När jag är stressad på något sätt så sätter det sig obönhörligen på sömnen. Jag vaknar nästan prick klockan tre på natten och kan inte somna om på ett bra tag - oftast en-en och en halv timma.

Inget vidare, för jag är inte på topp under dagen, känner definitivt av att nattsömnen störts. Dessutom så blir det man stressats av också lidande. I mitt fall alla utvecklingssamtal.

Jag begriper egentligen inte riktigt vad med samtalen som stressar mig så, för majoriteten av tillfällena är trevliga, inget att noja för. Men det är klart att det även finns ett inslag av ovisshet, för alla föräldrar talar ju inte om vad som trycker dem i tid, utan samlar på sig tills det blir utvecklingssamtal. Så får man plötsligt rätt knepiga frågor som man är helt oförberedd på, eller i värsta fall - får veta något trist eller negativt som borde kommit fram tidigare så att man kunde fått en chans att göra något åt det.

Men men, det är så det är. Folk funkar olika. En del ger ju även beröm, vilket de gärna får göra - även oförberett!   :)

Det enda positiva med att vara vaken när man borde sova, är att jag får läst många böcker. Det bästa sättet för mig att skingra tankarna och återigen bli trött, är nämligen att läsa. Man kommer rätt långt på en timme!