Är det inte konstigt att man plötsligt kan tycka att vindar så kalla som +3 känns varma och härliga?

Efter att ha försmäktat i -18 grader så är det ju faktiskt så. Det känns nästan vårlikt!

Idag red jag ut på Coffee. Det har varit så mörkt, kallt och hårt att det blivit lite väl mycket ridhusridning på senare tid. Eftersom Fredrik ska rida dressyrkurs för Lisa både lördag och söndag nu i helgen så kändes det viktigt att den stackars ponnyn skulle få komma ut i naturen en sväng. Jag var hemma tidigast så det var enklast för mig att rida ut om det skulle göras i dagsljus.

Tog en av standardsvängarna och skrittade upp och ner i cross-backarna och sedan över grusvägen till blåbärsbacken som vi bara tog en galopp uppför eftersom underlaget inte kändes sådär hundra direkt.

När jag kom tillbaka till stallet så kom precis Björne, som jobbar på gården och som precis kört hem samma grusväg som jag nyss ridit. Det var en rejäl bucka på dörren till förarsätet och framlyktorna var sönder. Det visade sig att en älg sprungit rakt in i bilen! Och det hände alldeles precis, utmed grusvägen! Älgen hade sprungit vidare så lite senare kom det jägare som skulle leta efter älgen - vet ej om den skadat sig illa.

 Men vad läskigt! Han hade varit och hämtat ungarna i skolan så det var barn i bilen - tänk om älgen hamnat framför bilen! Det hade kunnat sluta hur illa som helst...
Ibland har man turen på sin sida.

Nu måste jag motvilligt gå och packa för att åka på Målkonferens med SvRF:s tävlingssektion i helgen. Som tur var är det i Stockholm så jag slipper åka så långt. Skönt.