Idag åkte Roland och jag till Lovisedal för att markera den del av banan som går runt grustaget genom skogen. Resten av banan kan man åka runt med bil och skylta, men den här biten lovade jag att ordna.

Hade några påsar med gamla snitslar hemma som legat ute i carporten så jag tog med dom i bilen och så åkte vi upp till grustaget.

Promenerade uppför backen och in i skogen och satte upp snitslarna, mötte Roland på halva vägen och så gick vi till bilen igen.
Precis när jag satte mig i bilen så tänkte jag att det var märkligt att påsen med de kvarvarande snitslarna var så tung. Kände underifrån för att se om det låg någon oanvänd rulle längst ner men det kändes inte så.

Då röjde jag undan snitslarna som låg för och tittade ner och där låg....:

Jag har alltså släpat med mig en hel igelkotte i bilen till Lovisedal och sedan dinglandes i plastpåse genom skogen!

Inte undra på heller att snitslarna luktade lite skumt. Tänkte att det var nån katt som pinkat på dem när de legat ute i carporten hela vintern men det var nog snarare en livrädd kotte som kissat ner dom. ...Och vilken tur att jag aldrig grävde långt ner i påsen med handen när jag höll på att snitsla..!

Nu har jag lagt påsen med snitslar och igelkott i uterummet. Det brukar ju ändå vara dit kottarna söker sig när de vaknat.

 

Cecilia

13 april 2009 19:41

Hully, gully! :)
Tänk bara på att kottar brukar ha loppor.

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Lena

13 april 2009 23:02

Haha!! En ny nisch i distansen!! doftspår, funkar ju med hund??! så va fanken!

 

Addi

14 april 2009 14:59

Ja tänk så mycket enklare banbarkerandet skulle bli: ta med en duschflaska med spårdoft och spraya små duttar här och var. Det vore inte dumt! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...