Idag hade vi mini-OS för skolan.

Vi brukar ju ha en friluftsdag på hösten, men nu - givetvis - så hade vi en OS-inramning, en idé som visserligen inte är särskilt unik, men som vi ändå spånade fram i sista sekunden. Lustigt att saker och ting blir bättre ibland när man inte planerat in i sista detalj, utan snarare får växa fram genom infall.

Vi brukar jobba en del med sk "kompisgrupper" då vi delar in hela skolan i grupper där alla åldrar är representerade. Sexorna får vara gruppledare och sedan har de barn från förskoleklass till femman i sin grupp. Det brukar bli mellan 10-12 ungar i varje. På Lejdet hade varje kompisgrupp fått måla en egen flagga med textilfärg, som skulle användas på OS.

Nu fick alla kompisgrupper tåga fram bärandes sin flagga medan vi spelade pampig invigningsmusik. När alla ställt sig på rad så kom fackelbäraren - en person som faktiskt har två riktiga OS-medaljer!! Det var ungarna enormt imponerade av.

Fackelbäraren, tillika OS-medaljören är Daniel som jobbar på fritids. Han är rullstolsburen och har vunnit silver i störtlopp och brons i kälkhockey i Paralympics (minns inte åren).

Sedan hade vi olika grenar, t ex stövelkast, kast med OS-ringar, 100 meterslopp, hinderbana med rullstol (alla fick köra!) mm.

Vi avslutade med en lika tjusig avslutningsceremoni där segrande grupper fick en pokal (återvunna Folkracepokaler som en lärares nu vuxne son donerat) och alla deltagare fick en medalj runt halsen (godispeng). OS-avslutningen bjöd på lite skådespel då gruppledarna fick släppa iväg heliumballonger. Gasflaskan vi hade till ballongsläppet vid terminens början hade nämligen inte hämtats av AGA och det var gas och ballonger kvar...

Solen sken dessutom hela dagen, så det blev riktigt, riktigt lyckat!

Väl hemma lyckades Fredrik äntligen fånga in sin förrymda råtta som boat in sig inuti hans säng. Den bodde bland fjädrarna och tänkte inte låta sig locka fram. Den stackars systern väntade ensam i buren medan ego-tvillingen hade det gott i frihet. Den hade varit borta sedan igår och jag började undra hur gott det skulle lukta i den där sängen om råttan fortsatte att bo där länge till. Sängen är dessutom bara något år gammal så jag hade ingen lust att skära upp den i första taget... Men nu är det problemet löst och Pip och Tut bor återigen tillsammans i sin bur!