Finns det en tid i livet som jag aldrig för något i världen skulle vilja tillbaka till, så är det nog tonåren.

Maken till djävulsk period i ens liv finns inte.

Tycker nog att Sanna tog sig mer eller mindre helskinnad igenom även fast det säkert inte var smärtfritt för henne själv. Inget som märktes särskilt mycket utåt dock.

Fredrik däremot väljer att gå i mammas fotspår och ser till att dra på sig en massa skit. Orsaken till detta är även för honom, problem med att välja sina strider och en alldeles för stor trut i förhållande till övrig kroppspondus.

I Fredriks fall har det hela alldeles nyligen kulminerat på så sätt att en skitunge från en annan skola, som inte på något sätt känner Fredrik, kallades in av Fredriks "motståndare" varvid denne snorgärs söker upp Fredrik, trycker upp honom mot väggen och ger honom stryk.

Tjena.

Har varit i kontakt med mobbingteam och rektor på skolan och de har beslutat att polisanmäla den lille skiten från den andra skolan. Bra.

Men kvar är dessvärre bråket i sig och den hemska känsla som Fredrik lär ha i magen varje dag som han ska till skolan.

Jag har  iallafall fått honom att gå dit de senaste dagarna och kan bara ge totalt otillräckliga mammatillrop som "Sträck på dig, det är de som är sjuka i huvudet så håll huvudet högt" och "Låtsas som inget när de visar fingret åt dig och väser dödshot, rör någon dig igen så är det jag som kommer att få polisanmälan på mig efter vad jag kommer ha gjort när jag sökt upp dem"...

Men vad gör man..?

Ska väl tillägga att Fredrik givetvis inte är totalt oskyldig till situationen, men definitivt inte värd en sådan hämnd som han råkade ut för - och han har inte heller ett helt gäng bakom sig, som de andra har.

Hur kul är det att gå in i sommarlovet med detta i ryggen?

Jösses kan han inte bara växa upp och bli tyst och lite, lite mer klok. -Som mamma började bli nån gång i 35-årsåldern..?