Direktlänk till inlägg 1 februari 2011
Faktiskt!
Idag var första dagen på jobbet sedan jag ramlade.
Det var jättetrevligt att träffa klassen igen och de var som änglar.
En liten herre som tidigare spräckt sin knäskål (Ouch - låter helt ärligt mycket värre än mitt fotledsbrott) berättade en liten historia för mig om sin egen olycka:
- Jag grät och var jätteledsen för att jag fick vara hemma så länge från skolan - och sedan när jag kom tillbaka och varit i skolan i en vecka, då kände jag för att krossa det andra knäet.
detta berättat med troskyldigt höjda ögonbryn...
Undrar om jag kommer att önska min andra fot bruten om en vecka...
Nädå, det vore bra om vi blir lite friskare och helare allihop i familjen. Fredrik ramlade ju pladask i skolan förra veckan och stukade armen rejält. Kan nu inte hålla i grepen och provade faktiskt att rida igår, men konstaterade att det fick bli barbacka och med en hand. Han förmådde inte lyfta sadeln och kunde inte hålla i tyglarna ännu. Så det blir rätt mycket stalljobb för stackars Sanna.
På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen. Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...
Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
|||
28 |
|||||||||
|