Coffee slapp inte undan motion trots Fredriks stukade arm. Tränaren Sofia var snäll och red Coffee istället.

Faktiskt!

Idag var första dagen på jobbet sedan jag ramlade.

Det var jättetrevligt att träffa klassen igen och de var som änglar.

En liten herre som tidigare spräckt sin knäskål (Ouch - låter helt ärligt mycket värre än mitt fotledsbrott) berättade en liten historia för mig om sin egen olycka:

- Jag grät och var jätteledsen för att jag fick vara hemma så länge från skolan - och sedan när jag kom tillbaka och varit i skolan i en vecka, då kände jag för att krossa det andra knäet.

detta berättat med troskyldigt höjda ögonbryn...

Undrar om jag kommer att önska min andra fot bruten om en vecka...

Nädå, det vore bra om vi blir lite friskare och helare allihop i familjen. Fredrik ramlade ju pladask i skolan förra veckan och stukade armen rejält. Kan nu inte hålla i grepen och provade faktiskt att rida igår, men konstaterade att det fick bli barbacka och med en hand. Han förmådde inte lyfta sadeln och kunde inte hålla i tyglarna ännu. Så det blir rätt mycket stalljobb för stackars Sanna.