Roland har gått en dykarkurs. Det är väl sådant som man gör när man fyllt 40 och livet håller på att ta slut, eller hur? Sedan väntar bara gubbmotorcykeln och skinnpaj med fransar på armarna när han fyller femtio..?

- Nä, jag bara skojar!   ;)

Jag tycker det är kul att han kommit på något nytt och spännande att ägna sig åt. Under alla år som våra pengar gått åt till (mina) hästar så har Roland på sin höjd kostat på sig en och annan joggingdojja. Det var nog dags att han spenderar lite på sig själv, faktiskt!

Under helgen avslutades kursen, så efter att ha dykt i inomhusbassänger under några veckors tid så var det dags för att ta sig ut på "riktigt" vatten: först ute vid Kapellskär på lördagen och sedan vid ett kalkbrott nånstans söder om stan på söndagen.

Enligt Roland är det riktigt häftigt att dyka - för min del får det nog vara. Att snorkla vid korallrev skulle jag kunna tänka mig, men att kränga på mig groddräkt och bli hoppressad flera tiotals meter under vattenytan...njae.

Tittade en stund på melodifestivalen igår. Ovanligt bra låtar om nu schlagerlåtarna nånsin kan vara bra. En gutt med fiol vann. Det var väl helt OK, det fanns - och har funnits - klart värre. Men det är inte detta som dagens blogginlägg kommer att handla om.

Igår och idag har jag annars helt ägnat åt städning.

Inspirerad, eller snarare skrämd, av programmet "Rent hus" så satte jag igång i en ände och har väl inte slutat än.

Har städat i uterummet, i Fredriks rum, sorterat och slängt papper och tidningar, tvättat en massa tvättar, planterat (det är väl inte städning, men kan tänkas sortera under husliga aktiviteter?) plockat ur hela kylskåpet och slängt en del och skrubbat igenom kylskåpet både utanpå och innanför. Sanna skurade toaletterna faktiskt, så lite hjälp fick jag.

Kände att vi inte alls platsade i "Rent hus" på något sätt trots att det givetvis behövdes städas. Ända tills....jag tog itu med micron.

Botten och väggar på micron såg rätt äckliga ut med en massa stänk från uppvärmd mat som "poffat" i värmen. Tog en kökssvamp och diskmedel och skrubbade loss det mesta.

Sedan - ungefär som när man ser en skräckfilm där jag som tittare redan vet att något hemskt väntar huvudrollsinnehavaren och man har lust att skrika "titta upp, men för f-n, TITTA UPP DÅ!!"  Nästan som om de i filmen hört det man sa, så lyfter de sakta huvudet och....IIIIEEEAAAGGGHH!!!!

Ungefär så gick det till när jag plötsligt upptäckte att micron har ett innertak också.

Här var svaret till varför vi så sällan blir magsjuka i denna familj. Det handlar om att vi under en lång tid blivit tillvanda vid allehanda äckelpäckelbaciller.

Tacka vår micros förr så oupptäckta innertak för det.

(Undrar hur mycket av det som satt fast där som med jämna mellanrum trillade ner i det vi värmde upp?)

Det kallas alliteration, eller hur? När rimmet består i att orden börjar på samma bokstav - om jag minns rätt. Skitsamman. Blev en fin rubrik i allafall!

Fredrik har börjat komma med önskemål och moppe.

Han är i och för sig inte 15 ännu men det tycks inte hindra någon av hans kompisar att köra moppar av alla de slag.
Nu tänker jag inte inhandla nån moppe till Fredrik förrän allra tidigast då han fyller 15, tycker att hans häst är lyx nog och det blir inte många kulor över när alla omkostnader är betalda.

Däremot "hittade" Fredrik och Christer Sannas första moppe som stått inne i lekstuga i väntan på...ja, säg det. Den funkade inte värst bra när Sanna hade den heller och sist lånade hennes kusin, Camilla, den och körde omkull med några gånger.

Den har inget avgasrör för det skulle rensas och är nu borta.

Otroligt nog fick de igång moppeskrället (backe krävs) och så kunde Fredrik köra några gånger fram och tillbaka med den till sin stora glädje. Innan dess fick han några ord från coachen (se bild)... Hade inga problem att lokalisera vart Fredrik och moppen var med tanke på brist på avgasrör.

Appropå låta mycket, så fick jag tvärt nog av grannens hund - och grannen - igår.
Det har ju varit lite lugnt ett tag, men nu i helgen har hunden varit ute i timtals igen och bara skällt och skällt. Igår gick först Roland över och bad grannen få tyst på hunden. Inget hände.
Jag gick över och pratade med grannens fru, men hon svor sig bara fri och menade på att det var hennes mans hund och att vi skulle prata med honom. Då förvarnade jag om att jag går vidare med ärendet eftersom jag inte tycker att de försöker göra något åt hundens läten.

Så idag ringde jag Länsveterinären och påtalade att hunden står uppbunden i lina timtals åt gången. De ska besöka grannen om detta.

Sedan ringde jag Miljönämnden som har hand om bullerproblem och fick där prata med en mycket trevlig och förstående man som tyckte att vi definitivt inte skulle acceptera detta oljud. Han kommer också att besöka grannen och försöka komma fram till acceptabla lösningar på problemet. I värsta fall får grannen göra sig av med hunden, sa han. Nu tror jag att det tar lång tid innan något så drastiskt händer. Och egentligen tycker jag inte att grannen ska behöva göra sig av med sin hund, men däremot genast begränsa antalet timmar som den står och skäller.

Vi får väl se vad som händer.

Fredrik och Christer tar första doppet för året.
Observera att de inte är tvingade till detta trots min hurtiga uppmaning till ytterligare nedkylning där på slutet...

Vi var och hälsade på mina föräldrar i Vallentuna och tog en promenad ner till torget där det var marknad. Man hade försäljning av mat från olika länder i Europa så det fanns franska ostar, engelsk marmelad, tyska korvar och så vidare.

Sådär jätteautentiskt var väl inte allt, direkt.

Gubbarna som sålde English candy hojtade till varandra på tyska och hade hemsk, tysk Eurodisco strömmande ut ur högtalarna. Kunde de inte skrivit att de hade tyskt godis istället? Det hade väl kvittat lika för sådär jätte-englskt var ju inte godiset så vitt jag kunde se.

De som sålde paella pratade inte spanska utan italienska, visade det sig.
Dessutom måste de haft en ganska dålig rådgivare när de skulle skriva sin skylt på svenska:

Kinky paella?

Vi köpte lite paella ändå (smakade rätt OK) och en burk med Ginger jam. (jättegod!)

Osten lockade men vi köpte inget.

Åkte in till Stockholm med Sanna för att först och främst besöka The English Shop på Söderhallarna för att inhandla livsnödvändigheter:

- Grön Aerochoklad

- Marmite (den gamla är nästan slut!) och

- Jellybeans.

Efter detta fortsatte vi in mot centrum och hamnade till slut på TGIF´s och mumsade i oss en massa gott!

Sanna tog nån sorts cajunkryddad pasta med kyckling och räkor, själv tog jag kyckling-quesadillas som jag fick tillsammans med guacamole och en jättegod salsa.

Trots att vi egentligen var proppmätta kunde vi inte låta bli att ta och dela på en efterrätt bestående av mockaglass med Oreokakor och choklad & kolasås.

Så gick det med de kalorier jag tappat vid mina hårt genomtraskade Powerwalkpromenader! :(

Men visst fasen var det värt det!!  :)

Från min favvissajt engrish.com denna fantastiska japanska mojäng som påstås wait impatiantly for woman...

Nu har jag beklagat mig om min usla kondis och min odeffade kropp så många gånger att det var dags att göra något åt det. (Kan väl erkänna att semesterbilderna från Oman med Barbamamma på var och varannan bild skyndat på beslutet en smula...)

Den senaste 1,5 veckan har jag sett till att ta en promenad varje dag.

Ingen släpa-på-benen-tur utan 45-60 minuters powerwalk.

Gick den här rundan med Sanna lite sporadiskt i höstas, men det hann aldrig bli någon rutin i det hela och sedan rann det ut i sanden. Sanna skaffade gymkort och riktigt så långt i mina ambitioner har jag inte kommit.

Nu kan en och en halv vecka låta väldigt lite, men för min del så är det nästan så att vanan satt sig. Om jag lägger av med något så brukar jag göra det ganska omgående. Nu har jag redan varit med om känslan av att något fattas mig om jag inte varit iväg på promenaden och det bådar gott.

Har däremot inte känt minsta vilja att slå över till jogg så jag tror jag håller mig till promenadkonceptet tills jag kanske plötsligt önskar annat. Känns hur som helst bra att göra något. Äntligen.