Däremot blev det ett förfärligt svamlande på mig.

När det gäller boken så var det fler som inte lyckats läsa klart den så de flesta hoppades på att redovisningen inte skulle vara alltför grundlig.
Det visade sig istället att man skulle ha skrivit ett utkast till sin personliga yrkesteori (s k PYT). Där är det meningen att man ska formulera sina värderingar och sin grundsyn på eleverna och sitt arbete.

Detta utkast skulle presenteras under 30 minuter (!!) för två av ens kurskompisar medan den ena skulle agera handledare och lyssna aktivt medan den andra skulle vara observatör och ge feedback, främst till personen med handledarrollen, men även till den som presenterade sin PYT.

Så ni förstår, ingen skriven PYT och ändå skulle jag blaja fram något under 30 minuter och dessutom få feedback på det.

Det blev inte något av mina mest lysande framställningar kan jag lugnt säga. Att formulera sådant som man bara lite vagt funderat på men som man dagligen ordlöst uttrycker via sin yrkesutövning är inte "bara att".

Well, life goes on.

Svettfrossa nummer två var ett mail jag skickade till Barn- och Skolnämndens ordförande i Norrtälje. Det var inte så värst negativt, men frågorna jag ställde kanske kan upplevas som rätt kritiska. Jag är nämligen fortfarande rätt upprörd över den kommande omorganisationen av skolan, framför allt att ingen information om hur det ska gå till har lämnats till vare sig föräldrar eller lärare. Nu returnerade nämndordföranden svaret med kopia till skolkontoret och därmed, skolans högsta chef. Att som lärare ha besvärliga frågor om ett uppdrag som jag som lärare förmodas utföra utan att ifrågasätta är inte populärt. Vår rektor har redan fått bassning av skolchefen per telefon därför att han påpekade för föräldrarna att luften är fri och att man måste få ställa frågor (vilket de också tydligen gjort, direkt till skolchefen). Det var tydligen inte okej att säga så. Det råder alltså "locket på" inom kommunen just nu.

Sådant retar rent principiellt livet ur mig och då måste jag nästan tvångsmässigt få säga min mening. Känns lite jobbigt att den hamnade hos skolchefen, men samtidigt vill jag inte gå en kass förändring till mötes och veta att jag inte ens försökt sprattla emot.

Ja vi får väl se om man har något jobb kvar om ett par år. Kanske inte för att jag skrev detta mail, utan för att jag tror att småskolorna kommer att försvinna i och med denna omorganisation.

Vad man ska göra då? Ja, vem vet. Inte jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...