Nu har jag beklagat mig om min usla kondis och min odeffade kropp så många gånger att det var dags att göra något åt det. (Kan väl erkänna att semesterbilderna från Oman med Barbamamma på var och varannan bild skyndat på beslutet en smula...)

Den senaste 1,5 veckan har jag sett till att ta en promenad varje dag.

Ingen släpa-på-benen-tur utan 45-60 minuters powerwalk.

Gick den här rundan med Sanna lite sporadiskt i höstas, men det hann aldrig bli någon rutin i det hela och sedan rann det ut i sanden. Sanna skaffade gymkort och riktigt så långt i mina ambitioner har jag inte kommit.

Nu kan en och en halv vecka låta väldigt lite, men för min del så är det nästan så att vanan satt sig. Om jag lägger av med något så brukar jag göra det ganska omgående. Nu har jag redan varit med om känslan av att något fattas mig om jag inte varit iväg på promenaden och det bådar gott.

Har däremot inte känt minsta vilja att slå över till jogg så jag tror jag håller mig till promenadkonceptet tills jag kanske plötsligt önskar annat. Känns hur som helst bra att göra något. Äntligen.