...bar av till Rimbo.

Imorgon är det ju dags att börja jobba igen, men jag blir verkligen med nöd och näppe. Så fort jag gör något annat än att hasa runt härhemma, så blir jag kallsvettig och jättetrött. Det tar en lång tid att komma igen efter en influensa. Hostan håller i sig, men inte lika intensivt som förut.

Idag åkte jag med till Rimbos ridhus där det skulle bli lagträning i dressyr. Fredrik blev nämligen tillfrågad om han ville bli överlånad til RKRR:s division 1-lag i dressyr. Det saknades en ryttare för dem, och vår klubb fick tyvärr inte ihop något lag så han var tillgänglig.

Kul, faktiskt, för som jag nämnt förut så börjar tiden med ponny rinna ut för Fredrik. Han är jättelång. Än så länge väger han inte så mycket, vilket gör att det fortfarande funkar att rida ponny, men det är väl en tidsfråga innan vilkten börjar matcha längden. Jobbigt det där med ponny, när barnet börjar växa ur den. En del kan ju rida sina D-ponnysar ända till 18 års ålder. Inte så kul att behöva börja rida stor häst redan vid 15-16 års ålder bara för att man är lång.

Hur som helst: träningen gick fint. De hade en dressyrdomare som tränare vilket ger en extra dimension till träningen. Vad fäster domaren vikt vid? Om man har två alternativ till att korrigera hästen, vilket "ser bäst ut" från domarbåset? Hur rättar man en krokig linje och vad kan man göra för att försköna en mellantrav som inte är så flashig? Jag tycker det var intressant att höra detta. Taktik är alltid spännande. det är ingen idé att tro att man kommer att rida perfekt, så hur gör man för att framhäva sina förtjänster på bästa sätt och maskera det som ännu inte funkar 100?

Det är ett tag kvar till första delomgången, men det är bara att träna vidare. Coffee är starkare än nånsin så det borde gå rätt OK.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...