi till Spanien. Men givetvis ringde mina föräldrar idag och sa åt oss att ta med innetofflor och lite varmare kläder, för där är det också kallt.

Nu är det ju lite relativt det där med kallt, påpekade att deras "kallt" knappast går att jämföra med vårt "kallt" just nu. Men ändå. Det får gärna slå om till lite varmare när vi kommer ner dit.

Ulrika fyllde 40 och hennes söta barn hade ordnat ett överraskningsparty för henne.

Alla hennes kompisar blev inbjudna till maskerad...och det som jag gillar så mycket!!! (Ni kan det där med ironi, va?)

Nåväl, vi klädde i allafall ut oss och blev så fina så! Fredrik var klok nog att hålla sig borta från kameran men han såg fin ut ändå i sin judodräkt.

Partyt var kul! Här är Roland och Sanna.

Födelsedagsbarnet på dansgolvet med nån stelbent gubbe...

Luciatåget igår var precis så fint som jag föreställt mig.

De sjöng jättevackert i stämmor och hade lite udda visor bland de klassiska luciasångerna.

Efter Luciatåget var det paus med fika och så hade de en andra akt där eleverna framförde egna nummer.

En som lämnade mig fullständig snyftögd och med ståpäls, var en kille i åttan som sjöng "O helga natt" så SJUKT FINT så det inte var verkligt. Under de första stroferna brast rösten lite för han var nog lite nervös, men sedan...jösses!

- Återigen, i mitt nästa liv...

Lite kul kuriosa var att pappan till en av de klasskompisar som Fredrik brukar umgås med i skolan, är en herre som fram tills denna sommar varit stammis på Rimborittens 5-milare på sitt jättestora halvblod. I år hade han avstått eftersom hästen haft en period av avtrampade skor, men han trodde att han skulle vara tillbaka tills nästa år. Världen är liten!

Hela veckan före "Skol-lucia" så har vi jagat stjärngossekostym till Fredrik. Musikklasserna står ju för Luciatåget och här får det inte tomtas. Killarna ska vara stjärngossar, punkt slut.

Förra året var visserligen Fredrik med på ett Luciatåg till häst och hade en sådan kostym på sig, därför var jag ganska lugn för jag tänkte att den borde ju fortfarande passa. - Tills jag kom på att en katt råkat pinka på den så jag hade ju slängt den!

Ända sedan tisdags så har vi letat efter pojk-varianten på linne och de fanns ta mig sjutton inte nånstans att köpa! Roland var i hela Täby Centrum, Sanna kollade i Uppsala (inte hela då...) men icke!

Började bli lite nervös då de äntligen fick in en ny sändning på HM idag och plagget kunde därmed inhandlas - morgondagen är räddad!

Ser fram emot att se detta Luciatåg för det borde ju rimligtvis vara lite maffigare än man är van vid.

Ikväll provade Fredrik att rida för en ny dressyrinstruktör då han var en smula missnöjd med en av de förra. Den här kostar dessutom hälften så mycket vilket gjorde Roland vänligt inställd.
Sedan berättade de andra som rider för henne att hon i princip alltid kommer i tid. Otroligt ovanligt måste jag säga, som är van vid 10-30 minuters förseningar vid dressyrträningar. Fredrik HATAR sådant så därför blev även han vänligt inställd.

Ännu trevligare blev det när det visade sig att hon var mer än prisvärd: trevlig, duktig, hade varierade övningar och kändes "rätt" helt enkelt. Hon avslutade lektionen med att ge Fredrik beröm och säga att det inte är ofta hon ser så mjuk och fin ridning. Den kommentaren har faktiskt flera andra också fällt, så då måste det handla om mer än bara översockrat beröm. Fredrik blev glad och det blev jag också. Kul!

Imorgon är det dags att lämna in slutuppgiften på handledarkursen.

Jag har jobbat som en iller (skum liknelse) för att få den klar.

PM:en från varje delkurs har ju varit hyfsat färdiga, men de behövde givetvis ses över för att se enhetliga ut och korrekturläsas (det roligaste jag vet - NOT!) Handlar om ungefär 26 sidor tätskriven text av varierande intressegrad.

Sedan skulle det skrivas ihop en sammanfattning på högst två sidor där man ser till att få med det ur kursen som bidragit till min utveckling som människa och lärare samt till vilken nytta det blir för mig som handledare/mentor. På högst två sidor. Jupp.

Två sidor! Jag! Komprimera texter!!??

Som grädde på moset skall även PYT:en biläggas, den nedskrivna personliga praktiska yrkesteorin med hänvisning till de teorier på vilka jag baserar min lärarfilosofi.

Den var ju lite lättare att få kort.

Har en håltimme imorgon där jag kan putsa texterna åter igen. Sen får det vara nog.

Eller rättare sagt, sen finns ingen återvändo!

Nu ska jag se på "House"!
(Visst är det befriande att höra honom be folk att fara och flyga sådär som man själv inte kan göra. Själv kan man bara tandgnissla och  kvida fram "Asch Sture, vad du är tarvlig..." istället för svordomsvisan man tycker att somliga människor förtjänar.

Fast, ska jag vara riktigt ärlig så är det ett tag sedan jag blev särskilt uppretad. Livet har haft rätt jämnt temperament på sistone!)

För den som behöver fräscha upp minnet...

 Här är alla ponnyer i stallet, i pepparkaksformat! Vår ponny är mest lik, eftersom hon är pepparkaksfärgad av naturen. Alla kände igen sin ponny när de skulle välja pepparkaka!

Igår var vi bjudna till stallägarna på stallfest.

Det var riktigt trevligt!

Ungarna lekte. Först inne (väldigt ljudligt) och sedan, kors i taket, ute! Det är väl märkligt, att när vi var små så var det normala att leka ute fast i undantagsfall kunde man få vara inne och leka.

Idag är det precis tvärtom. Alla ungar är inne utom i undantagsfall då de är ute istället.

Men igår gick alla fem stalltjejer samt Fredrik + lillebrorsorna till en av tjejerna ut! Först rafsade de ihop den snö som fanns kvar och hade snöbollskrig. Sedan kom de på en egen lek i ridhuset där de släckte och hade kolmörkt i ridhuset. Där fick en av dem ha en ficklampa och så skulle de leka kull i ficklampans sken.

De sysselsatte sig riktigt länge med detta, men det blev en dramatisk vändning på det hela: Två av dem krockade i mörkret vilket resulterade i näsblod och bula. Som tur är, är stalltjejer rätt härdade så det var inga sura miner för det. Lite papper för att röja bort blodet med och sedan var det full rulle igen!

Vi kom hem rätt sent och alla verkade nöjda och glada. Jag, Roland och Sanna hade käkat och druckit och hunnit prata rätt mycket med de andra ponnyungarnas föräldrar.

Idag var jag ute på långtur med Coffee. Det har blivit lite väl mycket ridhusridning denna regniga trista vecka och nu kände jag att hon behövde få galoppera av sig lite ute. Red till Lovisedals grusgrop där det fortfarande låg snö på ena delen och där fick hon springa av sig!

Enligt önskemål kommer recept på förra inläggets supersmaskiga skapelse:

(Ursprungligen ett recept ur "Leila bakar")

• 600 g mörk choklad 70 %
• 2 påsar dumlekola
• 2 dl minimarshmallows
• 3 dl salta jordnötter
• 1 dl pistagenötter

Smält chokladen på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten)

Blanda samtliga ingredienser. 

Fyll smeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp.

När kakan har stelnat, skär upp den i stänger.

NJUT!

Sedan är jag så fräck att jag knycker lite text ur en av Sannas kurskompisars blogg. De läser ju till Kostvetare och då måste de ju faktiskt veta att det här är sant, eller hur? Så istället för att läsa alla trista tidningsartiklar där de påstår att man måste jogga i en halvmil för att bli av med den lilla torra kaksnutten du åt till kaffet, så kommer här hennes uträkning på hur mycket man ungefär måste äta utöver sitt kaloribehov för att gå upp ett kg i rent kroppsfett. 

• 1.6 kg pepparkakor
• 2.25 kg saffransbullar
• 1.5 kg knäck
• 6.5 kg risgrynsgröt
• 1.3 kg chokladpraliner
• 1.2 kg mandlar
• 2 kg skumtomtar
• 2.6 kg vörtbröd
  

Det var väl hoppingivande! 2 kg skumtomtar lär jag väl ändå inte proppa i mig i brådrasket.