Har följt en otroligt bra artikelserie i DN.

Läs gärna den senaste delen: http://www.dn.se/insidan/vi-ser-det-vi-forvantar-oss-1.850883

Könsroller och identitet är något som alltid legat mig varmt om hjärtat och intresserat mig. Hur människor är mot varandra och vad som triggar olika reaktioner är inte något oförklarligt, utan vi agerar alla utifrån ganska självklara signaler och vi fostras alla till att upprepa det vi blivit lärda.

Mycket av vår fostran är nyttig och rätt för att vi ska kunna känna oss trygga i vår omvärld och ha en gemensam grund att stå på. Om allt och alla vore oförutsägbara så skulle världen kännas som en otrygg och knepig plats.

Men ibland begränsar vi våra barn genom vår fostran, genom vår vilja att förmedla gamla roller och mönster.

Om vi som föräldrar och om hela ens omvärld förmedlar att det bara finns vissa sätt att vara eller se ut som duger, så är det få barn som vågar stå emot och visa sitt rätta jag.

Alla flickor är inte intresserade av kläder och frisyrer. Men det finns pojkar som är det.

Alla pojkar är inte intresserade av att spela hockey och lyfta tyngder. Men det finns flickor som vill det.

Varje gång vi låser våra barn vid vissa förväntningar, varje gång vi lägger fram de förväntade leksakerna, de förväntade kläderna, varje gång vi tilltalar dem med förväntat tilltal så låser vi dem och stänger dörrar till andra möjligheter.

Som allltid när man pratar könsroller så finns det en del som tror att den som vill ge sig själv och sina barn fler möjligheter är ute efter att alla ska vara stöpta i samma form. Att alla ska gå klädda i nån sorts unisexoverall eller kanske att alla killar ska bli "fjolliga" och alla tjejer "butch".
Det är ju definitivt inte så. Det är ju meningen att de tjejer som gillar allt det vi idag klassar som särskilt feminint ska få ägna sig åt det, de killar som gillar sådant vi idag klassar som väldigt maskulint ska givetvis få ägna sig åt det, men det ska inte bara vara DE möjligheterna som står till buds. Det ska inte bara vara de sätten att vara eller se ut på som är de som föräldrarna och samhället framhåller och förordar.

Idag är det ändå något enklare för tjejer att ta till sig manliga attribut. Det är fortfarande svårare för killar att utan att behöva skämmas, ta till sig kvinnliga attribut.

Med något som liknar homofobi så ser föräldrarna till att styra om pojkar som gillar rosa eller vill leka med dockor.

...och stänger därmed dörren till den människan som den pojken kanske hade velat bli eller velat utforska - utan att för den skull vara eller bli homosexuell.

Jag anser att föräldrar är till för att ÖPPNA världen för sina barn, inte sluta den på grund av okunskap eller omedvetenhet.

Ska inte skriva mer om detta utan tycker att ni ska ta och läsa artiklarna och fundera en smula.