Adjö Bullen.

Hade något som kan liknas vid någon sorts psykbryt light igår kväll och mådde jättedåligt.

Förutom det här med Bullen så var det dags för föräldramöte ikväll och på torsdag och fredag ska vi på lägerskola med övernattning med hela skolan. Tror det blev lite för mycket för mig.

Föräldramöten är verkligen konstiga tillställningar.

Aldrig nånsin står jag och pratar inför en sådan tvärtyst grupp människor som när det är föräldramöte. En helt surrealistisk känsla av en massa folk som sitter i för små skolbänkar och tittar på mig och säger absolut INGENTING. Ju tystare det är desto mer pladdrar jag och till slut nästan hör och ser jag mig själv ovanifrån på något sätt och så känns det ännu konstigare. (Jo, psykbrytet har gått över, så det här är inga efterdyningar av den - det ÄR så det känns att stå och prata inför ett gäng tvärtysta föräldrar).

När man tycker att det inte kan bli mer tillknäppt så ställer man frågan om vem som kan tänkas bli ombud för klassen på föräldrarådet och då blir det ungefär så ljudlöst som man kan föreställa sig att det är i rymden där det råder vacuum...

Till slut lyckades jag i alla fall säga något som uppenbarligen var roligt så att vi fick till det första skrattet och sedan blev det lite mindre stiff och folk vågade börja prata lite. Då kunde mina axlar äntligen åka ner från öronnivå.

Jaja, allt går över - även föräldramöten. Så nu är jag äntligen hemma och det dröjer ett bra tag tills nästa krystade möte.

Annars så knallar det på. Sanna har kommit igång med pluggandet (det var nämligen en oändlig räcka informationsmöten de här första veckorna i Uppsala) och det verkar funka med bussförbindelserna. Jag hoppas det blir intressant och att det funkar bra för henne. Det är (så vitt jag minns) lite spännande men ändå rätt jobbigt att komma in i pluggandet igen när man haft ett uppehåll. Sen måste man ju ordna med de sociala kontakterna och det tar ju en stund det också.