Direktlänk till inlägg 31 januari 2009
Jag satt och försökte tota ihop ridschemat till Lisaträningen nästa vecka och kom på att Mias inackordering, Olof, gärna ville vara med. Han hade ju hoppat in för Mia förra gången, när Obelix var lite ämlig om ena foten.
Fick telefonnumret till Olof SMS:at via Mia och så ringde jag upp på den vanliga telefonen. Som vanligt lyckades jag ta fel på några siffror så jag hamnade helt fel, hos nån snubbe vars namn jag inte la på minnet. Sa väl inte mer än det vanliga "ursäkta men då har jag nog kommit fel", lade på och slog sedan rätt nummer och hamnade rätt.
Det var det.
Sedan ringde telefonen och så fick jag ett uppläst SMS där snubben jag ringt fel till lät meddela att "Synd att jag inte var rätt kille för du lät så trevlig. Ring gärna igen". :-O !!!
Visst att det är lördagskväll och allt, men lät inte det lite, lite desperat? Eller är det bara jag som missat alla fantastiska möjligheter som moderna singlar har idag? Typ: Hoppas att nån ringer fel och att den sedan ringer upp igen och att den sedan visade sig vara den trevliga prick den tycktes vara när den sa "Ursäkta jag har nog ringt fel?"
Eller om vi utvecklar det hela: Det kanske går att ringa mobilnummer på måfå och hoppas att nån av de som svarar vill ut på date?
Tja. Provar ni så berätta hur utfallet blev!
På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen. Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...
Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 | |||
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|