Vet inte om ni följt den serien på TV, men jag såg precis näst sista avsnittet på SVT play.

Kort beskrivet så handlar det om en engelsk snubbe som blir skickad runt jorden för att se världens sju underverk. Han själv är inte speciellt intresserad av att resa och producenterna ser till att han absolut inte lyxar till det någonstans, utan att det blir väldigt...vad ska man säga...autentisk nivå på boendet i de olika delarna av världen.

Han är som väntat inte särskilt imponerad av underverken, utan noterar istället sådant som standarden på toaletterna, matkulturen etc. Sådant som troligen hade etsat sig fast i mitt minne också - mer än intrycken från underverken.

Programmet har fått mig att fundera på vad jag själv uppskattat mest från mina resor, och vad mina intryck varit vid mina färder utomlands. Jag reste ju väldigt mycket när jag var liten, tack vare mina föräldrar som först åkte Europa runt övernattandes i tält, senare uppgraderade de till husvagn. Vi var borta månadsvis sommartid från det jag var runt 7 år tills jag blev 14.

Mina minnen från dessa resor består mest av att det var mysigt att ligga i skuffen (detta var på den tiden då man inte alls behövde sitta bältad i baksätet) på alla luftmadrasser och sovsäckar och lyssna på mina kassettband och rita. Det var faktiskt riktigt trevligt. Skitsamman vart vi åkte - minns inte att jag tittade ut genom bilfönstret särskilt ofta. Det var skönt att ligga och slappa och ha det bra. Minst roligt var allt som hade med tältet att göra. Stressade vuxna som skulle pussla ihop ett otympligt jättetält, luftmadrasser som skulle pumpas, gräs och skräp som skulle hållas borta från sovdelen. Ännu mer stress när skiten skulle tas ner på morgonen, packas i bilen och färden fortsätta. Inte kul alls.

Av resmålen minns jag inte så supermycket. Kladdig värme, en massa fotvandrande. Inte köpa glass för det är dyrt. Stenhögar som säkert var intressanta rent historiskt, men inte för en 9-åring.

Bra: campingplatser med swimmingpool, de gånger man fick äta glass trots att den var dyr, när det regnade och vi inte kunde ut och sightseea utan bara slappa i tältet. Pompeji, inkl Vesuvius minns jag. Capri och den blå grottan, Dhalímuséet, alperna i schweiz var rätt coola. Det rosa och guldinredda badrummet när vi övernattade på ett Zimmer i sydtyskland. Alla galet klädda luder som stod på rad utmed vägen när man skulle från campingen och in till Paris centrum. Minnesvärt. Säkert inte vad mina föräldrar tänkte att jag skulle komma ihåg från resorna...

I vuxen ålder har jag två helt outstanding reseupplevelser:

1. Svårslaget: första eftermiddagen när vi kommit fram till Salalah, Oman, efter drygt 10 timmars flygresa. Vi insåg att vi nästan var ensamma på stranden och la oss och slumrade på solstolarna med tjocka fina madrasser, under parasoller av palmlöv som rasslade i den varma vinden. Vågorna slog och det var bara oändligt lugnt och skönt. Tror inte jag varit med om bättre.

2. Relaxrummet på Laugar spa på Island. På sätt och vis en upplevelse som liknar ovanstående i Oman. Lugnet, värmen, vilan....

Så, det är bara att inse. Det som tilltalar mig mest, är att göra INGENTING och i regel stämmer det även om det givetvis finns undantag från detta!