Så var det dags för första utflykten. Som tur var hade bussen luftkonditionering!
Vi åkte upp i Dhofarbergen som finns strax bakom Salalah. Först stannade vi vid ett fort där borgmästaren hade bott fram till 80-talet.
Han tyckte att folket som besökte honom var dåliga på att visa tillbörlig vördnad - de bugade helt enkelt inte tillräckligt djupt för honom. För att lösa detta så sågade han helt enkelt upp en mycket mindre öppning i dörren så att man automatiskt måste buga för att komma in! Fiffig snubbe den där.

Inne i fortet kunde man gå runt och titta i alla rum. De gillade påfåglar väldigt, väldigt, väldigt mycket att döma av väggdekorationerna i nästan varje rum:

Efter detta åkte vi längre upp i bergen och fick titta på lite utsikter:

Som vanligt går det ju inte att återge i bild... Det var en riktigt häftig kust med klippor ner till sanden...

Efter det åkte vi ner i en dal där det faktiskt fanns vatten (!) och dit deras nomadfolk vallade sina djur under torkan. Där träffade vi en massa kameler också (och här heter det kameler oavsett antal pucklar!)

Vi är ju här under sista ordinarie turistveckan. Sedan blir det för hett i maj - men i juni kommer turisterna från arabstaterna för då kommer nämligen...REGNET!
Kan ni tänka er - vi kommer hit för solens skull och de reser hit för att skvalpa runt i regnet. Det är nämligen monsunperiod under juni-augusti och då regnar det som fasen och temperaturen blir förstås lite mer dräglig för de som ständigt har sol. Övriga arabstater har äckligt hett under dessa sommarmånader, men inte regionen runt Salalah...