Den här dagen blir det en vild blandning. Skivorna ligger ju i fullständig oordning så uppräkningen blir därefter:

Ratata - Paradis -84. Den här skivan spelade jag ofta, ofta. Den och de andra Ratataskivorna är lite av ett soundtrack av mitt tonårsliv.

Dire Straits - On every street. -91. Fick av brorsan i födelsedagspresent. Lyssnade tyvärr inte så mycket på den.

AC/DC - Dirty deeds done dirt cheap -82. Det kommer fler AC/DC-skivor i samlingen så småningom. Cilla och jag var på AC/DC-konsert för evigheter sedan (rätt skoj med tanke på hur upphassad deras konsertturné i sommar blivit då de säger att det blir den sista. Har flera på jobbet som ska till Göteborg och kolla på dom). Tror att det var där som vi höll på att bli uppraggade att följa med backstage. Det kanske ska ses som en ära, men svaret var ganska givet: -"Eh, NEJ tack!"
Eventuellt var backstageerbjudandet givet när vi lyssnade  på något annat band som också bestod av fula äldre gubbar. Minns ej riktigt. Har dock aldrig haft något behov av att göra annat än att lyssna på dom... 

...och då menar jag inte iskuber till drinkarna... Dom är ju bra, det vet vi.

Jag tänker snarare på isen utomhus, den där blanka, hala som gör att bilarna glider i diket och har sig. Vi har varit nära diket många gånger de senaste dagarna, vill jag lova.

Som underlag vid ridning så är faktiskt blankisen bra. Hellre den än knögglig, stelfrusen lera i allafall. Så idag var jag ute på en sväng med Coffee och vi höll oss på grusvägen som var täckt av en jämn och fin isskorpa. Perfekt att trava på med fyrbroddar vi varje sko.

När jag kom hem så blev jag som vanligt helt slut och somnade framför brasan. Förstår inte riktigt hur usel kondis jag har - att skritta och trava i 45 minuter borde liksom inte göra att man somnar i soffan när man kommer hem. Men, men...

Red Hot + Blue - 90. Samlingsskiva där viss del av vinsten gick till AIDS-forskningen. Består av covers på Cole Porterlåtar. Rätt udda. Lyssnde väl till vissa låtar, men blev väl långt ifrån särskilt sönderspelad.

Cock Robin - After here through Midland. -87. Innehåller deras största (och enda?) hit: Just around the corner. Låterna som killen sjunger är bra, men sedan är det någon kvinnlig vokalist som gör sitt bästa för att förstöra en hel del av låtarna. Hu! Very eighties.

Bruce Springsteen -  Born in the USA - 84. Det är faktiskt väldigt otypiskt att jag äger en Bruce Springsteenplatta. Jag tycker till och med om den! Lyssnade mycket på den när det begav sig. Utöver denna så tycker jag väl om en och annan enstaka Springsteenlåt (som The River, t ex) men har aldrig blivit något större fan för övrigt. Ibland låter han ju så skitnödig...

Var iväg på en sväng till IKEA idag.

Vår skobyrå, eller vad det nu heter, har gått sönder så det råder ett fullständigt skokaos i hallen.
Det är ju inte så att folk kan bestämma sig för vilka skor de tänkt använda ett tag framöver och ta undan resten - nej. Utan alla par ligger framme utom möjligen öppna sandaler. Fast nog skulle jag hitta sådana om jag verkligen letade bland skorna i hallen ska ni se...

SÅ  - lösningen är en eller två nya skobyråer där man kan trycka in en del av skorna så att de är lätta att komma åt men ändå inte ligger i en myllrande hög framför dörren.

Vi hittade faktiskt just en sådan byrå. Roland håller på att bygga ihop den nu så vi får väl se om den passar så bra som jag tänkt mig. Kan å andra sidan inte se värre ut än det gör just nu.

Innan vi åkte hann vi titta på en jättebra film. Just en sådan som jag bara älskar och som ger lite extra att fundera på. Jag rekommenderar den verkligen: Lars and the real girl.

Se den.

Då fortsätter vi...

The Clash - London Calling -79.
Definitivt snodd (adopterad?) från min brorsas skivsamling. En av de första "riktiga" skivor jag började lyssna på - ni vet - efter den tid man bara lyssnade på radiopop som liten. Tycker fortfarande att skivan är skitbra.
Ni får ett bonusspår här!

The Clash - Sandinista -80. Den köpte jag faktiskt själv! ;)

Inte alls lika bra som London Calling, men en del spår blev nog rätt sönderspelade ändå.

The Clash - Combat Rock -82. Den här är jag ganska säker på att jag fick av en av min brorsas kompisar. Tycker personligen att The Clash gick och blev lite mainstream här. "Rock the Casbah" spelades ju till och med på disco...

Alice - Park Hotel. En reabacksskiva från -86. Köpte den helt på måfå och bara för att sångerskan sjöng på italienska vilket jag fortfarande tycker är ett av världens vackraste språk. Fanns ett par bra låtar på skivan, faktiskt.

Xanadu - Soundtrack. -80. Filmen var skit och skivan är skit. Tror att jag hoppades att den skulle vara en ny "Grease" :(

Magnus och Brasse - Det är serverat. -78. (Klippet är dock inte från den skivan). Den här gav jag mina föräldrar i födelsedagspresent? Varför är den bland mina skivor? Å denna tacksamhet...inte. Nåväl, oavsett hur den hamnat bland mina skivor och inte mina föräldrar krampaktigt hållt fast vid den: den var ju rätt kul på den tiden. Då hade man ju inte Youtube att kolla sketcher på så man fick köpa skivan istället.

Här följer den ocensurerade presentationen av min vinylsamling.
Kanske som ett adjö till alla dessa skivor som jag numera inte kan lyssna på (i allafall inte förrän vi orkat laga grammofonen, om den ens går att laga).

Tre om dagen, helt osorterat och utan inbördes rangordning...och de kommer att räcka LÄNGE!

1. King Kurt - Destination Zululand. Maxisingel från -83. Punkrockabilly. Låter den bra? Nej. Men jag tyckte de såg coola ut. En anledning god som någon. I allafall då.

2. Bananarama - Greatest Hits från -88. Var den skiva jag lyssnade till när vi kom hem från BB med pyttelilla Sanna. Hon kanske har undermedvetna minnen kring dessa låtar.

3. Beatles - 20 greatest hits. Med omslag och låttitlar översatta till spanska! Vad gör den i min samling? Shit, ingen aning! Måste snott den från min bror eller något.

Den här arbetsveckan var en dag för lång!

Idag var alla så sjukt trötta - på att vara sjuka och på att jobba dubbelt och hoppa in för varandra, så vi flög ihop.
De som sett ett kattslagsmål vet hur det lät. Ett kort men väldigt intensivt "meaouwwjaouwww!!!!!" - några blixtrande klor och tänder. Sedan var det över och pälstussarna dalade sakta mot golvet. Shit!

Lite fånigt sådär sett i eftertankens kranka blekhet, men just då var det oundvikligt.

Det fattades vikarie till en klass - som dessutom ballat ut rätt ordentligt under dagen och därför inte låg på någons önskelista att gå in till. Alla tyckte att de gjort vad de kan och att "Nån Annan" kunde ta vid nu. Sedan gick det som det gick och som det ofta går när man inte har nån chef på plats.

Vi löste till slut det hela med att skicka hem eleverna en timme tidigare och det var de ju inte så ledsna för en fredag och allt.

Nu är jag äntligen hemma. Hoppas alla är tillbaka efter sina sjukdomar på måndag!

Lämnar er för stunden med en osannorlik video: Leningrad Cowboys sjunger "Sweet home Alabama" tillsammans med Red Army Choir. (Hur fick de dem att sjunga DEN sången?? - Glasnost, Perestrojka??)