Finaste utflykten var nog till Guadalest som ligger i bergen ovanför Benidorm. Slingrande, svindlande små vägar uppåt, genom apelsinodlingar och mandelträd.

Väl uppe hittar man den lilla staden i en klippskreva. Turistanpassat, javisst. Husen är inställsamt vitmålade och det finns souvenirbutiker med krimskrams. Men vi är ju här på lågsäsong så inte behöver vi trängas med andra turister. Gatorna var snudd på tomma.

Utsikten rakt av fantastiskt!

Vi hittar en liten taverna och går in för att äta lunch. Min pappa börjar givetvis prata med ägarinnan (han pratar med alla. Jag menar verkligen ALLA). Tyckte hon hade konstig spansk dialekt, men de har de ju ofta i Spanien - de ursprungliga dialekterna ute i provinserna står ibland långt från riksspanskan). Det förkalrades dock denna gång av att hon inte var spanjorska, utan från tyskland och hade för några år sedan köpt tavernan och flyttat ut i den spanska bonnvischan. Modigt.

På vägen ut från den lilla staden skulle man ta sig genom denna bergsskreva. Såg det inte när vi var där, men nu när vi kom hem och jag tittade på bilderna på datorn... Ja, jag vill inte skylta med att jag har snuskig fantasi, men av döma av formen - visst borde de som går igenom denna lilla tunnel känna sig, typ, pånyttfödda när de nått andra sidan..?